Jag har ju tyvärr väldigt svårt att sitta längre stunder vid datorn men nu MÅSTE jag bara få ner några av mina tankar om det politiska läget, även om det tar en stund och jag måste vila ändalykten mellan varven. Here we go:
Vi översköljs i media av analyser av det parlamentariska läget och av politikernas ageranden. Ord som kaos, katastrof, svek, bristande ansvar, barnsligheter och liknande används ofta av både "förståsigpåare" och av "vanligt folk". Jag har egentligen aldrig var särskilt intresserad av den parlamentariska biten av politiken. Har inte heller känt mig 100% hemma i något politiskt parti, utan främst engagerat mig i sakfrågor genom åren. Däremot har jag mycket klart för mig vad jag har för grundläggande värderingar. Och vilka politiska partiers ideologier som ligger närmast det jag tror på (om än inte alltid i sin helhet) och vilka partier som absolut INTE står för de värderingar jag har - varken i praktiken eller rent ideologiskt. Kanske är det just därför jag häpnar när jag hör kommentar som:
"C och L borde skärpa sig, ta ansvar, kliva upp ur sandlådan och prata med SD!"
"Om politikerna bara kunde släppa på sina "barnsliga" principer så skulle ju Sveriges regering bildas på nolltid."
"Inte kan man väl hålla ett partis historia mot dem i all evighet? SD har ju ändå fått 17,5 % av folkets röster! Det är odemokratiskt att inte samarbeta med dem!"
Så går diskussionerna i media. Helt otroligt! Har folk glömt bort vad de olika partierna egentligen står för? Har vi tappat kunskapen om vad partierna har för grundläggande ideologier? Ja, det enda som gäller i debatten nu är frågan om vem som ska få/ta maken! Vad som står i partiernas partiprogram och vad de har för historisk bakgrund verkar vara helt oviktigt i dagsläget. Ja, förutom när det gäller SD förstås där många tycker att man "tjatar" om deras nazistbakgrund och att man inte borde hålla den emot dem i dag. När det gäller V talas det nästan lika ofta om deras kommunistiska bakgrund. Till skillnad från de (idag när makten står på spel) allt mer "accepterande" tongångar som plötsligt hörs kring SD så verkar det fortfarande självklart att hålla V:s historia emot dem för tid och evighet. Och visst! Bakgrund är en sak som är oerhört viktig - Men ännu viktigare är väl ändå vad partierna vill och står för idag? När kollar man vad dessa två partier i ytterkant vill genomdriva för politik så vet då jag alldeles säkert vad som skrämmer mig mest!
Definitionen av kaos är oordning, turbulens och förvirring. Kaos är också kopplat till oförutsägbarhet och förändring. Valresultatet var inte oförutsägbart i sig, tror jag. Det finns många goda skäl till att det blev som det blev. Blockpolitiken har varit så stark det senaste decenniet att de olika partiernas grundläggande skillnader blivit så diffusa att ingen längre minns. Jo, att det är skillnad mellan höger och vänster är de flesta medvetna om. Men att det är stora ideologiska skillnader mellan de fyra allianspartierna sinsemellan och även mellan S och MP verkar de flesta glömt bort. Och det är inte alls särskilt konstigt, tycker jag. Partiernas särarter har drunknat i blockpolitiken. Politikerna uttrycker sig oerhört diplomatiskt i de flesta lägen nu för tiden. Varför? Jo, för annars kan man ju stöta sig med någon av sina allierade. Eller förlora några procent i nästa opinionsundersökning genom att framstå som en smula kontroversiella. Hemska tanke!
Så, var är alla brinnande eldsjälar? De där människorna som verkligen tror på sin sak och är beredda att kämpa för den? Jo, söker man så hittar man dem i princip bara hos SD. Björn Söders svulstiga uttalanden om "seger eller död" och att "ödet utsett oss" uppfyller säkert ett behov hos många. Kanske är det så att vi har för lite att kämpa mot i Sverige idag? Kanske är det därför SD lyckats få så många att utse invandrare som motståndare/syndabockar? Kanske har vi det för bra och behöver ett hot (verkligt eller ej) för att vakna upp ur vår dvala och känna oss levande? En kamp som folk kan engagera sig i. "Vi mot dem". Något att tro på!
Jag tror att alla de där sex partierna i mitten (som Annie Lööf talar om för jämnan) måste skärpa till sig och hitta tillbaka till sina grundideologier. Grow some balls! Stå upp för det ni tror på! Tala vitt och brett om era ideal! Ge oss vanliga, dödliga något att tro på och kämpa för! Det oförutsägbara och förändring är skrämmande men nödvändigt ibland. Det rymmer möjligheter. Kanske är detta kaos som råder efter valet precis vad vi behöver i Sverige för att kunna komma vidare? För att utvecklas. För att hitta en väg in i framtiden! Det tror jag. Vad tror du?
Tillägg: Ett par saker som inte kom med i mitt resonemang. C och L har sedan valet valt att stå fast vid sin ståndpunkt att inte samarbeta med SD eller sätta sig i en regering som är beroende av dem. Detta trots att det inte är populärt i Alliansen och väldigt kritiserat bland väljare och även i de egna leden. Det högaktar jag. Jag hoppas verkligen att de orkar stå fast vi detta vallöfte! Heja, heja!!!
En annan aspekt på eftervalskaoset (men minst lika viktig) hittar man i webbtidningen Nyheter 24. Krönika av Karl Anders Lindahl: Läs detta innan du kallar Svensk politik för "sandlåda"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar