Som svensk är det helt naturligt att ofta tala om vädret. För många nysvenskar måste det te sig underligt. Tills de levt i vårt land ett tag i alla fall. Intresset för vädret har naturligtvis med våra årstider och alla skiftningar att göra. Vinterns mörker och kyla, vårens starka ljus och växtkraft, sommarens regnperioder i kontrast till värmeböljorna osv. Det är säkert också ett arv från bondesamhället där man var helt beroende av bra väder för att få goda skördar för utan en god skörd var det svårt att överleva vintern. Nu för tiden påverkas vi inte alls i samma grad (om vi inte är bönder) men vädret är fortfarande mer eller mindre i fokus för oss alla. Och ett alltid gångbart samtalsämne.
Själv är jag oerhört ljusberoende och efter en lång, mörk vinter brukar jag oftast känna en djup trötthet och en känsla av meningslöshet. Ja, helt enkelt bli ganska deppig. I år är det mer påtagligt än någonsin. Har skäl att vara deprimerad, egentligen. Och det vore kanske inte så konstigt om jag blev det... Men att grotta ner sig i allt elände gör inget bättre - Tvärtom! Så jag kämpar hårt för att inte falla ner i det mörka, djupa hålet framför mig. Det skulle vara mycket svårt - kanske omöjligt - att ta sig upp igen. Så för att undvika att falla har jag tryckt på pausknappen. Stänger av omvärlden och försöker att distrahera mig genom att streama filmer/tv-serier, spela spel och läsa. Söker efter hus / lägenheter som skulle kunna göra livet lite enklare för oss. Men lyckas inte hitta någon riktig entusiasm för det hela, då det känns allt för orealistiskt att ta tag i en flytt, tyvärr. Och aldrig har jag väl sett så många dåliga och trista filmer. Har ingen lust att skriva, umgås med någon eller göra några planer som kräver att jag är närvarande mentalt. Nej, nu väntar jag på ljusare tider. Snart kommer vårsolen. Hoppas att det vänder då!
Ett dis av meningslöshet
som är svårt att se igenom
har sänkt sig över min vardag
Diset döljer horisontens linje och
omfamnar mig som en gammal filt
Jag stänger ögonen och blundar hårt
för att inte se att jag inte kan se framåt
Men den unkna lukten av meningslöshet
tränger ändå igenom alla mina distraktioner
Jag vill känna vinden i håret, doften av hoppet
och kunna skymta en klar himmel bortom diset
© HD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar