söndag 19 november 2017

Ny attack


Som om det inte vore nog med min relativt nydiagnostiserade autoimmuna leversjukdom PBC så har mitt blodsocker plötsligt fått fnatt det också. Från att ha varit bara något förhöjda sockervärden i många år har de på ett par månader blivit extremt höga. Det upptäcktes när jag var till läkaren förra veckan för att inleda bromsmedicineringen för min PBC. Konsekvensen blir att bromsmedicinen får lov att vänta och istället har jag fått lov att börja med sockerstabiliserande medicin och kommer få ta insulinsprutor - åtminstone inledningsvis. Orsaken måste förstås utredas mer men min läkare misstänker att det är mitt immunförsvar som gått till attack igen. Denna gång mot bukspottkörteln. Vill gärna försöka tänka positivt men kan inte låta bli att undra var nästa bomb slår ner ... 😢

Det här med positivt tänkande är oerhört kraftfullt! Jag hör till dem som överlevt många smällar i livet genom att försöka tänka positivt, se möjligheter och anpassa mig efter förändrade förutsättningar för att behålla framtidstron och hoppet. Men ibland tror jag att min nästan absurt positiva inställning till det mesta i livet kommer tillbaka och biter mig i svansen. För på något sätt innebär detta med att alltid försöka fokusera på det som ändå är bra att man lätt nonchalerar allvarliga problem. När det gäller mig själv och min hälsa är jag expert på att "sopa under mattan". Sista månaderna har jag ju känt hur jag blivit ännu tröttare än förut (och på ett annat sätt) och hur jag fått alltmer besvärande dimsyn (så till den milda grad att jag nu även har svårt att läsa på skärmen). Har kopplat det till PBC och därför inte klagat hos läkaren förrän nu. I hemlighet har jag istället varit livrädd för att min progressiva leversjukdom avancerar snabbare är förväntat. Dumma mig! Just nu orkar jag inte riktigt tänka positivt hela tiden men vet att jag snart kommer tillbaka till min vanliga livsinställning igen. Behöver bara en paus där jag ger mig själv tillstånd att tänka lite mörka tankar ett tag.Vi ses på andra sidan!

tisdag 31 oktober 2017

Myshörnor

Det bästa med den här tiden på året är att man kan njuta av att vara inomhus medan kalla vindar, snöblandat regn och höstmörkret härskar utomhus. Efter att ha haft både min mamma och min vuxna dotter inneboende på övervåningen i vårt stora hus en period har vi nu kunnat sprida ut oss igen; Peter, jag och alla hundar. Allt är inte färdigt ännu men det börjar bli riktigt mysigt! Tyvärr är bilderna lite mörka eftersom jag kom på att jag skulle foto i gryningen. Men det ger väl åtminstone en idé om hur det ska bli. Här kommer en liten tjuvtitt ... 👀

Välkommen in i vårt stora, härliga sovrum ...

... där vi ääääntligen har en musikhörna som alltid kan vara uppriggad.

Vi har delat av rummet med en stor spegelgarderob ...

... och bakom garderoben har vi gjort en mysig och mörk sovhörna.

I genomgångsrummet utanför vårt sovrum (bredvid toa/dusch-dörren)
finns en spegelhörna - som ett litet altare för den fåfänga jag har kvar. 😉

I ena änden av rummet har vi en arbetshörna för kreativa aktiviteter ...

... och i andra änden av rummet finns en mysig TV-hörna.

I vårt före detta sovrum på undervåningen har det blivit matsal.
Här kommer även våra valpar få bo de första veckorna i sitt liv.


måndag 16 oktober 2017

Höstglöd


Jag önskar att jag bodde vid en sjö. Att få se årstidernas växlingar och vattenspegelns skiftningar på nära håll varje dag vore en lisa för min själ. Men just nu får jag nöja mig med små utflykter till olika sjöar som igår. Jag älskar när höstsolens milda ljus faller över trädens färgrikedom som speglar sig i den blanka vattenytan. Underbart! Att sätta bo vid en sjö - En dröm att förverkliga!