Vila från väntan

Igår var en lååååång dag av väntan. Jag hoppades SÅ på att få besked om benmärgsprovet som skickades till München men tydligen har även tyskarna låg bemanning i semestertider. Nu är det helg igen och jag ska försöka vila huvudet från ändlös väntan och brinnande funderingar. Det är så många frågor som inte har något svar. CUP-utredning = utredning av cancer med okänd primärtumör. Det låter olycksbådande och det är det också. Prognosen (om de inte hittar och kan behandla modertumören) är urusel. Med tanke på hur snabbt metastaserna i rygg och bäcken verkar spridas så slåss vi mot tiden. Det är snart 4 veckor sedan de upptäckte metastaserna och sedan dess har allt gått i ett med en massa provtagningar och div. specialistläkarbesök. Jag kämpar för att försöka vara så mycket som möjligt i nuet, men det är inte alltid så lätt. Är glad att jag har hundarna för de hjälper till att grunda mig - Särskilt lille 2 veckors-valpen Don Vito. Tröstar mig med att vi borde få besked om biopsierna under nästa vecka och förhoppningsvis ger de svar. Så nu är det pausknappen som gäller resten av helgen! 

Hundmys i fällbara favoritfåtöljen som jag fått av Sanna 💜

Lille Geishamors Don Vito, 2 veckor

Jag i sjukhussängen efter biopsin här om dagen.

Jobbigt när man ser lika sjuk ut som man är! 😔

Från allvarligheter till extrema ytligheter: Jag är så himla trött på mitt hår som är en enda, stor, krusig risbuske nu. Att jag svettas floder i värmen gör det knappast bättre. Skulle så gärna gå till frissan och klippa det kort och färga det så att det ser lite fräschare ut. Men vet inte när jag ska hinna mitt uppe i allt och vet ju inte heller om jag ens kommer att få behålla håret om/när det det sätter igång med behandlingar. Tur att det är långt nog att sätta upp i alla fall! Har beställt en omgång färgglada kläder (i rätt storlek) som både är bekväma och snygga och som förhoppningsvis ska få mig att känna mig lite bättre. Har aldrig sminkat mig särskilt ofta eller mycket men det är kanske dags att lära sig hur man lägger en lätt make-up. Visst är det löjligt att bry sig om hur man ser ut i sammanhanget!? Men att ständigt bli påmind om sin sjukdom när man ser sig själv i spegeln eller på kort är inte kul. Någon som har bra sminktips? Länkar? Produkter?

Guldkorn

Jag samlar på guldkorn. För även det är tufft med mycket värk och oro finns det så oerhört mycket att glädjas åt varje dag. Igår var mina älskade döttrar här och det var härligt att få rå om dem en stund. Trist nog var vi tvungna att skjuta upp det planerade besöket av Petrea och Tintin. Men då har jag ju något att se fram emot senare. Är SÅ tacksam över att ha min man, min familj och mina vänner vid min sida. Det skulle verkligen vara en mardröm att gå igenom allt detta alldeles ensam! Idag ska jag träffa hematologen (blodspecialisten) för fortsatt utredning. Och sedan blir det inläggning för biopsi av den metastasen som sitter i bröstbenet i morgon. Är nervös inför resultatet. För samtidigt som jag inget hellre vill än att veta vad det är för fiende jag fajtas emot, så skulle jag gärna stoppa huvudet i sanden och inbilla mig att allt var som vanligt. Åtminstone ett litet tag till ... Men nej! Det är såklart mycket bättre att veta vad det är för sorts cancer. Först när de har svaret kan vi sätta fart med rätt behandling och jag kan få en aning om tänkbar prognos! Fick hem klänningen jag beställt till min sons bröllop i januari. Den var faktiskt ännu finare än jag vågat hoppas på. Nu hänger den på väggen i ateljén - som en påminnelse om att mitt första delmål är att jag ska kämpa för att få vara med på Stefan och Lindas stora dag. Wish me luck!

Guldkorn

Små, små stunder av lycka

vid ett stormande hav av ovisshet

Som små guldkorn glittrar de i sanden

och lyser upp vägen mot framtiden

© HD

Mina fina midsommarflickor: Sanna och Sabina 💕

Peter myser med lille Don Vito och mamma Alvina 💞

Min nya, fina klänning 😍

Från ytterlighet till ytlighet

Den senaste veckan har medierapporteringen, diskussioner på sociala medier och mina egna tankar totalt dominerats av den politiska situationen som råder. Precis som jag var rädd för (och som jag skrev om i bloggen häromdagen) visar färska mätningar som presenteras i Metro att SD vunnit på sitt taktiska utspel och, om extravalet skulle ske nu, skulle de få 17,7 % av rösterna. Suck! Och jag blir så himla trött på alla de andra politikernas utspel åt både höger och vänster. Snacka om att alla satsar stenhårt på att driva allt till dess ytterlighet. För egen del vet jag alldeles säkert vilket parti jag inte ska rösta på i mars. Däremot är det inte alls säker på vilket jag har lust att ge mitt förtroende till under rådande omständigheter. Tur att det inte är val riktigt ännu!

Mitt i denna mediestorm har den annalkande julen nästan glömts bort. Men bara nästan. Idag är det den andra advent och jag tänker fokusera på mitt eget lilla liv och försöka lägga min oro för resten av världen och Sveriges framtid åt sidan. Först ska jag fixa en riktigt god söndagsfrukost till min man när han vaknar. Det behövs en hel massa mysighet och tända ljus för att väga upp allt strul han haft i höst med sjukdom, operationer och elände. (Ytterligare en operation väntar efter årsskiftet men det får vänta även i tanken!) Sedan ska jag försöka klura lite mer på julklappar till hela vår stora barnaskara och bonusbarnbarn. Ska något skickas efter så börjar det bli bråttom. Och apropå ytlighet är jag så sugen på att köpa en ny julklänning. Att fönstershoppa på Internet kostar inget så det kan jag unna mig även i år. Fördelen med att inte ha några som helst planer på att köpa något är att man inte behöver begränsa urvalet till plånboken, utan kan titta även på klänningar som definitivt är alldeles för dyra. Som en riktigt julvacker skapelse från Gudrun Sjödén till exempel. I eftermiddag ska vi gå en sväng på julskyltningen framme (= uttrycket för vårt samhälles lilla centrum). Jag önskar er alla en stämningsfull andra advent!

Skor, skor, skor ...

Jag har alltid haft en alldeles speciell svaghet för skor. Trots att jag sällan använder "finskor" (är oftast alldeles för bekväm för att stappla runt i högklackat) så har jag en hel del av detta slag i min garderob. Där finns skor i många olika stilar; allt från pumps med skyhöga klackar i svart lack till höga cowboyboots i blått skinn. Och skor från många tidsåldrar. Till vardags använder jag numer nästan alltid kängor eller skinnstövlar i ridstövelmodell vintertid och sandaler eller sneakers på sommaren. Trist men praktiskt. När jag ska på fest eller stå på scenen så provar jag alltid mina finskor men det slutar nästan alltid med någon slags kompromiss mellan elegans och bekvämlighet. Ändå finns det inte en chans att jag skulle göra mig av med mitt skoförråd - Tvärt om så hoppas jag ständigt på tillökning!

Jag vet inte riktigt vad min fascination för skor beror på. Kanske ligger det i generna? När min farfar dog, hade han en hel garderob full med nya, helt oanvända skinnskor. Men han hade ett starkt skäl till sitt samlande! Han växte upp i Norrland och när hans far dog, då farfar fortfarande var liten, fick hans mor ta tjänst som piga hos en bonde. Då det inte fanns några pengar till vinterskor var han tvungen att stoppa halm i träskorna för att inte förfrysa tårna på vintern. Det kan inte ha varit roligt att gå flera kilometer till skolan i minusgrader och snö. När han blev vuxen och började tjäna egna pengar var det viktigt för honom att se till att han aldrig mer skulle riskera att bli skolös. Ja, han hade ett skäl!

Skälet till mitt skosamlande inte alls lika grundat på basbehov som farfars. Jag behövde aldrig gå skolös som liten men kanske beror det på att jag själv växte upp med skor som var allt annat än eleganta. Först platåträskor sommartid och allvädersstövlar vintertid när jag var liten. Och sedan Kinaskor och näbbstövlar som tonåring. Praktiskt var det kanske (utom platåträskorna som vi använde jämt - t.o.m. när vi spelade brännboll) men hur elegant var det? Typ -5 på en 10-skala.

För mig handlar skor om fantasi. Ett par skor representerar bilden av den person som bäraren vill framstå som. De är också ett tydligt tecken på den rådande tidsandan. Tror faktiskt att hela min fascination började med att jag fick låna mammas fina pumps från slutet av 50-talet då jag klädde ut mig som liten. Jag var ju bara ett barn men med mammas skor på fötterna så kunde jag ana den kvinna jag verkligen ville bli. Helst så snabbt som möjligt! Mammas 50-talsskor hade alla extremt smal tå och idag kan jag inte ens tvinga in mina bekväm-breda fötter i dem.

Ja, jag fascineras med andra ord inte alls bara av skor så där i allmänhet, utan den typen jag brinner mest för, och inte kan låta bli att samla på, är främst gamla damskor i fint skick. Älskar att känna tidens vingslag och även vårt hem har nästan endast möbler från mina favoriteror. De gamla tingen har en alldeles magisk känsla av hantverkarens stolthet och den ursprungliga ägarens drömmar. Det är det som ger dem själ. Den dagen jag har råd och lite mer garderobsutrymme skulle jag gärna börja börja söka efter samlarobjekt på allvar. Då kommer det nog inte bara bli skor, utan alldeles säkert klänningar och hattar i samlingen också!

Min favoritperiod när det gäller design av alla slag taget är 1920-30-talen. Snacka om elegans! Välarbetat med många detaljer men ändå med rena, fina linjer. De äldsta skorna jag äger är efter min farmor och de är snarlika de svarta skona här nedan, fast lite mer arbetade och med betydligt högre klack. Det var hennes promenadskor som hon bar tillsammans med en dräkt hon låtit sy upp inför sin förlovning 1939. Helt galet att promenera i dem då klacken säkert är närmare 15 cm hög. Själv kan jag knappt stå rakt upp och ner när jag sätter på mig dem. Trots att skorna är i min storlek protesterar senorna i underbenet mot fotvinkeln och jag får alldeles för dålig balans. Men oj så elegant farmor måste ha varit på söndagspromenaderna!

Fönstershoppar

Mellandagsrea, slutrea och januarirea. Den här tiden på året är det rea nästan överallt - Ett perfekt tillfälle att investera i lite nya kläder! Om nu inte plånboken vore extra tunn efter helgerna, vill säga ... Själv är jag trött efter helgerna och för förkyld för att orka med att gå på stan. Ägnar mig därför åt den nya tidens fönstershopping, det vill säga surfar runt på internet och funderar över vad jag skulle vilja ha. Älskar festklänningar och är otroligt svag för fina skor med opraktiskt höga klackar - Något som jag inte har användning av så där väldigt ofta. Nej, trist nog har jag klart mycket större behov av nya underkläder än av tjusiga klänningar just nu, så blir det något handlat på rean så blir det nog mer basic, tyvärr. Men man kan ju alltid drömma!

 Urfina 50-talsklänningar på Ellos till riktigt bra pris. Är väl egentligen inte alls min stil, men 

visst är de fina? Jag skulle gärna prova en i alla fall! Och njuta av att ha den i garderoben ...

Superromatisk eller klassiskt elegant i den lilla svarta från Haléns rea - Bara att välja!

Här har vi sånt som är lite mer min stil, kanske. Från Gudrun Sjödéns vinterrea 

kommer en stickad klänning och en härlig utanpåskjorta i artiststuk. Vill ha!