På årets sista dag

Enligt den kineskiska astrologin: "2019 är det Grisens år och Jordens element råder. Det anses vara ett gott år som symboliserar ärlighet. Grisen är en upplyst varelse med god förståelse för andra. Tålamod och omtänksamhet är andra ord som är associerat med grisen. Nu tänker vi mer på varandra, tror gott om varandra och lära oss att förlåta. Grisar hjälper andra människor och detta är en fin egenskap som vi kan lära oss av dem." (Läs mer i Astrobloggen!) Det låter väl toppen? Mer "grisegenskaper" behövs verkligen hos mänskligheten!

Själv är jag född 1964 som var Drakens år. Enligt kinesisk astrologi: "Är man född i drakens tecken är man orädd och extremt självsäker. Man tror att man klarar av vilken utmaning som helst och den tron underlättar verkligen. Är man född i Drakens år är man en riktig risktagare. Därför kan Drakar ibland lyckas med stordåd som ingen annan klarat av." (Om Drakens tecken.) Tack! Det låter precis som egenskaper jag kan komma att behöva för att klara av nästa års utmaningar! Här kan du läsa mer om vad du själv är född i för tecken och vilka egenskaper kineserna anser att du har: Kinesiskt horoskop!

I natt ringer vi ut det gamla och in det nya. För egen del tycker jag att det ska bli oerhört skönt att lämna 2018 bakom mig! Det har varit ett av de absolut värsta året i mitt liv - även om det också har varit fyllt av mycket kärlek och omtanke. Jag tänker inte räkna upp allt elände, det är väl beskrivet i bloggen sedan tidigare och i Gubben de Lux manusprojekt. Men ett livsavgörande datum under 2018 vill jag ändå lyfta. Det är den 16 augusti, min 54:e födelsedag, då fick jag en definitiv diagnos efter alla utredningar: Spridd bröstcancer med multipla metastaser i skelettet. Cancern var då så pass långt gången att det inte längre fanns något hopp om bot. Grattis på födelsedagen Helena! Som tur är finns det bromsmedicin och ännu så länge har de fungerat *pepper, pepper*. I somras (när spridningen i skelettet gick i rasande fart) vågade jag inte ens hoppas på att finnas kvar i livet året ut. Nu sitter jag ändå här och väntar in det nya året. Känslan som fyller mig nu är STOR tacksamhet, kärlek till livet och till alla mina nära. Och en liten, liten förhoppning om att trots allt få möjlighet att hänga med ytterligare ett år ...

 ❤ Ett Gott Nytt 2019 önskar jag dig! ❤

På årets sista dag

I sjunde himmelen där lyser det i natt.

En silvermåne, så full av evighet och kraft.

I dina ögon ser jag stjärnor, så små.

I dina händer, där vilar framtidens spår.

Känslorna dom stiger som bubblor mot ytan.

Har ingen chans att värja mig mot nostalgin.

Jag står här vid fönstret mot vår by,

där rimfrosten ler mot den mörka natten.

Snart är vi där. Farväl nu alla stunder.

Nu möts vi här. Och jorden kommer lysa.

Snart vi där. Här på årets sista dag.

Här på årets sista dag.

Glädjen har sin egen sorg, min vän.

En drink av vemod fyller glasen igen.

Dom tårar som aldrig sett ljuset,
dom kommer nu. Här på årets sista dag.

Och jag lovar mig själv ännu en gång,

att inga löften ska få lämna dessa läppar.

För alla löften stiger mot skyn,

som ett norrsken som flammar upp och dör.

Snart är vi där. Farväl nu alla stunder.

Nu möts vi här. Och jorden kommer lysa.

Snart vi där. Här på årets sista dag.

Här på årets sista dag.

Ja, nu möts vi här igen.

I våra händer vilar vår framtid.

Och löften kommer stiga mot skyn,

som ett norrsken som flammar upp och dör.

Snart är vi där. Farväl nu alla stunder.

Nu möts vi här. Och jorden kommer lysa.

Snart vi där. Här på årets sista dag.

Här på årets sista dag.

Text & musik: Uno Svenningsson

På årets sista dag ...

... bör man väl egentligen göra någon slags sammanfattning över året som gått. Ok, detta var året då jag fyllde 50 men den traditionella årskrönikan tänker jag fullständigt strunta i denna gång! Just i dag är jag så himla glad och stolt över att jag (redaktör, administratör och layoutare) tillsammans med Anders Textorius (initiativtagare, tävlingsledare och huvudförfattare) lyckats fullfölja planen att skapa en trilogi med novellantologier - ett projekt som pågått sedan 2010. Tre novelltävlingar har vi arrangerat, över 500 novellbidrag har vi läst och många fantastiska författare har blivit publicerade via Duo Dito Förlag i antologierna Nutidsnovellen (-11), Dåtidsnovellen (-13) och Igår släpptes ääääääntligen den tredje och sista delen Framtidsnovellen - Härligt!

Annars har 2014 faktiskt varit ett ganska tufft år för mig och de mina. Men jag tänker absolut inte fördjupa mig i det, utan har bestämt mig för att se framåt. In med det gamla och ut med det nya! Eller vänta ... var det tvärt om? Jaja, hur som helst ska mannen och jag fixa lite god mat ikväll och skåla in det nya året med i cider. Ser verkligen fram emot att få vända blad och påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Skål på er tanter och annat löst folk!

I det här bildspelet som Google varit generös nog att sammanställa av bilder från mina bloggar så visas några av dem som ger mig livsglädje i vardagen: Min man och våra hundar. Ni andra som betyder mycket för mig (men inte syns på bild) vet precis vilka ni är. Tack för att ni finns! <3

Gott Nytt År!

Mitt 2013

Det är väl idag man ska lyfta fram alla årets framgångar och segrar? Det tänker inte jag göra i år! Varför? Jo, när jag ser tillbaka på det här året så kan jag konstatera att det varit ett år jag helst vill lägga bakom mig. Jag vet inte hur det är för dig men kanske känner du igen det här: Vissa år lever man fullt ut med både fram- och motgångar, men hela tiden med full närvaro och med hela hjärtat. Det är bra år. Andra år genomlever man, ofta i väntan på en förändring som man jobbar för att få till. Det är år med hopp. Sedan så finns det år man är tacksam över att man överhuvudtaget överlevt rent mentalt. För mig har 2013 varit ett tufft överlevnadsår där kriserna avlöst varandra i rask takt. Men det finns en fördel med att ha ett riktigt jobbigt år att se tillbaka på - Det finns definitivt hopp om att nästa år kan bli bättre!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!

Happy New Year Pictures

Mitt 2013 vill jag inte ha i repris!

Året börjar hoppfullt med en härlig valpkull i huset och ett nytt, stimulerande deltidsjobb vid sidan om företagsverksamheten. Ett par veckor in på det nya året blir en älskad närstående utsatt för grov misshandel i ett sammanhang där flera av våra vuxna barn är närvarande. Det visar sig att det inte är första gången. Misshandeln har pågått under en längre tid, något vi i familjen misstänkt men inte kunnat bevisa. Nu uppdagas allt och det leder - tack och lov! - till polisanmälan och häktning. Utan att överdriva ett endaste dugg kan jag säga att denna kris påverkade hela vår familj väldigt mycket under lång tid.

En månad in på året lyckas jag halka på en isfläck (dold under nysnön) under kvällspromenaden med dogzen och bryter benet. Konsekvensen blir stillasittande med benet i gips och högläge i flera månader. Jag förlorar deltidsjobbet, hamnar efter med en hel massa uppdrag via företaget och behöver hjälp med det mesta här hemma. Med halvkassa axlar är det inte lätt att ta sig fram med kryckor, kan jag tala om. Till att börja med hade vi dessutom en valpkull + våra tre vuxna hundar här hemma, vilket gjorde det hela liiite extra besvärligt. Tack och lov för att Peter och barnen hade tålamod med mig och kunde hjälpa till med allt från hundar till hushållsarbete! Våren präglas av efterverkningar av mitt benbrott i form intensiv sjukgymnastik för att komma igång igen. Och så efterverkning av misshandeln i form av en riktigt jobbig rättegång som leder till åtta månaders fängelsestraff för vederbörande. 

När sommaren äntligen närmar sig, förskjuts fokus från ovanstående familjekriser, till oro för mina föräldrars hälsa och diverse operationer de tvingas genomgå. Innan häggen blommat över, får vår extrason Robin besked om att han drabbats av en ovanlig och mycket farlig form av skelettcancer. Vi firar hans student i väntan på cellgiftsbehandling. Sommaren och första delen av hösten blir en berg-och-dala-bana där vi kastas mellan hopp och oro. När de inser att cellgiftsbehandlingen inte haft önskvärd verkan, amputerar de hans sjuka ben och han påbörjar rehabilitering med förnyat hopp.

Under tiden hämtar jag mig rent fysiskt och genomför några av de bokprojekt som fått lov att vänta under min sjukskrivning. Det blir både ett par böcker i uppdrag för andra och ett par för vårt eget förlag.

Precis när det känns som om livet håller på att vända till det bättre igen, blir Robin plötsligt väldigt dålig och det visar sig att han fått en hel massa metastaser, bland annat i lungorna. Sedan går allt snabbt. Bara några veckor senare somnar han in, endast 19 år gammal. I slutet av november hålls hans begravning med kyrkan fylld av släkt och vänner, musik som han skulle ha älskat och ett hav av vackra blommor. Eftersom Robin varit en del av vår familj i över fem års tid är sorgen och saknaden är stor hos oss alla. Ännu har jag nära till tårarna så snart något påminner om honom. Julaftons kväll saknade jag honom alldeles extra mycket, då han alltid haft för vana att komma över till oss när han firat färdigt med sin biologiska familj. Han var en otroligt varm, generös och positiv kille som ville alla väl. Jag hoppas därför att året som kommer ska göra att alla små, dagliga påminnelser blir lite mindre smärtfyllda. Jag vill istället att minnet av Robin ska fylla mig med den glädje och tacksamhet jag känner för att jag fick vara en del av hans allt för korta liv!

Naturligtvis har det även funnits glädjeämnen under året som gått. Och genom alla kriser så har vår familj svetsats ännu hårdare samman. Är tacksam för mycket men hoppas att nästa år ska bli ett lite mindre jobbigt år. Nu har jag en hel del framtidsplaner som kommer att innebära stora förändringar i livet. Det känns hoppfullt! Har även kommit en bra bit på mitt nya skrivprojekt, en ren fiktion som är spännande och rolig att skriva. Det är härligt att fyllas av inspiration och att få chansen att jobba skapande. Mer sånt önskar jag mig. För inget i livet är mer värt än kärlek och inspiration! Nu skrapar jag av mig resterna av 2013 på dörrmattan och öppnar dörren mot 2014! Here we go =>