Sovarhelg

I januari köpte vi en ny fin säng. Eftersom både Peter och jag har problem med värk satsade vi på en bra madrass med avlastande zoner. Ungefär samtidigt började min rygg strula på allvar och det blev svårt för mig att komma i och ur sängen. Till att börja med sov jag många nätter på soffan. När metastaserna sedan spred sig allt mer under sommaren så blev jag tvungen att sitta och sova i min ställbara fåtölj. Som ni förstår blir ju inte sömnen så där väldigt bra under sådana omständigheter. I tisdags tog jag upp problemet med min alldeles underbara läkare på VC. I onsdags förmiddag ringde kommunens arbetsterapeut och i fredags morse levererades en elektrisk säng med tryckavlastande madrass från hjälpmedelscentralen. Gissa vad jag har gjort sedan i fredagskväll? Tror faktiskt att jag sov mer än jag var vaken igår under dagen och lyckades ändå sova hela natten. HELT underbart! 

Kanske inte den snyggaste sovrumsinredningen

i världen men jag älskar verkligen sängen!!! 💗

Glada hälsningar från prinsessan på ärten som har

lite (läs MYCKET!) skönhetssömn att ta igen  ... 😜

Ha en riktigt skön söndag!

Julmys i överflöd

Som vanligt på annandagen är jag lite avslagen. Juluppladdningen har ju pågått ett tag och kulminerade förstås på själva julafton. Tur att vi hunnit ladda lite för då behövdes det minsann lite extra energi till julmys. Vi var 13 runt julbordet och i år var även våra fyra bonusbarnbarn med - Jätteroligt! Till min stora glädje kom det lite snö på julafton, vilket höjde stämningen ytterligare. Även igår var vi många i huset. Mer mat och godis, julklappstestning, gitarrlektioner, familjespel och film med barnen stod på programmet. Nu när alla gäster vinkats av så ska jag njuta av det soliga och kalla vintervädret. Sedan blir det läsfåtöljen med en bra bok och lite choklad. Minst lika härligt som allt julmys!

Den goda julmaten är avnjuten och nu återstår endast lite rester till en julpytt.

Alla klappar är öppnade och nu står granen i ensamt majestät.

Det var riktigt roligt att se barnens ögon glittra under julklappsöppningen. 

Även jag blev bortskämd. Den här fick jag bland mycket annat fint.

Tomtebloss eldades så att röken låg tät i kvarteret.

Nu ska jag följa Geishas exempel och softa resten av dagen!

God fortsättning ...

Vissa dagar ...

Jag är en utpräglad morgonmänniska. Vanligtvis vaknar jag med en ganska skön känsla av att hela dagen ligger framför mig. Särskilt på söndagar. Ja, åtminstone sedan jag bestämde mig för att det är de dagar i veckan som jag inte får jobba med företaget och därför kan göra precis vad jag vill med mina söndagar.

Igår morse sov jag ovanligt länge men vaknade ändå med en känsla av att jag inte borde gå upp. Istället för att vända mig och försöka vakna om på "rätt" sida - som jag förmodligen borde ha gjort - så gick jag upp, satte på kaffe och hoppades ... Hoppades att den där trötta, hopplösa känslan skulle drunkna i morgonkaffet. Det gjorde den inte. Men istället för att ägna mig åt någon lugn och livsnjutande söndagsaktivitet, som kanske kunde ha jagat bort den där känslan av att allt var fel, bestämde jag mig för att klippa ner vår fullpälsade portistik Tria. Det borde jag inte ha gjort. Jag hann inte mer än börja innan klippmaskinen började trassla. Men när man väl börjat klippa finns ingen återvändo. Så jag och Tria tillbringade vår söndag med att omväxlande klippa i max fem minuter för att sedan meka maskin i minst fem minuter - om och om igen i ändlös repeat. Klippningen, som brukar ta ett par timmar, tog i princip hela dagen. Och jag som hade tänkt hinna städa av huset, fixa lite med julklappar och klippa min egen rufsiga kalufs också ...

När jag - mot alla odds - lyckats klippa färdigt Tria, var jag inte bara trött och less, utan också extremt irriterad. Efter att ha rykt ihop med min stackars man över diverse onödiga småsaker insåg jag äntligen vad jag borde ha insett från den stund jag öppnade min ljusblå på morgonen: Detta var en dag då inget skulle förändra det faktum att jag vaknat på "fel" sida. Vissa dagar är det nog smartast att bara försöka vänta ut. Så resten av kvällen parkerade jag mig i tv-soffan framför en serie från Netflix och väntade på att det skulle bli sovdags med en svag förhoppning om att få vakna på "rätt" sida idag. Det gjorde jag - Tack och lov!

Det där med att vara lagom?

Jag önskar att jag vore bättre på att balansera upp livets alla viktiga delar: Jobb, familj, studier och intressen. Och kanske framför allt det där med vila i förhållande till allt det där andra. Vila är nämligen något som nästa alltid blir åsidosatt ända tills jag alldeles kört slut på mig. Vid min ålder borde jag ha lärt mig att vara mer lagom! Eller hur? Men för mig har det alltid varit svårt att hitta balansen. Det blir nästan alltid alldeles för mycket av något. Så mycket att det mesta annat blir ganska lidande i perioder. Rutinmässiga sysslor (som tvätt, disk, att ge hundarna mat och liknande) gör jag förstås dagligen, trots att mina tankar oftast är på annat håll. Ja, de flesta "måsten" klarar jag av, medan alla "borden" skjuts upp. Ibland alldeles på tok för länge. 

Jobbar eller pluggar jag, är jag oftast så uppslukad av det jag håller på med att jag till och med glömmer att äta. I alla fall när jag är ensam hemma och ingen påminner mig om att det är matdags förrän kroppen signalerar att den inte har något bränsle kvar. Jag kan komma på att jag bara druckit kaffe när klockan närmar sig fyra på eftermiddagen och jag varit igång framför datorn sedan fem-sex på morgonen. Ändå är jag knappast mager - tvärtom, för jag kan sällan nöja mig med att ta bara en eller ett par godbitar när det finns tillgängligt. Börjar jag äta något gott så slutar jag oftast inte förrän allt är slut eller jag nästan mår illa - vilket som nu kommer först. Får jag inspiration att skapa något nytt (t.ex. när jag får idéer till ett nytt skrivprojekt, en låt eller något annat kreativt), så lever och andas jag inspirationen ända till projektet är sjösatt. Ja, jag till och med drömmer om det på nätterna, d.v.s. de få timmar jag unnar mig att sova i dessa skaparperioder. Får jag för mig att möblera om, kan jag sällan nöja mig med att fixa i ett rum, utan fortsätter i hela huset till kroppen skriker om nåd efter allt släpande. Och när sedan kropp och/eller själ verkligen kräver vila, är det bästa sättet för mig att stänga av allt att läsa eller se på film. Då läser jag oftast inte en bok (som vanligt folk) och/eller ser på ett par filmer. Nej, då snackar vi kanske om åtta böcker eller tolv filmer på en helg eller några lediga dagar.

Ja, jag har alltid haft väldigt svårt att vara lagom, trots att jag är född och uppvuxen i mellanmjölkens land och tid. Jag har liksom bara två lägen: På eller av. Och oftast då "på" men med en sak i taget. Jag vet att förmågan att fokusera 100 % på ett projekt är en av styrkorna i min personlighet. Men den styrkan är även min största svaghet. Med stigande ålder har jag insett att just denna egenskap hos mig (i kombination med en stor portion envishet som gör att jag inte alltid ger upp i tid) innebär att jag med jämna mellanrum är farligt nära att bränna ut mig. Även om projektet jag för tillfället djupdyker i ger resultat, blir alla uppskjutna "borden" till stressmoment och dåligt samvete som skaver och sliter. Trots att jag är högst medveten om problemet, är det oerhört svårt att förändra något som är så grundläggande i min personlighet. Hur sjutton gör man för att bli mer lagom???

Favorit i repris

När huvudet behöver vila är det viktigt att hitta ett sätt att få hjärnverksamheten gå ner i varv ett tag. Den här hösten har varit tuff på flera sätt men framför allt har Robins svåra sjukdom och sista tid i livet inneburit mycket oro och sorg. Eftersom jag jobbar yrkesmässigt med texter så funkar det oftast inte att läsa en bok utan att ha analysglasögonen på och därför är film/tv-serier det absolut bästa sättet för mig att koppla av. Har drabbats av svårt Netflix-beroende på sista tiden. Älskar verkligen friheten i att kunna streama när jag känner för att se något som intresserar mig. I första hand väljer jag att se spelfilmer: drama oftast men även kriminalhistorier.När jag såg att de hade två säsonger av den svenska produktionen "Oskyldigt dömd" var jag bara tvungen att lägga till den i min "se-senare-lista". Jag har alltid haft svårt att följa TV-serier när de går en kväll i veckan och missade ett antal avsnitt när det begav sig 2008-09 trots att jag gillade serien. I torsdags kväll, efter en fantastiskt vacker och känslofylld begravning (som Robin hade älskat!) och sedan middag här hemma tillsammans med våra kidz, deras (och Robins) kompisgäng, var mitt huvud alldeles överhettat. Jag tryckte på play och har sedan tillbringat den största delen av helgen tillsammans med det här gänget:

Handling: Markus Haglund (Mikael Persbrandt) är en kontroversiell straffrättsprofessor som arbetar för dem som blivit orättvist behandlade eller oskyldigt dömda, han brinner för att hjälpa dem som utsatts för oförrätter. Markus tar tillsammans med sina fyra begåvade och noggrant utvalda juridikstuderande Fia Jönsson (Sofia Ledarp), Anna Sjöstedt (Helena af Sandeberg), Belal Al-Mukhtar (Francisco Sobrado) och Roger Andersson (Leonard Terfelt) tag i fall där den straffade misstänks vara oskyldigt dömd. På Uppsala Universitet leder han, högst motvilligt, en kurs som heter Oskyldigt dömd. Här jobbar han tillsammans med fyra juridikstuderande och tar sig an fall där de misstänker att de straffade är oskyldiga. Han tar ofta till mer oortodoxa och riskfyllda metoder, bästa sättet att bevisa någons oskuld är att hitta den verklige gärningsmannen. Han för sin kamp i domstolar, på fängelser, i tv-soffor och på alltför många barer, Markus och hans studenter brinner för att lösa gåtorna och finna sanningen, men vägen dit är inte alltid helt lätt. Får man bryta mot lagen för att upprätthålla den? (Källa: Wikipedia)

Recension: Jag gillar upplägget och serien funkar definitivt för mig. Intrigen är tillräckligt välkomponerad för att inte allt ska kunna förutses och emellan varven är spänningsfaktorn hög. Filmningen är bitvis grymt snygg, musiken välvald och ljudet ovanligt bra mixat. Allt för ofta i svenska produktioner ligger annars dialogen alldeles för lågt i volym i förhållande till bakgrundsljuden, tycker jag- men inte i den här. Karaktärerna är klichéartade men rolltolkningarna känns över lag äkta och dialogen är trovärdiga. Bland juriststudenterna finns Fia; den "vanliga" tjejen som verkligen brinner av idealism, Belal; den ambitiöse nysvensken, Roger; den före detta snuten som inte är superintellektuell men som har ett starkt rättspatos och Anna; Pappas fina flicka som har rätt bakgrund, utseende och intellekt men som har mer med sig i bagaget än vad som uppfattas i första skedet. Med andra ord en "politiskt korrekt" sammansatt grupp där man tänkt på det mesta. Som nästan alltid finns förstås en hel del övrigt att önska när det gäller genusperspektivet men nu ska vi inte vara kinkiga och analysera sönder en serie med högt underhållningsvärde. Jag gillar Persbarndts karaktärstolkning av professor Markus Haglund. Han är en lyckad blandning av en desillusionerad, whisky- och kvinnoälskande, överårig student med ett starkt engagemang, som trots hans nonchalanta attityd inför det mesta, driver honom att fria de oskyldigt dömda. I slutet av säsong två börjar jag dock bli lite less på hans karaktär som är extremt rädd för sina känslor och som strular till sitt liv mer än lovligt med sitt eskalerande alkoholmissbruk. Skulle de ha gjort en tredje säsong så hade de nog varit tvungen att starta med rehab för professorn ...

Mitt betyg: 4 av 5