Kontraster

Igår torkade jag svett av lättnad från pannan. Besöket hos onkologen bekräftade det vi hoppades på: Bromsmedicinen fungerar - JIPPIE!!! Det känns alldeles fantastiskt. Jag vet ju att det bara är en delseger och att det är en kamp som kommer att fortsätta - månad för månad. Men nu kan jag hoppas på att få lite mer tid. Det finns så mycket jag skulle vilja hinna men jag får ta en dag i taget. Först och främst siktar jag på att fira jul med familjen. Sedan är nästa mål att kunna vara med på min son Stefan och Lindas bröllop i slutet av januari. Nu känns det faktiskt inte helt omöjligt och jag är SÅ tacksam!

Idag torkar jag svett i pannan av helt andra skäl. Vaknade vid 4-5 med feberfrossa och värk i varje cell i min kropp. Termometern visade nästan 39 graders feber. Ett par timmar efter medicinering började febern gå ner och nu svettas jag floder. Som tur är så vet jag precis vad det beror på. Fick ju äntligen min första behandling med skelettstärkande igår. De varnade för att man kunde känna av influensasymptom - särkilt vid de första behandlingarna. Och det kunde man uppenbarligen ... 😜

Är trött och febrig men oerhört lättad idag. Ska unna mig en heldag i sängen med Netflix och/eller en bra bok. Bäst att passa på att ladda batterierna. Jag vet att kampen mot cancern kommer att fortsätta. Och jag vet att jag inte har någon större chans att vinna slutkampen. Men jag hoppas verkligen på att kunna vinna många delstrider innan jag tvingas erkänna mig besegrad. En kort sammanfattning av mitt liv som numer är fyllt av kontraster: Ingen seger är odelat ljus och ingen förlust är odelat svart. Cancerkampen innebär blod, svett och tårar. Men allt i mitt liv genomsyras samtidigt av tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken!