Kippar efter andan

Ibland undrar jag varför livet har en underlig förmåga att samla ihop svårigheter och låta allt skölja över mig som en flodvåg.Tänker inte älta hela höstens orsaker till oro, utan nöja mig med att berätta om den senaste veckan: 

• Onsdag i förra veckan: Akutresa med vår pufftjej Trolla till djursjukhuset som blir inlagd på dropp och medicinering i två dygn. Hon  äter fortfarande medicin och skonkost var fjärde timme men är på bättringsvägen nu - Tack och lov!
• Torsdag förra veckan: Mannen min opererar bort en bråkande bisköldkörtel - något han väntat på att få göra i två år men de inte vågat eftersom riskerna varit för stora. Nu fanns inget val längre. Oro! Men allt gick bra - Tack och lov igen! 
• Fredag förra veckan: Båda sjuklingarna kom hem till kaoset här hemma med huset fullt av hundar och valpar och en sjuk mamma (min) som bor hos oss för tillfället och en något sliten fru (jag). Jag gör någon slags halvhjärtat försök till att städa och adventspynta huset. Orka!?
• Lördag och Söndag: Flera valpspekulanter på besök. Samt min pappa som mellanlandar en natt på väg till ett uppdrag på annan ort. Älskade mannen min lagar en fantastisk go'middag, trots att han är sliten. Kärlek!
• Måndag: Tvätt- och hundvårdsdag. Eller har åtminstone en relativt hög ambition att försöka få undan lite sånt mellan allt annat som kräver min tid och ork.
• Tisdag: Ännu ett hundbesök. Och så min dotters födelsedag som hon inte firade med oss eftersom hon studerar på annan ort. Saknar henne! På kvällen ska allt förberedas inför min mammas operation. Hundarna är väldigt oroliga och vaktskäller på allt och inget. Jag fattar inte alls varför (förrän nu) men sitter i alla fall uppe halva natten för att lugna dem. 
• Idag - onsdag: Vaknar vid 4.30 av att vår älskade, gamla portistik Geisha ramlar ner på golvet och vi inser att hon fått en stroke. Mannen min måste köra mamma min till sjukhuset för hennes operation. Sedan tvingas vi ta det tuffa beslutet att låta henne (Geisha alltså) somna in. Och min man tar henne till veterinären medan jag måste hålla ställningarna här hemma bland hundar och valpar. Har gråtit mer idag än under hela året som gått. Men mammas operation verkar ha gått bra - Tack och lov för tredje gången denna vecka!

En dag kommer en av livets flodvågor att dränka mig. Jag kippar fortfarande efter andan. Men i morgon är det en ny dag ... God natt världen!

Tiden går fort!

Idag finns ingen tid till att skriva ner några Tant_de_Lux-funderingar. Har använt den avsatta bloggtiden till att göra en bildkavalkad på vår musikkulls 2-årsdag istället. Tänk vad det går fort! Nyss var de så här små:

Positiv-listan

• Igår hade jag ett riktigt långt och efterlängtat samtal med min äldsta dotter. Hon bor 25 mil bort med pojkvän och fyra bonusbarn så det finns allt för sällan möjlighet att träffas eller prata i lugn och ro. Desto roligare när det funkar!
• I kväll ska jag förhoppningsvis gå på bio med min mellantjej. Hungerspelen - Ser verkligen fram emot det!
• Nu skiner solen igen = Underbart!

Måndagmorgon

Vaknar alldeles för tidigt denna mörka, regniga måndagsmorgon och önskar att jag kunde få sova en en liten stund till. Men enligt hundarna så har dagen har redan börjat:
"Tjoho, vad härligt! Nu är det äääääntligen morgon, matte. Kom igen!"
"Hmm ... Ok då."
Jag sätter på en stor kanna kaffe och hoppas att jag ska hålla med dem om måndagsmorgonens härlighet om ett par-tre stora koppar ...

Morgonens positiv-lista

• Har haft en mysig helg. Roligt att ha pappa på besök - Det händer inte så ofta!
• Alla våra hundar har skött sig fantastiskt bra hela helgen, trots en gästhund i huset, alla kompostgaller och efterdyningar av löp. Stolt matte!
• Idag börjar Peter jobba halvtid efter en lång sjukskrivning och en operation med komplikationer. Jag håller tummarna för att det ska gå bra!