Jag brukar alltid försöka att vara så positiv som jag bara kan, trots att det faktiskt är en riktig kamp att se allt det som är positivt i livet ibland. Men idag vaknade jag på helt fel sida. Jag försökte verkligen att somna om igen med förhoppning om att kunna vakna på rätt sida. Men det gick inte alls! Så idag har jag ett alldeles eget, mörkt regnmoln ovanför mitt huvud och det känns inte som om det kommer att klarna upp ännu på ett tag. Hoppas att det är solsken i morgon för jag hatar faktiskt att känna mig så himla deppig, trött och less på allt. Är egentligen inte alls (och vill verkligen inte vara!) en gnällspik. Men idag måste jag bara få gnälla av mig lite. Så gnällkänsliga läsare rekommenderas att surfa vidare NU!
För 3,5 vecka sedan fick jag min första skelettstärkande behandling (Zometa i droppfrorm). Idag är det dags för den andra behandlingen. Det är ju egentligen jättebra. Och med tanke på att röntgenresultaten visade att den hormonblockade behandlingen verkar bromsa upp cancern så borde jag väl vara väldigt positiv. Men (och det är ett STORT MEN) efter förra Zometabehandlingen fick jag 39 graders feber i ett par dygn och sedan dess har jag varit extremt trött, yrslig och har börjat tappa mitt hår. Det är ju inte kul - men inte heller helt oväntat. Värre är att jag fått allt sämre funktion i bäcken och ben. Skelettet håller liksom inte riktigt ihop, vilket påverkar balansen, förmågan att tömma blåsan och styrkan i benen. Efter en hel del ångest bestämde jag mig för att be om att få hjälp till en rollator, söka färdtjänst (om inte Peter kan köra) och handikapptillstånd (om jag kan få skjuts) eftersom jag inte klarade av att gå mer än ett par hundra meter. Det var ett riktigt tufft beslut. Men ännu tuffare är att den sista veckan har mitt högra ben nästan helt slutat att bära. Är livrädd att rollator inte räcker till längre, utan att det måste till en transportrullstol snart om jag ska kunna ta mig någonstans.
- Det är kanske bara en tillfällig försämring, hörs förnuftets röst viska inom mig.
- Men tänk om försämringen bara fortsätter i samma takt!? skriker känslans röst, ångestfullt, gång på gång - högre och högre ...
Skit! Jag vill bara dra något gammalt över mig och gråta idag. Men nu måste jag göra mig i ordning och åka in för att få nästa behandling. Håll tummarna för att jag åtminstone slipper få feber denna gång!
Hoppas du får en bättre dag än jag idag! 😁
2 kommentarer:
Kallar inte det du berättar för gnäll så himla jobbigt och ledsamt att kroppen sviker så - hoppas ändå att du slipper feber igen, och att de andra bekymren lättar - kramar till dig
Gulle dig, Margareta! ❤️ Kände mig gnällig i morse men det var nog inte utan anledning. Är inlagd på onkologen nu. Läkaren ville inte släppa hem mig utan mr-röntgen och vidare undersökning. Men förhoppningsvis får jag komma hem i morgon! 😀 Ha en bra helg!
Skicka en kommentar