söndag 16 december 2018

Så mycket bättre - igen

Jodå - jag också. Mår mycket bättre, alltså. Eller ... För att vara ärlig, jag är åtminstone piggare i huvudet och de mörka molnen har äntligen skingrats. Med kroppen är det ju som det är, tyvärr. Men det är skönt att ha hittat tillbaka till mitt vanliga, lite mer positiva, jag. Nej, jag syftar förstås på säsongsavslutningen av "Så mycket bättre". Det är dags för en sammanfattning!

Den här omgången måste jag erkänna att jag inte alls blev lika berörd av tolkningarna som jag brukar bli. Inte av de flesta tolkningarna i alla fall men det fanns verkligen höjdpunkter! Och de flesta höjdpunkerna stod en, för mig helt oväntad, artist för. Jag har nämligen skaffat mig en ny favorit under seriens gång: Linnea Henriksson - Vilken tjej! Jag har inte hört så mycket av henne förut men vilken fantastisk röst! Hon har ett stort röstomfång och tycks behärska alla genres hon ger sig på. Jag bara älskade hennes tolkning av Louise Hoffstens "Dance on your grave" och hennes hyllning till Monica Z "Some other time". Och hennes personlighet får mig faktiskt att bli lite småkär: Hon ber inte om ursäkt för sig en sekund, utan är rakt på sak, naturlig och helt utan divamanér. "Här är jag. Jag gillar mig som jag är - och om du gör det eller inte, är upp till dig!" Härligt och SÅ befriande! En superförebild för kvinnor - inte bara för småtjejer (som hon ju sjunger för i en av Stors låtar). Och  - viktigast av allt - så älskar hon uppenbarligen att sjunga och gör varenda låt till sin egen.

Jag brukar inte vara särskilt sentimental men har kanske blivit det på "gamla dar" ändå. (Får väl skylla på min nuvarande livssituation där känslorna ligger ovanligt nära ytan). Dansbandskungen Christer Sjögrens hör knappast till mina favoriter men när Linnea tar sig an hans låt "Den stora dagen" så sprutar mina tårar som en nyutsprungen vattenkälla i öknen. Ojojoj, den känslan, violinen, kören. Du bara måste lyssna på denna!


OBS! Sångtexten hittar du längst ner i det här blogginlägget.

Ofrivillig ensamhet är plågsamt. Julen är vår största familjehögtid, som jag och många med mig älskar och ser fram emot. Men för de som inte har någon att fira den med, är det ofta en mardröm som de gruvar sig inför. I en perfekt värld skulle ingen behöva vara ensam på julafton! Förr var vi oftast väldigt många runt vårt julbord. En salig blandning av familj, lite andra (mer avlägsna) släktingar och någon/några andra som vi hade kontakt med på annat sätt. I år blir det (av förklarliga skäl) bara några av de närmaste här hemma på julafton. Det tycker jag är lite trist. Jag önskar att jag kunde bjuda in alla ensamma själar omkring oss att dela vår gemenskap! Kanske har du någon i din närhet som riskerar att fira jul ensam? En gammal morbror, en granne eller kanske din nyskilda kusin som för första gången ska fira jul utan sin familj? Se dig omkring! Våga fråga! Om du bara orkar och kan - Bjud in dem till din familjs julfirande. Jag lovar att det kommer att kännas SÅ mycket bättre!


Ha en trevlig tredje advent!

💝 💝 💝

Den stora dagen
(Text & musik: Benny Borg)

En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag
Hon har köpt kaffebröd och tårta
som smyckats med små ljus
och likör av bästa slag

Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har
så ringer det på hennes telefon
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten av en karl
Hennes allra yngste son

Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
för jag finns ju här var dag

Hon tar fram finservisen, den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
men hon tänker det gör nog ingenting
vi blir så få på mitt årliga kalas
Och när kaffet kokar upp så ringer telefon
Hon glömmer allt och springer därifrån
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son

Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
för jag finns ju här var dag

Flera timmar går förbi och dagen blir till kväll
En trött och gammal kvinna somnar in
Hon har stått där hela da’n och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin
Och hennes kaffebröd är kvar och tårtan där den står
Den visar hur barn kan överge
så när dottern ringer finns det inget mer att förstå
då har ljusen brunnit ner

Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
för jag finns ju här var dag

Inga kommentarer: