Gott slut!

Jag hoppas att ni alla haft en fin jul! ❤

Ja, nu är den glada julen slut - Och det tackar vi för! För även om julen är rolig och mysig så är det också väldigt jobbigt. Särskilt när hälsan inte är den bästa. Men vi fick en hel del fina stunder och det är jag oerhört tacksam över! Vi började julafton med en mysig julfrukost i Äng med Johan och Nanna och deras härliga grabbar. Tack! Sedan for vi hem för att förbereda julmiddagen här hemma.På eftermiddagen kom mina föräldrar och Sabina och Sanna. Peter lyckades (som alltid) få till ett storslaget julbord som smakade alldeles ljuvligt. Och som vanligt åt vi alla alldeles för mycket! På juldagen fick mamma och pappa komma över till middagen för att hjälpa till att äta upp lite rester. Mysigt!

Kallskuret på den ena bänken (allt det varma på den andra).

Mormor Kerstin fotograferar och kocken Peter är på språng

Mina fina flickor Sanna och Sabina ❤

Sanna, Bina, mamma och pappa. Atreyu fick också vara med!

Julklappsutdelningen fick Sannas kille Daniel hjälpa till med.

Trots alla mina goda intentioner att inte stressa upp mig eller bli frustrerad över allt jag inte fixar så ... Ja, jag måste erkänna att jag misslyckades kapitalt! Ett par dagar före jul släpade jag mig upp för trappen, gång på gång, för att städa av så att vi kunde sitta på övervåningen och mysa efter julmiddagen. Det var INTE smart! Dagen före julafton så tog jag mig knappt upp ur sängen - än mindre upp för trappen. Sömnbrist pga av hög värknivå gjorde inte saken bättre. Ju närmare julafton vi kom - desto mer växte frustrationen inom mig. På julafton hade jag svårt att orka med att vara social, trots att jag verkligen sett fram emot att ha familjen samlad. Ida, Johan och Helmer kom förbi för en sväng och det blev en massa prat. Samtidigt dök Sannas pojkvän Daniel upp. SÅ roligt! Men det känns trist när man inte riktigt orkar hänga med i samtalen för att man vrider sig av smärtan i ryggen, har ben som knappt bär och ett huvud som drabbas av total härdsmälta av alla ljud och intryck. Samtidigt som man är glad över besöken och försöker hålla masken för att inte förstöra stämningen. På juldagen mådde jag lite bättre. Vi hade en lugn dag med lång vila, en härlig promenad i vintersolen och endast en lugn middag på rester tillsammans med mor och far. Men igår ... Vaknade alldeles för tidigt. ONT! Satte på kaffe och tog värkmedicin. Sedan vände sig magen ut och in. Spydde som en (jul)gris och vet inte varför. Magen lugnade sig framåt eftermiddagen men utan flera doser medicin tvingades jag i alla fall till sängläge hela dagen. Fuck cancer!!!

När jag har för hög värknivå, blir alltför trött och ändå inte riktigt kan släppa kontrollen så blir min stubin tyvärr väldigt kort. Stackars Peter fick ta emot fler explosioner från mig än han någonsin förtjänat. Inte alltid motiverade och absolut inte i rimlig proportion till "explosionsorsaken". Med tanke på att han också kämpar med ständig värk och dessutom fick ta allt juljobb alldeles ensam i år så är det naturligtvis väldigt orättvist. Det gör mig ledsen att jag fastnade i stressfällan - trots att jag hade bestämt mig för att inte göra det! Hade det inte varit för Peter skulle det inte ens blivit något julfirande i år. Tack älskling! Jag hatar att vara så svag och inte kunna göra en bråkdel av allt jag vill. Men jag ska göra mitt bästa för att inte låta stress och frustration gå ut över dig i framtiden. Förlåt Peter ❣

Mot ljusare tider!

Igår vad det årets absolut längsta och mörkaste dag, nämligen midvintersolståndet. Idag vänder det äntligen och går mot ljusare tider - Härligt! I den fornnordiska religionen firades detta med en överdådig midvinterblot. Det var den högtidligaste av alla bloter. Man offrade boskap för att vinna gudarnas gillande och få välsignelse över sina grödor. Offerdjuren kokades och åts sedan tillsammans med stora mängder offeröl. Vi snackar riktiga dryckesslag i bästa (värsta) Vikingastil, som ni förstår. När Norden kristnades så förbjöds midvinterbloten. Som så många av vikingarnas traditioner så kläddes delar av midvinterblotet i kristna kläder och överfördes till jul där det istället var Jesu födelse som firades. Kanske är det inte så konstigt att våra svenska julbord fortfarande är överdådiga?

I de flesta familjer så tror jag att diskussionerna före jul ofta rör just julmaten. "Ska vi inte försöka att dra ner lite i år?" Är det inte så hos er? Så är det i alla fall hemma hos oss. Men när det kommer till kritan så blir det sällan mindre eller enklare. Jo, visst är vissa saker, som t.ex. lutfisk och dopp i gryta, är borta. Å' andra sidan är andra, nyare varianter tillkomna. För på något vis landar vi alltid i att det finnas ett överflöd av det mesta. Och det är lite dubbelt, tycker jag! För samtidigt som det på ett sätt är väldigt onödigt så är det bara till jul som vi bjuder till på detta sätt. Ägghalvor, flera sillsorter, rökt lax, olika korvar, rökt kött av något/några slag, rödbetssallad, pastejer och minst en annan sallad / röra, många ostar och flera sorters julbröd. Och så skinka, potatis, bruna bönor, revbensspjäll, köttbullar, prinskorv, Janssons, ugnsomelett och tarteletter med svampfyllning. Och så alla julgotter, kaffebröd, frukt, finostar och kex och ... Listan är oändligt lång och jag har väl missat en hel massa, skulle jag tro. Det är ju inte riktigt klokt egentligen! Hur ser julbordet ut hemma hos er? Har ni dragit ner på överflödet? Äter ni mer vegetariskt på julbordet? Har ni slopat de flesta onyttigheterna, eller?

Sedan jag gifte mig med Peter (som verkligen älskar att laga mat och är en fantastiskt duktig kock) så har jag till stor del blivit entledigad från julmatsbestyren. Kanske kan jag få hjälpa till med upplägg och garnering på sluttampen. annars är det bäst att hålla sig från köket så att man inte är i vägen. Idag är det brödbak, Jansson och andra matförberedelser som gäller för kocken. Själv ska jag parkera på övervåningen för att försöka få till lite julfint efter bästa förmåga. Som tur ät så kommer Sanna att hjälpa mig med granen och sånt i morgon. Tänk att det redan är da'n-före-da'n-före-doppareda'n! 😊

Ha en bra dag!

Det lackar mot jul

Tiden efter Lucia brukar fyllas av febrila julförberedelser här hemma: Julklappsinköp, tillverkning och inslagning, städning och pynt, bakning och matlagning - Allt ackompanjerat av stämningsfull julmusik i bakgrunden. I år får jag lov att hoppa över mycket av det som jag i vanliga fall brukar lägga tid och energi på. Men det gör absolut ingenting! I somras vågade jag inte ens tro att jag skulle få fira ännu en jul med familjen. Men eftersom bromsmedicinen tycks funka känner jag mig SÅ lycklig och tacksam över att få möjlighet att vara med ett tag till. I detta läget är det ett ganska oviktigt faktum att jag inte orkar tvätta fönstren och byta till julgardiner. Eller hur!? En mycket nära, god vän till mig, som lider av utbränningssyndrom sedan länge, har tvingats att lära sig hur hon ska hushålla med energin. Hon är mycket klok och för några år sedan, då jag var stressad över hur jag skulle hinna och orka med allt inför jul, sa hon till mig: "Varför lägga tid och energi på att städa? Strö lite glitter över dammet, pynta vilt och tänd sedan levande ljus så kommer ingen att bry sig om städningen!" Och hon har SÅ rätt. I år tänker jag följa hennes råd fullt ut. Viktigast av allt är ju att kunna njuta av julstämningen tillsammans med dem man älskar!

Vi har en stor familj och kommer inte att kunna fira själva julafton med alla. Den tiden är förbi, tyvärr. Eller kanske är det mest bra - för sånt är ju livet. De har sina familjer och sina kärastes familjer att fira med också. Precis som det ska vara! Tillsammans har Peter och jag sju barn som alla är vuxna vid det här laget. Sju barn med respektive, fem barnbarn och så mina föräldrar - det blir måååånga julklappar det. Eftersom både Peter och jag är långtidssjukskrivna har ekonomin länge runt jul varit ett problem de senaste åren. Peter är expert på att planera och köpa julmat i god tid. Börjar ibland redan i oktober, faktiskt. Och när det gäller julklappar brukar vi också vara ute i mycket god tid. Tidigare år har vi kämpat med att försöka kompensera vår bristande ekonomi genom att vara extra kreativa med julklappstillverkning, istället för att köpa en massa saker. Ett år (då flera av barnen nyss flyttat hemifrån) gjorde vi en familjekokbok åt dem, ett annat år en personlig vägglampa, för ett par år sedan blev det istället en bok med respektive släkthistoria ändå tillbaka till 1600-talet och förra året en delikatessbricka med hemlagad lingonsylt, julbröd, torkad svamp och lite annat smått och gott. I år blir det inga ambitiösa julklappsprojekt. Klapparna till barnbarnen och till de vuxna som kommer att fira julafton med oss är redan klara. Vad vi ska hitta på till de andra "barnen" vet vi ännu inte. Men det kommer definitivt att bli något väldigt symboliskt i år! 

Peter och jag brukar sällan köpa julklappar åt varandra. I år önskar jag dock att jag kunde köpa/göra något riktigt fint åt min älskade man. Har är min klippa, min själsfrände och jag vet inte hur jag skulle klara av att leva utan honom. Men det får lov att vänta. Faktum är att det är vanligare att vi köper/fixar något när det inte förväntas. Bara någon liten gåva så där för att visa lite uppskattning. För några månader sedan, när jag fått min cancerdiagnos, så kom han hem med den här tavlan som hänger ovanför min säng nu. Det är kärlek! För er som inte känner igen texten kan jag berätta att raderna kommer från en av mina absoluta favoritsånger, skriven av Kent. Den är så vacker att det gör ont. Och för mig kommer den alltid vara förknippad med vår älskade, extrason Robins tragiska bortgång i cancer för några år sedan. För Peter kommer den antagligen vara kopplad till mig också från och med beskedet vi fick i somras. Bjuder på en enkel inspelning vi gjorde för ett tag sedan. Ha en riktigt bra dag!

Tjuvstart - Mums!

Idag har Peter och jag gjort något som är MYCKET ovanligt för oss. Vi har nämligen ätit julbord på restaurang och dessutom flera dagar före den första advent! Det var verkligen dags att ta sig ur huset av roligare skäl än bara för nödvändiga (men ganska trista) sjukhusbesök. Det var ett härligt avbrott i den gråaste november! IKEA dukar upp en schyst julbuffé till rimligt pris som kan rekommenderas. Det kallskurna var riktigt gott och spännande. Varmrätterna var väl så så där men efterrätten kanon. Mums! Kaffet tog vi på Hjärtats Hus i Jönköping - en samlingsplats för cancerdrabbade och anhöriga. Det blev bara en kortis för både Peter och jag hade slut på "sittandet" redan efter långlunchen. Men det var trevligt! 😊

Om Hjärtats Hus i Jönköping kan du läsa här och ännu mer på Facebook!

Ps. De har precis startat verksamheter i Eksjö och Värnamo också! Ds