-----.....-----.....-----.....-----.....-----.....-----
AVSLAG
Idag kom Nässjö kommuns besked om handikapptillstånd. Min fru som sitter i rullstol ska inte få ynnesten att komma nära sina resmål. Vi vet varför det blev avslag. - Vi var ärliga, kanske för ärliga, till och med. Dock så får vi hjälp med väldigt mycket när det gäller samhällsinsatser, från främst Region Jönköping men även Vårdcentralen i byn (Nyhälsan) och Arbetsterapeuterna på rehab i kommunen. Att däremot få parkeringstillstånd när man måste bära in och ut rullstolen och hjälpa Helena in och ut - Det var omöjligt eftersom hon inte kör bil själv, då hon har dim-seende, är yr och känner att hon har svårt med avståndsbedömning. Enligt tekniska förvaltningen får hon tillstånd om hon kör själv, så vi kanske ska släppa ut henne i trafiken, kanske lyckas hon hålla sig själv och bilen på vägen, vem som sen ska avlönas för att lyfta ur och i, rullstolen åt henne vet inte jag men det kan Ni säkert svara på...
Min fru ville att vi skulle vara ärliga med att skriva så som det är, att det är jag som kör, då jag är sjukskriven pga multihandikapp. Att jag sen ska springa benen av mig kors och tvärs är tydligen väldigt ok - Jag har ju bara lite artros i knän, stelopererad ländrygg, låg energi pga Thyroidea-störning (sköldkörtel) samt ett hjärta som krånglar. Vissa handikapptillstånd utdelas oerhört lätt medan vi ska straffas. Inte för att vi inte är sjuka, - utan för att vi är ärliga. Hade det varit så att vi skrivit att det var Helena som kör själv så hade intyget antagligen beviljats, åtminstone enligt tekniskas motiveringen. Jag har inget intresse av att ljuga i en ansökan, men jag hoppas innerligt att Ni är medvetna om att det är just det Ni uppmanar folk till när Ni avslår ansökan pga att ett gift par som hjälps åt med det som var och en kan bidra med får avslag just för att vi tillsammans kan reda oss själva. Vad kostnaderna blir för samhället i stort om frun nu måste börja åka handikappbuss kors och tvärs i den östra länsdelen vet jag inte - Dock vet jag vad vi begärt ersättning för vår egen bil för alla resor (0:-). mellan mag-tarm avd, röntgen, mm i Eksjö. Rehab-bassängen i Nässjö. Vårdcentralen i Nässjö och Forserum samt neurologen och onkologen i Jönköping. Ofta 3-4 resor/vecka, som jag har svårt att orka med. Detta avslag som vi fått idag kommer att kosta samhället stora pengar. Men inte drabbar det tekniska förvaltningen i Nässjö kommun - Det är ju andra instanser som får bära den kostnaden - Så trots att frun nu tvingas att åka med färdtjänst så slipper man, stå för det ekonomiskt.
Jag bugar och tackar allra ödmjukast, Nässjö kommun. Varför har man ens möjlighet att ansöka om handikapptillstånd när man har annan förare på fordonet än den drabbade, - om man ändå har för avsikt att avslå regelmässigt? Hoppas Ni som fattar sådana här beslut själva ställs i det läget som Ni sätter oss i: att Ni inte får komma nära resmålet utan långt ifrån. Att sen lasta i och ur rullstol när man som jag får lyfta max 2 kg, när man står på en trång p-ruta. Sen ska jag trycka in rullstolen mellan vår bil och den bilen som står jämte för att hämta Helena i framsätet. - Hur fan kan Ni tro att hon kan köra vanlig bil och sen komma fram och då står rullstolen vid sidan av förardörren klar och väntar på henne. För hon kan inte ens den bästa av dagar, lyfta rullstolen in och ur bilen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är Er bil som står närmast högersidan på vår bil när jag ska pressa in rullstolen och hämta min fru. För tro mig: Det kommer inte bli smidigt och det kommer nog bli ett jä-la liv men eftersom Ni anser att det går bra för oss utan parkeringstillstånd, kommer jag att hänvisa alla synpunkter på närstående bilars repor, till att vi inte behöver handikapparkering enl Er. Nej, jag önskar inte ens Er som fattar teori-beslut, att hamna i vår situation men Ni borde få smaka på det några dagar så Ni förstår att en sådan enkel sak som att ta sig till och från läkare, behandling, samhällsinstitutioner, mm är en kamp där både energi, ork och dagsform är avgörande. Det vi önskade med vår ansökan var att få en vettig tillgänglighet till de ställen vi måste kunna ta oss till. Nu ska vi istället bränna den lilla energi som finns på onödiga promenader och inte få komma nära de ställen som hon behöver komma till.
Jag vet inte om jag är mest arg, upprörd eller uppgiven. Dock är jag oerhört ledsen över att bo i en kommun som utan att blinka sänker mig och min döende fru till att vara onödigt sökande. Min fru har sedan hösten 2017 fått följande diagnoser: MS, Diabetes, PBC (leversjukdom) och den sista och allvarligaste av diagnoserna spridd bröstcancer. Hon går på palliativ vård då det är omöjligt att operera eller kunna få bort tumören som sprider sina metastaser i främst hennes skelett. Hela hennes bäcken och ryggrad är fullsmäckad med metastaser så hon är instabil i höfter/bäcken och rygg vilket gör att hon är vinglig och absolut inte får ramla då stora delar av skelettet är genomlupet av metastaser (uppätet). Frågan är vem tillstånden är tänkta för. Om vi kan komma nära våra resmål så klarar vi oss själva, vilket borde underlätta för allt och alla. Om jag ska lämna henne på en bänk någonstans och åka och parkera för att sen gå och hämta henne för att sen göra om samma manöver vid hemresa igen, så är frågan hur mycket jag orkar. Troligtvis så får min fru nu börja åka färdtjänst istället och offra mycket mer tid och energi pga Tekniska förvaltningens småsinthet med ett handikapptillstånd, för en palliativ cancerpatient som dessutom har MS. Detta då mina krafter för att knuffa rullstol längre sträckor, är starkt begränsad.. Som väl är är färdtjänst-tillståndet klart sedan länge. Där krävdes bara läkarintyg - så kom intyget efter endast 2 veckor. Man kräver när det gäller handikapptillstånd, inte bara ett läkarintyg - utan även en gångutredning som påvisar att patienten är i starkt behov av handikapptillstånd. Samt ett tydligt passfoto redan i ansökan för att ens behandla ärendet. När man sen får hem avslaget så sänds det i ett rekommenderat brev. Är inte det lite “overkill”? Dessutom är handläggningstiden flera månader. Det är väl bättre att låta alla utslitna människor dö direkt, så kan man ju även avskeda nej-stämplaren på tekniska kontoret.
Tack så in i hel-ete… // Peter "den arge".
Min fru ville att vi skulle vara ärliga med att skriva så som det är, att det är jag som kör, då jag är sjukskriven pga multihandikapp. Att jag sen ska springa benen av mig kors och tvärs är tydligen väldigt ok - Jag har ju bara lite artros i knän, stelopererad ländrygg, låg energi pga Thyroidea-störning (sköldkörtel) samt ett hjärta som krånglar. Vissa handikapptillstånd utdelas oerhört lätt medan vi ska straffas. Inte för att vi inte är sjuka, - utan för att vi är ärliga. Hade det varit så att vi skrivit att det var Helena som kör själv så hade intyget antagligen beviljats, åtminstone enligt tekniskas motiveringen. Jag har inget intresse av att ljuga i en ansökan, men jag hoppas innerligt att Ni är medvetna om att det är just det Ni uppmanar folk till när Ni avslår ansökan pga att ett gift par som hjälps åt med det som var och en kan bidra med får avslag just för att vi tillsammans kan reda oss själva. Vad kostnaderna blir för samhället i stort om frun nu måste börja åka handikappbuss kors och tvärs i den östra länsdelen vet jag inte - Dock vet jag vad vi begärt ersättning för vår egen bil för alla resor (0:-). mellan mag-tarm avd, röntgen, mm i Eksjö. Rehab-bassängen i Nässjö. Vårdcentralen i Nässjö och Forserum samt neurologen och onkologen i Jönköping. Ofta 3-4 resor/vecka, som jag har svårt att orka med. Detta avslag som vi fått idag kommer att kosta samhället stora pengar. Men inte drabbar det tekniska förvaltningen i Nässjö kommun - Det är ju andra instanser som får bära den kostnaden - Så trots att frun nu tvingas att åka med färdtjänst så slipper man, stå för det ekonomiskt.
Jag bugar och tackar allra ödmjukast, Nässjö kommun. Varför har man ens möjlighet att ansöka om handikapptillstånd när man har annan förare på fordonet än den drabbade, - om man ändå har för avsikt att avslå regelmässigt? Hoppas Ni som fattar sådana här beslut själva ställs i det läget som Ni sätter oss i: att Ni inte får komma nära resmålet utan långt ifrån. Att sen lasta i och ur rullstol när man som jag får lyfta max 2 kg, när man står på en trång p-ruta. Sen ska jag trycka in rullstolen mellan vår bil och den bilen som står jämte för att hämta Helena i framsätet. - Hur fan kan Ni tro att hon kan köra vanlig bil och sen komma fram och då står rullstolen vid sidan av förardörren klar och väntar på henne. För hon kan inte ens den bästa av dagar, lyfta rullstolen in och ur bilen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är Er bil som står närmast högersidan på vår bil när jag ska pressa in rullstolen och hämta min fru. För tro mig: Det kommer inte bli smidigt och det kommer nog bli ett jä-la liv men eftersom Ni anser att det går bra för oss utan parkeringstillstånd, kommer jag att hänvisa alla synpunkter på närstående bilars repor, till att vi inte behöver handikapparkering enl Er. Nej, jag önskar inte ens Er som fattar teori-beslut, att hamna i vår situation men Ni borde få smaka på det några dagar så Ni förstår att en sådan enkel sak som att ta sig till och från läkare, behandling, samhällsinstitutioner, mm är en kamp där både energi, ork och dagsform är avgörande. Det vi önskade med vår ansökan var att få en vettig tillgänglighet till de ställen vi måste kunna ta oss till. Nu ska vi istället bränna den lilla energi som finns på onödiga promenader och inte få komma nära de ställen som hon behöver komma till.
Jag vet inte om jag är mest arg, upprörd eller uppgiven. Dock är jag oerhört ledsen över att bo i en kommun som utan att blinka sänker mig och min döende fru till att vara onödigt sökande. Min fru har sedan hösten 2017 fått följande diagnoser: MS, Diabetes, PBC (leversjukdom) och den sista och allvarligaste av diagnoserna spridd bröstcancer. Hon går på palliativ vård då det är omöjligt att operera eller kunna få bort tumören som sprider sina metastaser i främst hennes skelett. Hela hennes bäcken och ryggrad är fullsmäckad med metastaser så hon är instabil i höfter/bäcken och rygg vilket gör att hon är vinglig och absolut inte får ramla då stora delar av skelettet är genomlupet av metastaser (uppätet). Frågan är vem tillstånden är tänkta för. Om vi kan komma nära våra resmål så klarar vi oss själva, vilket borde underlätta för allt och alla. Om jag ska lämna henne på en bänk någonstans och åka och parkera för att sen gå och hämta henne för att sen göra om samma manöver vid hemresa igen, så är frågan hur mycket jag orkar. Troligtvis så får min fru nu börja åka färdtjänst istället och offra mycket mer tid och energi pga Tekniska förvaltningens småsinthet med ett handikapptillstånd, för en palliativ cancerpatient som dessutom har MS. Detta då mina krafter för att knuffa rullstol längre sträckor, är starkt begränsad.. Som väl är är färdtjänst-tillståndet klart sedan länge. Där krävdes bara läkarintyg - så kom intyget efter endast 2 veckor. Man kräver när det gäller handikapptillstånd, inte bara ett läkarintyg - utan även en gångutredning som påvisar att patienten är i starkt behov av handikapptillstånd. Samt ett tydligt passfoto redan i ansökan för att ens behandla ärendet. När man sen får hem avslaget så sänds det i ett rekommenderat brev. Är inte det lite “overkill”? Dessutom är handläggningstiden flera månader. Det är väl bättre att låta alla utslitna människor dö direkt, så kan man ju även avskeda nej-stämplaren på tekniska kontoret.
Tack så in i hel-ete… // Peter "den arge".
Tillgänglighet för vissa.
Helena får skelettstärkande dropp.
Verklighet och teori är inte alltid samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar