torsdag 5 januari 2017

I motvind

I år har jag bara gett mig själv ett enda nyårslöfte: Jag ska inte göra några detaljerade planer eller sätta några specifika mål för 2017. Det blir ändå som det blir. Bättre att ta det som det kommer och göra det bästa av varje dag. Inför förra året hade jag väldigt ambitiösa planer, bl.a. när det gällde mitt eget skrivande. Men livet kom emellan. Inte lite så där försiktigt och försynt utan minst sagt krävande. Jag säger inte att det var fel (livet kräver ju så klart sitt) men i år ska jag försöka mig på en helt annan approach. Som det kontrollfreak jag är har jag alltid haft svårt att släppa taget och bara vara i nuet. Från och med nu är det nuet som gäller.






Det är inte i medvind en drake stiger, sägs det.
Nej, för att en drake ska lyfta krävs det säkert motvind.
Men jag är ingen drake som kan segla uppåt i vindbyarna.
Ständig motvind får mig istället att stanna och klamra mig fast.
Som en liten, vindpinad tall på en karg klippa vid havet står jag
medan den kraftiga motvinden sliter i mina knotiga grenar.
Min stam är vriden, torr och förvärkt med grunda rötter
som knappt håller mig kvar i skrevans dåliga jordmån.
Varför hålla fast vid något så fruktlöst, lilla tall?
Varför låta envisheten deformera din livskraft?
Ja, du var på väg ut över havet, jag vet,
men vinden blåser in mot land.
Ja, du hade en dröm, jag vet
men livet är här och nu.
På klippan, i vinden.
Släpp taget!

© HD








fredag 23 december 2016

God Jul!

För första gång på många år - ja, säkert 30 i alla fall - så har vi inga gäster här hemma på julfrukost och julmiddag. Vi brukar vara minst 10 men i morgon blir det bara jag, min bättre hälft som kockar, min inneboende mamma som är nyopererad och en vuxen dotter som tycker att det är mycket viktigare med levande ljus, julstämning och gemenskap. Och visst har min dotter rätt! Städningen är inte alls viktig i sammanhanget. Det är åtminstone något jag försöker intala mig eftersom jag bestämt mig för att inte stressa utan prioritera det som faktiskt är viktigt. Vad betyder väl lite damm i hörnen när vi lyckats överleva alla operationer, andra oroligheter och sorgligheter som präglat den här hösten? De jag älskar mest lever och mår bra. Jag kunde inte ha fått en bättre julklapp. Tack! ❤


måndag 12 december 2016

Time out

En helt galen höst
Sedan två totalvidriga veckor
som toppas av en helg som slår alla rekord
Om jag inte vore så vidskeplig så skulle jag säga att
nu måste det vända och bli alldeles lugnt och skönt ett tag
I stället tar jag timeout med omåttligt godisintag och filmfrossa






fredag 9 december 2016

Svart eller vitt

Tänk ändå om livet vore så enkelt och okomplicerat att allt kunde tolkas svart eller vitt?
Tänk vad skönt om man bara kunde döma ut vissa som skyldiga - Utan minsta tvekan
Och om man kunde höja andra till skyarna som helt ofelbara - Utan skugga av skuld
Men riktigt så enkelt är det inte för det finns många nyanser mellan svart och vitt

Det där med nyanser i livet något de flesta lär sig genom erfarenhet och mognad
För vem av oss är någonsin utan skuld? Och vem är ensam skyldig i en tvåsamhet?
De flesta lär sig genom sina egna livssituationer att ha en viss ödmjukhet inför andras
Andra går genom hela livet utan att se nyanser och behöver svart på vitt för att fatta



onsdag 30 november 2016

Kippar efter andan


Ibland undrar jag varför livet har en underlig förmåga att samla ihop svårigheter och låta allt skölja över mig som en flodvåg.Tänker inte älta hela höstens orsaker till oro, utan nöja mig med att berätta om den senaste veckan: 
  • Onsdag i förra veckan: Akutresa med vår pufftjej Trolla till djursjukhuset som blir inlagd på dropp och medicinering i två dygn. Hon  äter fortfarande medicin och skonkost var fjärde timme men är på bättringsvägen nu - Tack och lov!
  • Torsdag förra veckan: Mannen min opererar bort en bråkande bisköldkörtel - något han väntat på att få göra i två år men de inte vågat eftersom riskerna varit för stora. Nu fanns inget val längre. Oro! Men allt gick bra - Tack och lov igen! 
  • Fredag förra veckan: Båda sjuklingarna kom hem till kaoset här hemma med huset fullt av hundar och valpar och en sjuk mamma (min) som bor hos oss för tillfället och en något sliten fru (jag). Jag gör någon slags halvhjärtat försök till att städa och adventspynta huset. Orka!?
  • Lördag och Söndag: Flera valpspekulanter på besök. Samt min pappa som mellanlandar en natt på väg till ett uppdrag på annan ort. Älskade mannen min lagar en fantastisk go'middag, trots att han är sliten. Kärlek!
  • Måndag: Tvätt- och hundvårdsdag. Eller har åtminstone en relativt hög ambition att försöka få undan lite sånt mellan allt annat som kräver min tid och ork.
  • Tisdag: Ännu ett hundbesök. Och så min dotters födelsedag som hon inte firade med oss eftersom hon studerar på annan ort. Saknar henne! På kvällen ska allt förberedas inför min mammas operation. Hundarna är väldigt oroliga och vaktskäller på allt och inget. Jag fattar inte alls varför (förrän nu) men sitter i alla fall uppe halva natten för att lugna dem. 
  • Idag - onsdag: Vaknar vid 4.30 av att vår älskade, gamla portistik Geisha ramlar ner på golvet och vi inser att hon fått en stroke. Mannen min måste köra mamma min till sjukhuset för hennes operation. Sedan tvingas vi ta det tuffa beslutet att låta henne (Geisha alltså) somna in. Och min man tar henne till veterinären medan jag måste hålla ställningarna här hemma bland hundar och valpar. Har gråtit mer idag än under hela året som gått. Men mammas operation verkar ha gått bra - Tack och lov för tredje gången denna vecka!
En dag kommer en av livets flodvågor att dränka mig. Jag kippar fortfarande efter andan. Men i morgon är det en ny dag ... God natt världen!