Bröllop!

Då Helena är lite sliten efter Bröllopsäventyret så skriver jag (Peter) här så länge.
Helena återkommer, med mer utförliga skrivningar när hon orkar igen.

......................................................................

Mål 2: Bröllop - avklarat med bravur. 

När Helena fick cancerbeskedet i juli - 18 så var det mycket tungt som var tvunget att bearbetas och steg för steg tog vi oss an uppgiften. Helena var i ett läge där mycket försämrades mycket snabbt. Hon satte upp som mål 1 att kunna få fira ännu en Jul med familjen. Ganska så snart efter cancerbeskedet som kom det ett lyckobesked som blev till mål nummer 2 - Helenas yngste, Stefan, skulle gifta sig med sin Linda på nyåret. Helena var den första som fick veta det av Stefan, vilket Linda talade om i sitt tal. I helgen som var så genomfördes deras underbara vinterbröllop. Vi lyckades närvara och i ganska stor omfattning dessutom. Under sensommarens tunga resa med tvära kast mellan hopp och förtvivlan så har det nästan dagligen funnits diskussioner, tankar och förhoppningar om att kunna vara med på Stefan och Lindas bröllop. Hela tiden har dock oron över att det inte skulle funka vara alltför tydlig.

Vi reste ner till Falkenberg i en ny Skoda Kodiaq (endast 64 mil på mätaren) som vi lånat av en annan son på fredagen. Att Helena kunde sitta i en bil i 2½ timme med bara några få bensträckare, är stort. Stefan hade laddat upp med mat som vi bara färdigställde så det var som ett bättre självhushållningsställe att få anlända till Halland. Vi visste att det skulle bli ett elände för Helena att försöka sova i Stefs å Lindas dubbelsäng så vi hade med två bamsestora säckar med kuddar för att kunna “bulla upp” så hon kunde slappna av och få sova, då hennes avlastningsmadrass och elstyrda säng inte kunde tas med. Döm av min förvåning när jag halvslumrar efter några minuter och vaknar upp med en hysterisk värk i nacke och skuldror, jämte mig sover då Helena som en liten brunbjörn i sitt vinteride.. På morgonen så var det bara att starta med x antal morfintabletter för mig + massage av Susanna. Det var detta som hjälpte mig att överleva dagen. Minst sagt typiskt - Vi har planerat för hur Helena ska kunna sova lite granna och fixa hela denna sak med resa, många timmars bröllop osv - så är det jag som ballar ur..

Hela hösten och vintern har varit en väntan på hur dagsläget för Helena är. För bara 14-dagar sedan hade vi kunnat vara med men antagligen bara på bröllopsakten och ev någon liten del av middagen/mottagningen. Nu kunde vi börja med att vara med på fotograferingen på förmiddagen, Jag och Helenas mellandotter Susanna hann göra ett kort rep i kyrkan och sen var det dags för bröllop. Det var ett underbart och fint bröllop med snöflingor som inramade alltsammans. Linda har varit noga med att hon ville ha det vitt. - Vit brudklänning och vitt landskap. Hon fick sin vilja igenom. En ganska så lössläppt och avslappnad präst gjorde bröllopet till ett härligt minne. Jag och Susanna sjöng och spelade Christina Perri´s “A thousand years” från “Twilight Saga”. Alltid nervöst att köra live på en närståendes bröllop men det funkade ok - inte lika bra som när vi repat hemma men klart godkänt. När det var dags för Välsignelsen så stegade Helena (med mig som stöd) och Lindas pappa fram och gav lite extra välsignelse. När de vackert ljusklädda Herr och fru Nilsson trädde ut ur kyrkan så kom några snöflingor singlandes ner från ovan, - bra beställt Linda!

Efter bröllopet så åkte vi hem till de nygiftas palats, (eller som det också kallas villa) för att släppa ut och rasta av hundarna. Inte bara Stefan å Lindas två vildar utan våra 5 chinese crested var också med i Falkenberg. Sedan begav vi oss mot festlokalen där jag fixade ljudet med vår rigg. Vi väntade in brudparet som anlände i vit limousine. Ingång på en röd matta till festlokalen i ljusskenet av marschaller. Brudparet hade pyntat med hjälp av Lindas systrar och Susanna, så lokalen var superfin. Efter förrätten skulle vi ut och ta lite luft. Det hade då börjat tillta lite med snöfallet. Då händer det som inte får hända. Jag halkar på rampen när jag kör Helena i rullstolen. Tippskydden som ska förhindra att man välter är uppfällda då trösklarna inte gick att passera med dessa nere. På en millisekund så fattar jag att det går åt h-e så jag kastar mig in under rullstolen så Helena i rullstolen landar på mig så hennes rygg och huvud når aldrig marken. De tankar som hinner passera när man fattar att det är illa tills dess att det smäller är otäcka. Det vore väl typiskt om jag skulle vara orsak till att förvärra för Helena. Som väl var så gick det ganska så väl då hon endast fick “lättare blessyrer” vad vi vet än. Tilläggas bör kanske att jag var 100% nykter hela kvällen då vi hade hundjour och inte visste hur länge Helena skulle orka. Så nu har vi testat att välta med rullstol.. Det blir INTE fler gånger! Vi kunde vara kvar till brudvalsen med endast några korta rundor hem till hundarna för att se till dom. Så från fotograferingen 12.00 till nästan 23.00 då fyrverkerierna och brudvalsen klarades av, måste ses som en enorm prestation av planering men inte minst en grym vilja och kämpainsats av Helena.

På söndagen så var det dags för hemresa. Vi hämtade upp Susanna hos hennes pappa och styrde mot Småland igen. Det var ett bedrövligt väglag med + 15 cm drivsnö på vägen som inte var plogad. Så tacksam och glad att vi fick låna en ny, fin och underbar bil med 4-hjulsdrift som tog oss hem säkert och stabilt. Helena hade tilltagande smärta i främst käken på hemvägen. Hennes MS sätter sig ofta i käkleden när hon kört över sin gräns. Nu några dagar senare så har hon fortfarande svårt att prata och en hög värknivå i främst käken men även en tand har börjat strula. Ev så bet hon av en bit på en tand när jag kastade omkull henne i rullstolen. Imorgon så ska vi ringa tandläkaren, så får tiden utvisa hur illa det blev.

Som sammanfattning kan man säga att jag har tvekat om vi skulle kunna vara med på bröllopet eller ej MÅNGA gånger. Inte minst när hennes bäcken inte ville stödja henne längre. Kanske är det tack vare att hon nu ofta åker rullstol som gör att hon inte blir lika utmattad. Jag ville göra allt i min makt att få Helena till bröllopet och döm av min förvåning att det trots allt gick förvånansvärt lätt och smidigt - även om kostnaderna efteråt är ganska så stora.

Jag tvingade ner en trött Helena en snabbsväng till havet när vi 

bara var 1½ km ifrån. Mörkt och blåsigt men havet är ändå havet..

Stulet foto från "lejda fotografen" saknar tyvärr namnet.

Mot framtiden tillsammans

Herr och fru Nilsson ser lyckliga ut

Bröllopsparet

Madam  De Lux på sonens bröllop. Stolt moder 

som uppfostrat en stabil ung man som precis gift sig.

Undertecknad och dottern Susanna.

Dotter Susanna och Helena i samspråk.

Dotter Sabina med Jonas.

Sabina på kramhumör med den ömma modern.