tisdag 4 februari 2014

Motvind

Det är inte i medvind en drake stiger, sägs det.
Nej, för att en drake ska lyfta krävs det säkert motvind.
Men jag är ingen drake som kan segla uppåt i vindbyarna.
Ständig motvind får mig istället att stanna och klamra mig fast.
Som en liten, vindpinad tall på en karg klippa vid havet står jag
medan den kraftiga motvinden sliter i mina knotiga grenar.
Min stam är vriden, torr och förvärkt med grunda rötter
som knappt håller mig kvar i skrevans dåliga jordmån.
Varför hålla fast vid något så fruktlöst, lilla tall?
Varför låta envisheten deformera din livskraft?
Ja, du var på väg ut över havet, jag vet,
men vinden blåser in mot land.
Ja, du hade en dröm, jag vet
men livet är här och nu.
På klippan, i vinden.
Släpp taget!

© HD

5 kommentarer:

Tesan sa...

så vackert skrivet:)

Helena Dahlstrand sa...

Tack Tesan! :)

syster karin sa...

Men så sorgligt med lilla tallen. Hoppas den håller sig fast. Vackert

kersogras sa...

Nu tror jag att du var på Femöre. Hur kan du få vanliga ord att tillsammans bli så vackra? Bra gjort!

Helena Dahlstrand sa...

Tack vänner! Får skrivryck åt dikthållet ibland. Roligt när mina små försök uppskattas! :)