Ibland kan jag tycka att hela mitt liv bestått av väntan. Väntan på att bli vuxen, väntan på examen, väntan på kärleken, väntan på att få barn, väntan på att barnen ska bli större, väntan på nästa lön, väntan på att bli starkare efter ett skov, väntan på bättre tider... Trots all tålmodighetsträning jag fått under livet så är jag väldigt dålig på att vänta. Sedan jag blev sjuk har jag blivit mycket bättre på att leva i nuet. Jag vägrar nämligen att vänta på döden! Men att vänta på något som kan innebära en avgörande förändring är fortfarande en ren plåga. Just nu väntar jag på röntgenresultaten. Det är idag 12 dagar sedan jag gjorde MR- och CT-röntgen för att se om cancerbehandlingen fortfarande fungerar och att spridningen bromsats upp. Har fått tid till onkologen på torsdag i nästa vecka men hoppas innerligt att resultatet kommer att synas i min journal innan dess!
Det finns sånt som alltid får mig att vara 100 % i nuet och släppa alla tankar på framtiden. En riktigt bra film/bok som uppfyller mig totalt, en engagerande diskussion med någon i min familj eller känslan av att få glida ner i en uppvärmd bassäng, känna hur min onda kropp slappnar av och njuta av lättheten och värmen. Men framför allt är jag priviligerad och har tillgång till ett par recept som är absolut oslagbara varje gång: Att mysa och busa med våra valpar som nu är 3 veckor och med bonusbarnbarnet Thore som snart är ett år. Att vara med dem ger SÅ mycket livsglädje! 💗
Världens goaste och gladaste kille!
Mys med bonusbarnbarnet kille: Thore, snart 1 år
Två av mina älsklingar: Thore och farfar Peter
Mattes lilla valphög i vila
Sötaste Ellen Dellen vinkar glatt till världen
Matte mys-pyser med lille Pelle Plutt
