onsdag 19 december 2018

Min bardoms jular

Bara fem dagar kvar till jul och egentligen borde jag ha fullt upp med städning och förberedelser. Men i år är jag tvungen att överlämna allt till Peter. För tyvärr är jag rent fysisk inte till någon nytta alls, just nu. Konstigt nog gör det mig inte särskilt frustrerad eller stressad. Kanske beror det på att jag blivit duktig på att leva i nuet och att min "viktig-lista" inte alls ser ut som vanligt! Känner faktiskt att jag kan släppa de flesta kraven jag brukar ha (på mig själv) för att det ska bli en bra jul. Vad spelar det då för roll om vårt hem är lite dammigt och julgardinerna fortfarande ligger kvar i linneskåpet? Ingen alls! Jag är ju här och får fira julen tillsammans med dem jag älskar. Det vågade jag inte ens hoppas på i somras då jag fick cancerdiagnosen. Så klart att det blir en alldeles underbar jul i år - också! 😄

När man tillbringar en stor del av dagen i sängen (för att avlasta min metastastrasiga ryggrad) så finns det mycket tid att fundera, minnas tillbaka och att reflektera över livet. När jag är piggare i huvudet och värken är under kontroll så lägger jag mycket tid på att följa nyhetsrapportering, se filmer / tv-serier och hänga med i vad som händer i sociala medier. I vanliga fall har jag alltid haft fullt upp och varit på väg mot framtiden i tanke, planer och drömmar. Jag har sällan gett mig själv tid att stanna upp några längre stunder - varken fysiskt eller mentalt. Den här tiden i stillhet (som min sjukdom nu tvingar mig till) är faktiskt en gåva, även om jag till att börja med såg det som en förbannelse. Jag känner att den här bloggen allt mer blir någon slags sammanfattning av mitt liv nära döden, istället för lättsamma kåserier om mitt liv som 50+ så som denna blogg var när den startade. När vi nu räknar ner dagarna till jul har jag tänkt mycket på min barndoms jular. Jag har fortsatt att botanisera bland min pappas inskannade diabilder från förr. Så här kommer en liten nostalgitripp till!


En av mina första jular som firades hos farfar och farmor. Jag är så ivrig över att tomten kommer med paket att jag är alldeles svettig i hårbotten. Spännande! Jag undrar just vem som var tomte detta år? Kan det ha varit faster Margareta tro? Jag var nog alldeles övertygad om att det verkligen var den "riktiga" tomten som kom på besök i alla fall. Vi firade ofta vartannat år i Oxelösund, där både farfar och farmor och morfar och mormor bodde på den tiden. När vi så småningom flyttade till hus firade vi i stället vartannat år hemma hos oss i Morgårdshammar, Dalarna, där vi bodde under min uppväxt. Jularna i Dalarna bjöd alltid på snö. I Oxelösund (som ligger vid kusten) var det ofta gråregnigt eller i bästa fall snöblandat regn och alltid ruggigt blåsigt. Ändå minns jag nästan bara vita jular från min barndom. Ett härligt vinterlandskap med hög luft och sol från en klarblå himmel. Den underbara doften av varm choklad som rök i den kalla luften när man hällde upp den från termosen. Doften av blöta lovikkavantar och känslan av snön som smälte i raggsockorna mellan pjäxor och byxor. Men alltid snö och sol. Så minns jag våra familjeutflykter när vi var hemma i Dalarna över jul. Lustigt hur minnet funkar!

Pappa, jag och lillebror Bosse
Mamma, jag och Bosse i skidspåret.
Först julfirande hos farfar och farmor och sedan över till ...


... fortsättningsfirande hos morfar och mormor - samma år, tror jag.
Min mamma har en stor familj (de var sex systrar och en bror) och
hos morfar och mormor var det oftast mostrar, morbröder och många
kusiner på besök också. Roligt! På den här bilden har de fångat min
kära moster Sonia, min mamma och lilla mig. Fina flickor, eller hur!
Pappa har bara en syster och här är hon: min favvofaster Margareta.
Det där med att klä upp sig fint till jul var viktigt på 60-70-talet.
Här var det förmodligen julfrukost eftersom vi inte hunnit få på
oss finkläderna ännu. Men rosetten sitter på plats i alla fall.
När jag var liten höll min mamma stenhårt på att det inte skulle upp några juldekorationer förrän det var jul på riktigt när vi firade hemma hos oss. Innan dess fick vi nöja oss med det som hörde till adventstiden. Gjorde vi julpyssel i skolan så lades det undan i väntan på julafton. Jag fattar inte hur hon orkade men natten före julafton (efter det att vi barn hade somnat) slet hon som ett djur för att få julfint. Så när vi barn vaknade på julaftonsmorgon var det plötsligt jul i hela huset. Som barn var det alldeles magiskt! Medan hon sedan förberedde julmiddagen, tog pappa in granen och vi hjälptes åt att klä den och lägga fram alla julklappar under den. Så på julafton luktade det alltid lite extra starkt från granen (eftersom den kom direkt utifrån) och det i kombination med doften av skinkgriljeringen är julstämning för mig. När mina barn var små försökte jag återskapa den där magiska känslan av att vakna till jul  på julaftons morgon. Men jag insåg ganska snabbt att jag inte hade ork eller tid att få ihop det bra. Istället skapade vi nya traditioner där barnen var delaktiga med både städning och pynt. Och det älskade mina barn!

Jag och lillebror med en annan tomte - ett annat år.
Jag visar stolt upp mina julklappar. Visst har jag en tjusig
julklänning? Mamma brukade oftast sy något nytt och fint
till jul och jag minns hur roligt det var att få sätta på sig
den på "riktigt" för första gången på julaftons morgon.
När vi var små kämpade verkligen de vuxna för att vi barn skulle tro på tomten så länge som möjligt. Men det kom ju förstås en tid då varje barn genomskådade den där lilla, vita jullögnen. Ett år, då jag redan fattat det där med tomten och min lillebror var ytterst skeptisk, så hände något mycket oväntat. Vi firar jul hemma hos oss och plötsligt knackar det på dörren. Eftersom ingen av de vuxna sagt att de skulle gå och köpa tidningen så blev vi lite förvirrade men sprang genast och öppnade dörren. Utanför står en alldeles (för oss) främmande "tomte" med riktigt skägg och en stor säck över axeln. Och inte nog med det. Utanför på gatan står hans häst och släde. Han pratar på bredaste dalmål och berättar att han bor under en sten på Uvberget när det inte är jul. Jag är stor nog för att genomskåda det hela ganska snabbt men lillebror blir allt lite fundersam. Jag vet har han tittade efter tomtens sten varje gång vi gjorde utflykter på Uvberget en ganska lång tid efter detta. Men när storasyster retat honom för detta tillräckligt många gånger så insåg han också att det var en fejk. Efter det hade vi ingen tomte. Mamma och pappa tyckte väl att vi vuxit ifrån det en gång för alla. När jag var i tonåren så tog jag upp tomtetraditionen igen på skoj. För jag har ju alltid älskat julen!

- Finns det några snälla barn här?
Tomtens häst och släde i vintermörkret.
Min vackra mamma och lyckliga jag - samma julafton.
Det hände ibland att farfar och farmor firade jul hemma hos oss - även om det oftast (särskilt när vi var små) var vi som firade hos dem. Hos dem var det lite andra traditioner som gällde. Störst skillnad, mot våra egna traditioner, var julfrukosten. Farmor bakade alltid en hel massa godsaker till jul. Sju sorters kakor var inte ens hälften av hennes julbak. Och av någon anledning skulle julbaket alltid provsmakas till frukost på julafton. Vi barn var inte så bortskämda med kakor och godis till vardags så vi älskade verkligen detta. LYX! Vår kloka mor tyckte det var vansinne att sätta i sig en massa sötsaker, utan att ens ta en smörgås först. Och det var det ju så klart. Lunchen bestod sedan av dopp i gryta med vört- och tunnbröd - inte direkt någon barnfavoriträtt. Sedan var det fika till Kalle och först efter det blev det julmiddag. Med magen full av kaffebröd, must och julgotter så blev vi barn inte bara galet sockerspeedade, utan också totalt ointresserade av mat. Minns verkligen julafton hos farfar och farmor som den absolut längsta dagen på året! Minns också tydligt det där illamåendet som brukade drabba mig när julmaten serverades. Men vad gjorde väl det? För efter middagen var det äntligen julklappsutdelning!

Farfar och farmor tittar på Kalle med oss.
Julmiddag hemma hos oss i nya huset. Detta var sista gången
farfar och farmor var på besök hos oss tillsammans. 💕
Nej, nu får det räck med barndomsnostalgi ett tag. Nu ska jag ta en dusch och se om det inte finns något litet jag kan fixa med så att inte Peter jobbar ihjäl sig! 

Ha en bra dag!





tisdag 18 december 2018

Frukostfunderingar

Mitt frukostbordet här hemma, en vecka före jul






God morgon kära vänner! Är du en natt- eller en morgonmänniska? Jag har alltid varit en typisk morgonmänniska. Timmarna innan världen börjar snurra  är, och har alltid varit, värda guld för mig. När barnen var små steg jag ofta upp vid 4-5-tiden för att hinna skriva en stund innan morgoncirkusen satte igång. Nuförtiden har jag ju inga små barn hemma som vaknar upp och kräver full uppmärksamhet. Men trots att jag oftast äger min egen tid nu, är jag ändå morgontidig. Jag gillar verkligen de där timmarna då det är tyst, lugnt och tanken är ren. Ja, efter ett par koppar kaffe och lite värkmedicin, vill säga. Oftast är det i arla morgonstund som jag skriver här i bloggen. Men först brukar jag alltid läsa nyheter på webben och idag är det reflektioner över vad som händer just nu i Sverige som far runt i mitt huvud. Är du inte intresserad av politik och samhällsfrågor så ska du sluta läsa nu!


Igår vad det 100 år sedan demokratin infördes i vårt land. Det är verkligen värt att fira: Hurra, hurra, hurra! Det dröjde dock ett tag till innan det var klart att även kvinnor skulle omfattades av den allmänna rösträtten men det kom också kort efter detta. Demokrati är det som gjort Sverige till ett land som jag alltid varit stolt och tacksam över att leva i. Nu skriver jag varit (i imperfekt) eftersom jag är rädd att det snart inte är lika självklart längre. Varken med demokrati eller med den stolthet och trygghet jag alltid känt över att vara svensk. Ännu är vi inte där men jag undrar verkligen vart vi är på väg!

Idag är det 100 dagar sedan valet och vi har fortfarande ingen regering. Det är knappast något att fira eller vara stolt över. Visst, demokrati måste få ta tid - Men allvarligt talat, kära folkvalda politiker: Vad håller ni på med? Är det SÅ viktigt att vinna makt att ni är beredda att riskera ett nyval, hellre än att försöka hitta kompromisser som kan funka för denna valperiod? Ett nyval kostar (enligt DN och Expressen) ungefär lika mycket som en ordinarie val, dvs c:a 400 miljoner kronor. Enligt opinionsundersökningarna skulle det knappast innebära någon större förändring i valresultatet. Åtminstone inte vad gäller mandatfördelningen mellan blocken. Är det försvarbart att lägga SÅ mycket pengar på något som inte kommer att förändra förutsättningarna? Särskilt när det flaggas för stora neddragningar inom många sektorer! Att SD är de enda som kommer att vinna på ett nyval är troligt, tyvärr. Var det inte att ge dem mer makt ni ville undvika? Jag har högaktat C och L för att de stått fast vid sina principer men nu undrar jag om det bara varit ett spel för gallerierna. För den så kallade "förhandlingen" med S har ju varit ett skämt från början till slut. För att kunna kalla något för förhandling så krävs kompromisser från båda håll - Inte ultimatum. Att tro att S ska lägga sig platt och bedriva en ren allianspolitik (med stora reformer som går helt emot deras grundideal) är bara dumheter! Men det visste du väl redan från början, Annie Lööf? Jag kan inte annat än tro att det handlar om en ursäkt för att till sist (efter mycket spelat motstånd) ändå "tvingas" att indirekt samarbeta med SD. I så fall tycker jag att ni kan strunta i spelet och köra på nu! Det är både billigare för stadskassan och schystare mot oss väljare!

Nåja, någon regering har vi inte och det verkar inte som om det finns någon lösning i det närmaste. Men en ny M och KD budget röstades igenom förra veckan. Så nu ska här reformeras, minsann! Och detta utan någon "riktig" regering vid styret. Toppen! Vi börjar med skattesänkningar på närmare 20 miljarder. Sänkt inkomst- och pensionärsskatt. Wow - Min mamma (som är fattigpensionär) kommer att få c:a 100 kr mer i plånboken i månaden! Vinnare: Höginkomsttagare. Förlorare: Arbetslösa och långtidssjukskrivna. Ok, jag kan hålla med om att det ska löna sig att arbeta. Men är det rimligt att de som av någon orsak inte kan arbeta får det ännu sämre än de redan har ekonomiskt? De flesta av oss har ändå jobbat och betalat skatt i många år.


Ännu finns inte detta (som S nyss avskaffade) med att återinföra den bortre gränsen för sjukskrivning med i budgeten men det finns planerna på det i tilläggsbudgeten, vad jag förstår. Samtidigt har man gjort det nästan omöjligt att få sjukersättning (fd. sjukpension) eller aktivitetsersättning - oavsett vad man har för diagnos eller funktionshinder. Det har även talats om att sänka subventionerna när det gäller "dyra" mediciner. Hittar inget om det i dagsläget men är livrädd. Ovan ser ni hur min dagsdos av medicin ser ut. Jag har behov av 24 piller/dagen + div. annan medicinering som ex.v. insulinsprutor och astmasprayer vid behov. Bara den lilla orangefärgade kapseln (vid kaffekoppen) kostar mellan 25000-30000 kr/månaden att behandla mig med. Det är betydligt mer än min sjukpenning ligger på/månad. Tyvärr kommer inte denna behandlingen att bota mig från min spridda bröstcancer. Däremot kan den ge mig åtskilligt längre tid att leva. För mig är det värt ALLT! Men någon produktiv människa i samhällskuggeriet kommer jag knappast att bli någonsin igen. Kanske är det snart dags för att återinföra Ättestupan?

Jahaja, jag surfar vidare och konstaterar att den nya budgeten innebär nedläggning av Jämlikhetsmyndigheten som startades för knappt ett år sedan i spåren av #metoo-rörelsen. Snabbt tas beslutet så att det inte hinner bli allt för stark opinion runt det hela. Budgeten röstades igenom förra veckan, beslutet om nedläggning togs igår och ett år får de på sig att avveckla. Motiveringen M och KD har är att "alla myndigheter ska hantera dessa frågor" i stället. Jo, det blir säkert jättebra! Sedan fortsätter de glatt med att göra kraftiga nedskärningar i Naturvårdsverkets budget (c:a 40 %) mitt i den värsta klimatkrisen. Fantastik timing, inte sant? Att slopa fri entré till statliga museer är väl inte den värsta konsekvensen av budgeten men ändå. När kommer det att kosta att låna böcker på bibblan också, undrar jag? Både Arbetsförmedlingen och migrationsverket drabbas av kraftiga nedskärningar. Vad konsekvensen av det kommer att bli vågar jag knappast tänka på ...

Usch, nej, nu är jag trött på politik! Det är dags att börja denna dag på allvar. Ute skiner solen över ett vintergrant landskap och det är mindre än en vecka kvar till jul. Innan dess kommer jag att få mina gånghjälpmedel och jag ser verkligen fram emot att kunna ta promenader. Tack och lov finns det fortfarande vissa fria hjälpmedel för behövande i Sverige och det är jag oerhört glad för!

Ha en bra dag i vintersolen!


söndag 16 december 2018

Så mycket bättre - igen

Jodå - jag också. Mår mycket bättre, alltså. Eller ... För att vara ärlig, jag är åtminstone piggare i huvudet och de mörka molnen har äntligen skingrats. Med kroppen är det ju som det är, tyvärr. Men det är skönt att ha hittat tillbaka till mitt vanliga, lite mer positiva, jag. Nej, jag syftar förstås på säsongsavslutningen av "Så mycket bättre". Det är dags för en sammanfattning!

Den här omgången måste jag erkänna att jag inte alls blev lika berörd av tolkningarna som jag brukar bli. Inte av de flesta tolkningarna i alla fall men det fanns verkligen höjdpunkter! Och de flesta höjdpunkerna stod en, för mig helt oväntad, artist för. Jag har nämligen skaffat mig en ny favorit under seriens gång: Linnea Henriksson - Vilken tjej! Jag har inte hört så mycket av henne förut men vilken fantastisk röst! Hon har ett stort röstomfång och tycks behärska alla genres hon ger sig på. Jag bara älskade hennes tolkning av Louise Hoffstens "Dance on your grave" och hennes hyllning till Monica Z "Some other time". Och hennes personlighet får mig faktiskt att bli lite småkär: Hon ber inte om ursäkt för sig en sekund, utan är rakt på sak, naturlig och helt utan divamanér. "Här är jag. Jag gillar mig som jag är - och om du gör det eller inte, är upp till dig!" Härligt och SÅ befriande! En superförebild för kvinnor - inte bara för småtjejer (som hon ju sjunger för i en av Stors låtar). Och  - viktigast av allt - så älskar hon uppenbarligen att sjunga och gör varenda låt till sin egen.

Jag brukar inte vara särskilt sentimental men har kanske blivit det på "gamla dar" ändå. (Får väl skylla på min nuvarande livssituation där känslorna ligger ovanligt nära ytan). Dansbandskungen Christer Sjögrens hör knappast till mina favoriter men när Linnea tar sig an hans låt "Den stora dagen" så sprutar mina tårar som en nyutsprungen vattenkälla i öknen. Ojojoj, den känslan, violinen, kören. Du bara måste lyssna på denna!


OBS! Sångtexten hittar du längst ner i det här blogginlägget.

Ofrivillig ensamhet är plågsamt. Julen är vår största familjehögtid, som jag och många med mig älskar och ser fram emot. Men för de som inte har någon att fira den med, är det ofta en mardröm som de gruvar sig inför. I en perfekt värld skulle ingen behöva vara ensam på julafton! Förr var vi oftast väldigt många runt vårt julbord. En salig blandning av familj, lite andra (mer avlägsna) släktingar och någon/några andra som vi hade kontakt med på annat sätt. I år blir det (av förklarliga skäl) bara några av de närmaste här hemma på julafton. Det tycker jag är lite trist. Jag önskar att jag kunde bjuda in alla ensamma själar omkring oss att dela vår gemenskap! Kanske har du någon i din närhet som riskerar att fira jul ensam? En gammal morbror, en granne eller kanske din nyskilda kusin som för första gången ska fira jul utan sin familj? Se dig omkring! Våga fråga! Om du bara orkar och kan - Bjud in dem till din familjs julfirande. Jag lovar att det kommer att kännas SÅ mycket bättre!


Ha en trevlig tredje advent!

💝 💝 💝

Den stora dagen
(Text & musik: Benny Borg)

En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag
Hon har köpt kaffebröd och tårta
som smyckats med små ljus
och likör av bästa slag

Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har
så ringer det på hennes telefon
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten av en karl
Hennes allra yngste son

Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
för jag finns ju här var dag

Hon tar fram finservisen, den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
men hon tänker det gör nog ingenting
vi blir så få på mitt årliga kalas
Och när kaffet kokar upp så ringer telefon
Hon glömmer allt och springer därifrån
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son

Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
för jag finns ju här var dag

Flera timmar går förbi och dagen blir till kväll
En trött och gammal kvinna somnar in
Hon har stått där hela da’n och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin
Och hennes kaffebröd är kvar och tårtan där den står
Den visar hur barn kan överge
så när dottern ringer finns det inget mer att förstå
då har ljusen brunnit ner

Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
för jag finns ju här var dag