SYSTEMFEL (hashtag #metoo)

I förgår bloggade jag under rubriken Aldrig mer! om de upprörande dokumentärerna som SVT sänt de senaste veckorna om R. Kelly och Michael Jackson. De handlar om mäktiga, inflytelserika och kända mäns våld mot kvinnor och barn. Och hur de kommer undan med det. Porträttet av Ainbusk Singers sångerskan Josefin Nilssons tragiska öde fick bägaren att rinna över för mig. Hon blev svårt misshandlad av en man med långtgående konsekvenser för henne både psykiskt och fysiskt. Och i princip inga konsekvenser för honom. Jag blir så himla upprörd över att det kan vara så! Men egentligen är det systemet som inte fungerar. Rättsväsendet, som inte tar sexuella trakasserier, våldtäkter och kvinnomisshandel på allvar. OCH omvärlden som blundar och förminskar handlingarna. Jag blir väldigt kluven inför min egen ilska och vilja att hämnas. Egentligen tycker jag att det finns principer som är oerhört viktiga att följa för rättssäkerhetens skull:

• Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats!!!
• Det är fel av media att hänga ut någon med namn innan denne person förklarats skyldig. Om offren outar någon med namn är en annan sak - De äger sin historia!
• Även om det finns förklaringar till ett beteende (som t.ex. att förövaren själv blivit utsatt) är det endast en förklaring och inte en förmildrande omständighet när det gäller brottspåföljd.
• Alla ska dömas lika utifrån sitt brott, utan hänsyn till vad de har för samhällsstatus, är inflytelserika, förmögna eller kändisar.
• Den som dömts för ett brott och avtjänat sitt straff ska få en ny chans att räta upp sitt liv och leva efter samhällets normer. Det är viktigt!

Det som är ett stort problem med att döma den här typen av brott, är att detta ofta sker bakom stängda dörrar och de enda närvarande ofta är offret och förövaren. Det gör att bevisningen inte alltid är lätt. Det kan ofta bli en situation med ord mot ord. Och när en "ord mot ord"-situation uppstår så görs en bedömning av trovärdighet, vilket alltför ofta innebär att kvinnans ord väger lättare. I dagsläget verkar det som om bevisbördan för den som som utsatts för denna typ av brott är orimlig. Det måste finnas något sätt att göra någon sorts helhetsbedömning av situationen istället för att endast basera brottspåföljden på bevis som ex.v. läkarintyg av en nyuppkommen skada. Eller? När det gäller barn kan ju en röntgenundersökning även visa på tidigare misshandel - Varför inte även på en kvinna om hennes berättelse (och ev. vittnen) bekräftar detta? Varför används inte lögndetektor mer? Varför hörs inte vittnen om helheten istället för bara den specifika situationen som anmälts? Kvinnovåld är ju ofta något som pågår under lång tid innan kvinnan vågar anmäla.

Det måste till en förändring i bedömningssystemet! Jag tycker inte alls det är konstigt att den här typen av brott sällan blir en rättssak. Bortsett från att själva rättegången är oerhört påfrestande för den som utsatts för brottet (och att deras trovärdighet alltid ifrågasätts hårt) så är alltför ofta brottspåföljden (även när det finns konkreta bevis) en ren skymf mot alla offer. Så länge förövare rent juridiskt går fria så måste de outas på annat sätt. Om det inte sker en förändring så är risken stor att det med tiden utvecklas folkdomstolar som både anklagar och ser till att genomföra straff. Inte något som är värdigt en demokrati men som definitivt är en tänkbar följd av att det är så frustrerade med alla gärningsmän som går fria. Risken finns då att vissa av de anklagade på sociala- och i traditionella medier faktiskt är oskyldiga. Det är illa och sätter rättssäkerheten på spel! Jag är ingen jurist så jag vet inte exakt hur systemet ska ändras men det är hög tid att göra något! Tills dess: Tack och lov för #metoo!