Skymningsland

I går kväll slängde vi in hundarna i bilen och åkte en sväng till Huskvarna för att hämta ut medicin på apoteket och plantera ljung på Peters morfar och mormors grav. Skymningen kom lite snabbare än vi förväntat oss men vi bestämde oss ändå för att ta en sväng till Oset vid Vätterns strand. Där var nästan hela parkeringen uppgrävd av någon anledning. Därför åkte vi vidare till småbåtshamnen i stället. Där är det också är fint att promenera utmed vattnet. Men det blåste ruskigt kallt och solen försvann nästan direkt. Både vi och hundarna frös så det blev bara ett snabbis men jag fick njuta av vågornas skvalp mot stranden en liten stund i alla fall.

I natt har vi haft minusgrader och frost för första gången denna säsong. Så nu är äntligen hösten här på riktigt! Jag har alltid gillat den här tiden på året. Särskilt dagar som idag då solen skiner milt från en djupblå himmel, då luften är hög och klar och löven börjar skifta färg. Det är något härligt, vemodigt över hösten som tilltalar min inre melankoli. Det är så påtagligt att det är en fas som går mot sitt slut, långsamt dör ut och ersätts av något annat. Något nytt och spännande. Därför brukar hösten även vara fylld av framtidsplaner och förhoppningar för mig. Denna tid på året brukar jag alltid har fullt upp med att sätta fart på nya projekt inför kommande läsår. I år är det lite annorlunda. I år står hösten fortfarande för en fas som tar slut och ersätts av något annat. Men detta "något" är okänt, lite skrämmande och ogripbart. Det är något som ännu ligger dolt i mitt skymningsland ...

Blå ballader

Blå ballader svävar tungt
över mitt skymningsland
Tonerna harmoniserar med
melankolin i mitt inre
Ett njutningsfullt svårmod
som med en vibrerande suck
dör ut i nattens mörker
i samklang med saxofonens
sista skälvande ton

© HD

Burr, vad det blåser kallt vid Vätterns strand!

Vårt hus i höstsolen. Kolla vilken härlig färg det är på himlen!

Kaprifolens röda, vackra bär mot vår veranda.

Snart byts det grön/gula lövverket mot en sprakande färgsymfoni.

Ha en härlig dag i höstsolen!

Ljus i slutet av tunneln?

De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga. Har en kota i ländryggen (L5) som är i riktigt dåligt skick med en fraktur pga skelettmetastaserna. Konstigt nog har den inte gett mig så väldigt mycket värk utan mest rörelseinskränkning och ytligt känselbortfall i ryggslutet. Däremot har ett par kotor i bröstryggen (Th9 och 10) bråkat och värken har blivit allt värre de senaste veckorna. Att jag åkte på förkylning med världens slemhosta har inte gjort det lättare precis. Varje andetag har varit en plåga och hostattackerna tortyr. Har fått lov att försöka sova sittandes i sängen eller fåtöljen. Eller slumrat stundvis, kanske är en bättre beskrivning.

Strålning är en effektiv smärtbehandling och igår fick jag en rejäl engångsdos. Jag hade laddat med så mycket värkmedicin jag vågade inför behandlingen men när jag väl kom ner i ryggläge på den hårda båren var det nära att vi fick avbryta. Jag tappade andan totalt av att ligga platt på de onda kotorna, så till den milda grad att strålningssköterskan blev orolig. Men jag bestämde mig för att det bara skulle gå och bet ihop. Allt som allt tog behandlingen kanske 15-20 minuter men det kändes som flera timmar. Tack och lov att jag höll ut! Redan i går kväll började värken lätta och idag har jag en betydligt lägre värknivå än jag haft på mycket länge. Jag kan andas fritt - HELT underbart! Vågar inte riktigt lita på att det är mer än tillfälligt men tänker njuta så länge det varar. Som den realistiska optimist jag är så räknar jag förstås med att det kan bli bakslag. Men jag hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig!!!

Ha en riktigt skön lördag i höstsolen!

Myshörnor

Det bästa med den här tiden på året är att man kan njuta av att vara inomhus medan kalla vindar, snöblandat regn och höstmörkret härskar utomhus. Efter att ha haft både min mamma och min vuxna dotter inneboende på övervåningen i vårt stora hus en period har vi nu kunnat sprida ut oss igen; Peter, jag och alla hundar. Allt är inte färdigt ännu men det börjar bli riktigt mysigt! Tyvärr är bilderna lite mörka eftersom jag kom på att jag skulle foto i gryningen. Men det ger väl åtminstone en idé om hur det ska bli. Här kommer en liten tjuvtitt ... 👀

Välkommen in i vårt stora, härliga sovrum ...

... där vi ääääntligen har en musikhörna som alltid kan vara uppriggad.

Vi har delat av rummet med en stor spegelgarderob ...

... och bakom garderoben har vi gjort en mysig och mörk sovhörna.

I genomgångsrummet utanför vårt sovrum (bredvid toa/dusch-dörren)

finns en spegelhörna - som ett litet altare för den fåfänga jag har kvar. 😉

I ena änden av rummet har vi en arbetshörna för kreativa aktiviteter ...

... och i andra änden av rummet finns en mysig TV-hörna.

I vårt före detta sovrum på undervåningen har det blivit matsal.

Här kommer även våra valpar få bo de första veckorna i sitt liv.

Höstglöd

Jag önskar att jag bodde vid en sjö. Att få se årstidernas växlingar och vattenspegelns skiftningar på nära håll varje dag vore en lisa för min själ. Men just nu får jag nöja mig med små utflykter till olika sjöar som igår. Jag älskar när höstsolens milda ljus faller över trädens färgrikedom som speglar sig i den blanka vattenytan. Underbart! Att sätta bo vid en sjö - En dröm att förverkliga!

För mycket

Trots mina 50 + kämpar jag fortfarande med att vara lagom. Jag har nämligen en underlig förmåga att allt för ofta vara alldeles för mycket: för engagerad, för orolig, för inspirerad, för målinriktad och så vidare och så vidare ... Så till den milda grad att jag blir fullständigt uppfylld i tanken och totalt tunnelseende - dag som natt - i perioder. I min överhettade hjärna finns då inte plats för något annat. Trots att jag vet att jag bränner mitt ljus i båda ändar så hittar jag inte någon "lagom"-nivån. Till sist brukar kroppen säga ifrån på ett eller annat sätt som till exempel med en rejäl höstflunsa *atjoo* Undrar om jag någonsin kommer att lära mig?

Det är nu

En höstgrå regndag då ljuset knappast når fram till jorden

Jag längtar efter sommardagar med surrande humlor

Eller första snön på taket och strålande vintersol 

Eller i alla fall något som kan lysa upp mitt liv

Längtar - saknar - åtrår - kämpar - vill

Vill försöka nå fram till nästa mål

 Är alltid på väg in i framtiden

Men det är nu livet är

Stannar upp

Andas in

Livet är

NU

!

Ljus i vårt hus

Idag kan jag konstatera att jag här med lyckats fullfölja min utmaning till mig själv! November är (i mitt tycke) den absolut mörkaste, tristaste och mentalt jobbigaste månaden på året. Väldigt lite sol och allt är grått, grått, grått. För mig är det lätt att hamna i någon slags mörkt höstdepressionsläge just denna månad. Därför bestämde jag mig för att utmana mig själv att varje morgon under november lyfta fram positiva saker i mitt liv. Frånsett den dagen jag hade över 40 graders feber så har jag skrivit en positiv-lista varje dag. Vissa dagar har det varit ursvårt att hitta tre positiva saker. Andra dagar har det varit busenkelt. Och faktum är att det blivit liiite enklare för varje dag. Kanske har positivt tänkande ändå en hel del makt över oss och vårt sätt att förhålla oss till livet ...

Framöver kommer jag nog inte att skriva i bloggen varje dag. Men betydligt oftare än förut - Det kan jag i alla fall lova! Idag är det den första advent och det är inledningen på min favoritvintermånad. Finns det något mysigare än när det lyser välkomnande från adventsljusstakar och stjärnor i alla fönster? Jag älskar att äta middag i skenet av levande ljus och njuter av min egen förväntan inför julen. Att köpa (trots svag plånbokskraft) eller göra julklappar till alla våra "barn" är bland det roligaste jag vet. Att fixa julfint hemma är också härligt. Hmm ... Ja, åtminstone när det är gjort. Men att få samla vår utspridda familj till jul är ändå det bästa av allt!

Positiv-listan

• Igår firade vi dottern Sannas födelsedag efter konstens alla regler. Kul!
• Även roligt att träffa sonen Stefan för första gången på ett par månader!
• På förmiddagen idag har vi varit på en träff i Adelöv med andra Portugisiska vattenhundar och deras ägare. Inspirerande men kallt som attan!

Mer än halvvägs

Idag kan jag konstatera att jag inte bara är mer än halvvägs i livet - utan även mer än halvvägs i min utmaning att skriva en positiv-lista i bloggen varje morgon under denna regniga, mörka månad jag gillar minst av alla; november. Faktum är att det blir lite lättare för varje dag. Det är mycket som rör sig i huvudet på den här tanten och när jag ändå skriver så blir det oftast betydligt mycket mer än en positiv-lista. Men idag är ligger en tuff arbetsdag framför mig och det finns ingen tid att utveckla några funderingar. Så här kommer helt enkelt dagens positiv-lista.

Positiv-lista

• Igår blev det bestämt att vårt lilla charmtroll Jazz kommer att flytta hemifrån till helgen. Samtidigt som hon kommer att vara otroligt saknad av alla i flocken så tror vi att det blir jättebra för henne hos hennes nya familj. Det gör det ändå känns rätt att släppa henne!
• Min sköna söndag gick i vilans tecken. På eftermiddagen placerade mig i soffan och streamade del två av Hungerspelen: Fatta eld. Nu ser jag verkligen fram emot att gå på bio med Sanna nästa helg och se Revolt. En recension kommer så småningom.
• Idag är det bara 5 veckor kvar till vintersolståndet då det vänder och blir ljusare för varje dag igen. Jag hoppas på några soldagar och kanske lite snö som lyser upp innan dess. Den här tiden på året bränner jag alltid en hel massa stearinljus för att försöka motverka mörkrets makt över mig. Och nu är det faktiskt bara två veckor kvar till advent då det blir ljus i alla fönster. Mysigt!

Barn av vår tid

I slutet av 70-/början av 80-talet (då jag var 15-16) älskade jag Maria Langs deckarberättelser om Puck och läste alla böcker jag kunde komma över. (De flesta fanns i pappas bokhylla.) Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange och hon debuterade redan -49 med sin första bok; Mördaren ljuger inte ensam. Fram till sin död -91 hann hon publicera över 40 romaner. Beundransvärt!

Jag gillade verkligen doften av 50-talet i miljöbeskrivningarna i Langs tidiga böcker. Jag tilltalades av Pucks kvinnliga elegans, skrapa intellekt och (för tiden) ovanliga självständighetsönskan. Intrigerna kändes oförutsägbara men präglades ändå av en knivskarp logik när upplösningen kom. För mig var Lang en av de första svenska kvinnliga deckarförfattarna jag läste och hon blev en förebild för mig i många år inom sin genre. Därför tyckte jag att det var riktigt roligt när jag hörde att de skulle filmatiseringar för TV4 av sex av böckerna. Särskilt när jag hörde att  Tuva Novotny skulle spela huvudrollen, eftersom jag tycker mycket om henne som skådespelerska.

Ännu så länge har TV4 bara hunnit sända två av filmerna och jag måste erkänna att det blev lite av ett antiklimax för mig som sett fram så mycket emot att se dem. Trots bra skådespelarinsatser, snygg filmning, väldigt autentiska 50-tals miljöer och Langs starka grundintriger så känns filmerna väldigt otidsenliga idag. Det som måste ha varit kontroversiellt när böckerna kom ut och delvis även när jag läste dem som tonåring (ex.v. kärlek mellan två kvinnor, frigjord sex och Pucks feministiska inställning till livet) känns idag ganska dammigt och smått. Normalt sätt har jag inga problem att försätta mig i den värld och tidsanda som en bok eller film målar upp. Men av någon orsak så lyckas jag inte fullt ut i det här fallet. Kanske beror det på att regissören valt att vara för trogen mot förlagan och gestaltar dessa inslag - som då var provocerande och kontroversiella - på samma "stora" sätt som det skulle ha gjorts på den tiden? Jag vet inte riktigt ... Men jag vet att jag hela tiden sitter och ifrågasätter detta när jag ser filmerna. Jag kan inte heller låta bli att ifrågasätta trovärdigheten i själva det polistekniska arbetet - Men det är kanske inte så konstigt. Det gjorde jag även i den betydligt modernare storsäljaren Lars Keplers Hypnotisören med Lasse Hallberg som regissör som gick för några veckor sedan. Kanske är det bara jag som blivit allt mer kräsen och kritisk med åren? Nåja, jag kommer ändå att se de resterande Lang-filmerna för det är trevlig tv-underhållning, trots allt! Kanske är det helt enkelt så att vi alla är barn av vår tid?


Dagens positiv-lista

• Min käre make börjar äntligen få sin röst tillbaka efter strumaoperationen. Inte bara positivt för hans skull, utan även för min, då vi äntligen kan prata lite mer normalt med varandra igen nu!
• Igår var jag med min dotter Sanna till stan för att leta efter en present till hennes pojkvän som fyller år idag => Grattis Glenn! Och tack för en trevlig eftermiddag, Sanna!
• Jag hittade fina gjutjärnskrokar att sätta bredvid spegeln på timmerväggen i vårt sovrum för att hänga kläder på. Blev så glad eftersom det var precis något sånt jag hade tänkt mig. Nu ska jag bara försöka få Peter att sätta upp dem ...

Ha en bra dag i höstrusket!