I går kväll slängde vi in hundarna i bilen och åkte en sväng till Huskvarna för att hämta ut medicin på apoteket och plantera ljung på Peters morfar och mormors grav. Skymningen kom lite snabbare än vi förväntat oss men vi bestämde oss ändå för att ta en sväng till Oset vid Vätterns strand. Där var nästan hela parkeringen uppgrävd av någon anledning. Därför åkte vi vidare till småbåtshamnen i stället. Där är det också är fint att promenera utmed vattnet. Men det blåste ruskigt kallt och solen försvann nästan direkt. Både vi och hundarna frös så det blev bara ett snabbis men jag fick njuta av vågornas skvalp mot stranden en liten stund i alla fall.
I natt har vi haft minusgrader och frost för första gången denna säsong. Så nu är äntligen hösten här på riktigt! Jag har alltid gillat den här tiden på året. Särskilt dagar som idag då solen skiner milt från en djupblå himmel, då luften är hög och klar och löven börjar skifta färg. Det är något härligt, vemodigt över hösten som tilltalar min inre melankoli. Det är så påtagligt att det är en fas som går mot sitt slut, långsamt dör ut och ersätts av något annat. Något nytt och spännande. Därför brukar hösten även vara fylld av framtidsplaner och förhoppningar för mig. Denna tid på året brukar jag alltid har fullt upp med att sätta fart på nya projekt inför kommande läsår. I år är det lite annorlunda. I år står hösten fortfarande för en fas som tar slut och ersätts av något annat. Men detta "något" är okänt, lite skrämmande och ogripbart. Det är något som ännu ligger dolt i mitt skymningsland ...
Blå ballader
Blå ballader svävar tungt
över mitt skymningsland
Tonerna harmoniserar med
melankolin i mitt inre
Ett njutningsfullt svårmod
som med en vibrerande suck
dör ut i nattens mörker
i samklang med saxofonens
sista skälvande ton
över mitt skymningsland
Tonerna harmoniserar med
melankolin i mitt inre
Ett njutningsfullt svårmod
som med en vibrerande suck
dör ut i nattens mörker
i samklang med saxofonens
sista skälvande ton
© HD
Burr, vad det blåser kallt vid Vätterns strand!
Vårt hus i höstsolen. Kolla vilken härlig färg det är på himlen!
Kaprifolens röda, vackra bär mot vår veranda.
Snart byts det grön/gula lövverket mot en sprakande färgsymfoni.
Ha en härlig dag i höstsolen!
2 kommentarer:
Ditt vackra skymningsland - du diktar vackert om det svåra och obegripliga. Tänker på er och önskar er kraft och glädje.
Bamsekram till dig, Margareta! <3
Skicka en kommentar