Jippie! Äntligen har jag fått fart på min Mac (laptop) som stått obrukbar i närmare ett år. Har inte haft råd att lämna in den för reparation. Med två långtidssjukskrivna i huset är inte ekonomin så där strålande som man skulle kunna önska. Nu fick jag hjälp av min snälla pappa och faktum är att det inte alls blev så dyrt som jag befarat. Tack pappa! Att slippa sitta på en kontorsstol framför den stationära datorn kommer att bli SÅ skönt! Härligt att kunna ta tag i alla skrivprojekt jag har på G de stunder jag orkar. Och att kunna maila med alla mina vänner och blogga ibland - utan att ryggen kraschar totalt. Nu ska här skrivas!!!
Vissa dagar är det lite tufft för mig att få i mig lagad mat. Har ungefär den där känslan man har (eller jag i alla fall jag har haft) när man är gravid - ett vagt illamående som hela tiden ligger på och gör en överkänslig mot dofter, kryddor och konsistenser. Min stackars privatkock (Peter) kämpar för att hitta maträtter som kan tänkas funka de där jobbiga dagarna. Inte för att jag blivit alldeles mager och ämlig ännu (smörgås funkar ju nästan jämt) men det är inte alltid lätt att få i sig den näringsrika mat jag verkligen behöver för att inte ge cancern fritt spelrum och för att hålla immunförsvaret i skaplig form. Att jag dessutom har diabetes gör inte saken lättare. Nu har jag fått en mixer/råsaftcentrifug av min snälla mamma och ska prova att göra lite färska grönsaks- och fruktjuicer. Tack mamma! Jag ska testa en massa olika recept och hoppas på att hitta några favoriter. Har du tips på juicer som är goda, nyttiga och är utan tillsatt socker så tas det tacksamt emot!Det känns inte alltid så lätt att vara den behöver hjälp när man tillbringat ett helt liv med att försöka hjälpa andra på alla möjliga, olika sätt. För Peter är det verkligen supertufft att inte kunna erbjuda våra närmaste hjälp med deras hemprojekt och bilrenoveringar - sånt som han egentligen är väldigt bra på men som hans utslitna kropp inte alls klarar av i dagsläget. Kanske är det ännu tuffare för honom att inte kunna fixa åt andra än vad det är att han inte klarar av att fixa allt som behövs göras här hemma? För min del handlar frustrationen mest om att inte kunna hjälpa till med allt det där jag är bra på i vanliga fall: lyssna, finnas, stötta, söka info, skriva ansökningar, hjälpa till med kontakt med myndigheter/sjukvård, strida för andras rättigheter och försöka hitta lösningar på andras problem. Att inte alltid kunna öppna vårt hem för de i vår närhet som behöver någonstans att "landa" av en eller annan anledning. Nu är min ork alltför liten och min hjärnkapacitet ytterst begränsad. Jag kan inte alls klara av det där så som jag skulle vilja *suck* Det är trist! Å, andra sidan så kan jag räkna mina välsignelser varje dag. Att vi har nära och kära som ställer upp för oss på alla möjliga sätt nu när vi behöver det är värt GULD. Tänk på det nästa gång du tvekar över om du ska lägga tid och energi på att hjälpa en familjemedlem eller vän: What goes around - Comes around!
