I min värld är alla människor unika och lika mycket värda. Hela mitt liv har jag jobbat för att få andra att våga uttrycka sin unikhet på olika sätt, bl.a. genom musik, teater och skrivande. Jag tycker det är en mänsklig rättighet att få vara den man är och att göra det bästa av de förmågor man har. Den enda som inte självklart omfattas av den tesen i min värld är jag själv. Jantes lag är nämligen djupt rotad inom mig. På min axel sitter han alltid och viskar i mitt öra så snart jag vill sticka ut hakan på ett eller annat sätt: "Du ska inte tro att du är något ...". Det innebär inte alls att jag lyssnar och lyder. Men att trots honom kräver alltid en massa mod och kraft.
Varför har Jante så stort inflytande över mig kan man undra? Jag är född i mitten av 60-talet i ett litet brukssamhälle i södra Dalarna. Samhället dominerades av en stor industri som nästan alla hade någon anknytning till. Socialdemokratin hade en självklar, stor majoritet i kommunen under hela min uppväxt. Själv växte jag upp som tjänstemannabarn där vi diskuterade politik i familjen men där politisk tillhörighet ansågs vara något man höll för sig själv. Arbetsinvandringen på orten var stor. Framför allt kom det många finländare för att jobba på valsverket men även mina föräldrar var inflyttade på grund av arbete. Kommunens högstadieskola hade ett stort upptagningsområde där man bussade in även utbyarnas bondebarn och vi (som avkommor till den stora gruppen 40-talister) var många. Trots mångfalden bland oss unga i skolan var normen för hur man förväntades vara och tänka stenhård. Jag hörde till dem som gjorde uppror genom att välja en helt annan väg. Tidigt engagerade jag mig i kyrkans ungdom, fredsrörelser, människorätts- och miljöfrågor. Framför allt brann jag för anti-apartheid. Jag var provocerande, ifrågasättande och (vad man idag kanske skulle kalla) alternativ i mina klädval. Vägrade bl.a. att använda smink och bh (som för mig var symboler för kvinnoförtryck). Blev vegetarian (för att inte bidra till världssvälten) och bojkottade en hel massa produkter från multinationella företag som exploaterade u-länderna. Och så var det förstås musiken, den som jag skapade nattetid i min kammare, som fick mig att sticka ut hakan och trotsa Jante. Som tonåring, i ett ganska inskränkt brukssamhälle, krävdes det en hel massa mod och styrka för att våga stå upp för den jag var och vad jag tyckte var viktigt. Det har präglat mig. Mycket!
Jag kommer förmodligen få lov att kämpa mot Jante i hela mitt liv. Men jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer att försöka krossa honom genom att förminska andra för att lyfta mig själv!
Positiv-listan
- Idag är jag nästan feberfri efter att ha varit totalt däckad sedan i måndags - Tack och lov! Är dock svag som en nyfödd kattunge så det blir nog inga stordåd uträttade i helgen.
- Med ytterst begränsad ekonomi och sju barn (om än vuxna vid det här laget) så gäller det att börja planera julklappar i god tid. Som vanligt får vi försöka vara extremt kreativa - inte lätt men roligt! Här kan du se vad vi hittade på förra julen.
- Nu ska jag stappla mig in i duschen och skölja bort febernedgångens svettfloder. Hoppas att jag kommer att känna mig ännu friskare sedan!
Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar