fredag 17 augusti 2018

Som överkörd av en ångvält



I dag känner jag mig minst sagt dagen efter! Och det beror inte alls på att gårdagens födelsedagsfirande blev vilt. Nej, födelsedagen kom alldeles i skymundan då mitt inledande besök hos onkologen tog all plats. Det är konstigt ... Trots att man egentligen vet och har haft god tid på sig att förbereda sig mentalt, är det ganska grymt att få svart på vitt att man drabbats av obotlig cancer och lever på lånad tid. Det blir plötsligt otäckt verkligt samtidigt som det känns helt surrealistiskt. Är så himla glad att jag har Peter vid min sida. Han är min klippa och trygghet i kaoset! 💗

Positivt med gårdagens besked är jag jag i första läget kommer att behandlas med hormonblockerande medicin som jag kan ta i tablettform. För många (men inte alla) kan behandlingen bromsa upp förloppet så att man får lite mer tid. Börjar med medicinen idag och håller tummarna för att jag inte ska få så starka biverkningar. Biverkningarna är nämligen ungefär de samma som vid cellgiftbehandling, om än något mildare. Trötthet, illamående, värk och nedsatt immunförsvar. 1 av 10 tappar håret. (Jag kan ju bara gissa vilken grupp jag kommer att tillhöra med min "tur".) Men att få behandlas på hemmaplan är en enormt stor lättnad. Jag hoppas innerligt att min elaka tumör kommer att svara på behandlingen!

Tyvärr kommer behandlingen inte ha någon effekt på de skelettmetastaser som redan finns. Därför kommer jag att behandlas med skelettstärkande injektioner var tredje vecka och mina värsta metastaser kommer kanske strålas - mest för att lindra värken. Om det blir någon operation för att stadga upp ryggraden kommer en ortoped att ta ställning till så småningom. Skönt är i alla fall att jag fått en lite mer effektiv värkmedicin. Har faktiskt sovit (nästan) en hel natt i sängen för första gången på flera veckor. Gött!!!!


Vill passa på att tacka för alla fina gratulationer på min födelsedag. Är SÅ oändligt tacksam över allt stöd jag får från familj, vänner och bekanta!!! Ha en riktigt skön helg alla!




torsdag 16 augusti 2018

Födelsedag hos onkologen.

Peter som gästbloggar igen.

Idag fyller Madame de Lux 54 år. Tänkte skriva ung men med tanke på alla tunga besked den sista tiden så blir det nog fel att hävda att man känner sig ung när man fyller och huvudet är fyllt av tankar på metastaser, tumörer och cellgifter. Just på själva födelsedagen ska Helena in till onkologen för första gången. Man har fått bekräftat på biopsierna att det rör sig om bröstcancer som är spridd med mycket metastaser i skelett och bäcken. Tillväxt på metastasernas omfång är ca 25% på en månads tid. Då hennes värsta scenario var att det var i hjärnan, lungor eller bukspottkörteln så är ju brösten något av en liten lättnad. Hon är bedömd som en 2+ på en 3 gradig skala.

Helena är trött hela tiden och har hög värknivå i skelett - mest i bäcken, rygg och revben på vänster sida. Trots allt så känns det bra att veta vilken motståndare vi har att slåss emot. Vi kommer att få mer information framöver men vi vet redan att man räknar med att sätta in 2 olika mediciner mot cancern och 1 i droppform mot benskörheten som acclererat pga metastaserna i ryggen. Helenas ländryggskota L5 är helt genomlupen av metastaser och har delvis havererat redan tidigare.


Grattis Honey!                                                                                                                       //Peter D

En födelsedag vi aldrig kommer att glömma..



lördag 11 augusti 2018

Snart fyller madame De Lux år.

Eftersom Helena snart fyller år (16/8) så valde vi att tjuvstarta med en god måltid på restaurang. Vi vågar inte vänta för snart blir det troligtvis behandlingar och undersökningar in absurdum, så bäst att smida medans järnet är varmt. Givetvis väntar vi och hoppas på en mer detaljerad bild av tumören men samtidigt så är risken för att vi har en tuff tid framför oss överhängande. Vad passar då bättre än att svänga ut med Chryslern och ta en tripp till Gränna. Vi valde att äta på "Pir Kro" som ligger nere i hamnen. Helt ok ställe och uppskattat av oss som väldigt sällan unnar oss en restuarangmåltid. Helena fick även plaska lite med fötterna i Vättern (och äta en liten mjukglass) innan vi vände kosan åter mot civiliserade områden. Grattis på ännu en 25 års dag! //Peter D

Precis norr om hamnen, på norra sidan brytpiren finns en ganska så 
orörd och skyddad oas. Fint vid lugnt väder - olidligt vid nordlig vind.

Kotlettplankan var ordentlig och smakfull, Matkoma big size!

Vid havet (eller åtminstone Vättern) vill jag bo!

Helena favoritpose: Vatten, vatten och ändå mer vatten och så lite-lite av mig.

  
Gästbloggaren ser sur ut (som vanligt).