"De där dagarna"

Innan jag kom i klimakteriet hade jag "de där dagarna" några dagar kring mens. Ni vet kanske vad jag menar: dagar då man är uppsvullen i magen med ömma bröst, då man är lättirriterad med kort stubin och känner sig allmänt olustig. Ja, PMS kallas det ju, som bekant. Klimakteriet gick jag igenom med förvånansvärt få symptom för en så där 10 år sedan, ovanligt tidigt och ganska lättvindigt. Visst hade jag lite värmesvallning, nattsvettningar och oregelbundna blödningar en period. Men det gick ganska snabbt över och jag tyckte det var en stor lättnad att slippa mensen. Nu har jag hamnat i en ny sort hormoncykel. "De där dagarna" kommer med samma regelbundenhet som PMS gjorde förr och jag tror att jag ska kalla dessa dagar för GID (Gå I Dvala).

Eftersom min bröstcancer är hormondriven behandlas jag med östrogenblockerande medicin. Dels Letrozol, som jag äter varje dag. Dels Ibrance, som jag äter i tre veckor, håller upp en vecka och sedan börjar det om igen. Precis som med många p-piller. Det är de där sista dagarna i treveckorskuren som jag drabbas av GID. Efter fyra månaders behandling är mönstret mer än tydligt. Vad innebär då GID? Jo, det är ungefär som om någon drar för gardinerna och plötsligt omges du av ett ständigt, dimmigt skymningsljus som inte går att skingra. Har du någon gång blivit väckt mitt i natten i din djupaste sömn så kan du kanske förstå vad jag pratar om? Känslan av att inte riktigt lyckas komma upp till ytan, av att nästan gå i sömnen och av att kunna somna sittande rakt upp och ner på en stol om man inte passar sig. Skillnaden mot att bli väckt mitt i natten med den känslan, är att jag inte på något vis lyckas skaka av mig den här sömningheten, utan att den är konstant hela min vakna tid och i flera dagar. Jag går omkring som en zombie de korta stunder jag är på benen mellan sovstunderna.

Normalt (när jag är frisk) har jag bara ett sömnbehov på c:a 6-7 timmar per dygn och har alltid varit mycket morgonpigg. Sedan jag blev sjuk har det varit väldigt svårt att sova sammanhängande p.g.a. värk men de här dagarna med GID kan jag sova i princip hur mycket som helst, nästan dygnet runt. Och det där med dygnsrytm funkar inte alls, jag kan sova hela dagen och i stället ha en stund vakentid mitt i natten ibland. (Detta började jag skriva vid 4-tiden på morgonen.) Jag är dessutom oerhört svårväckt. Min stackars man får kämpa hårt för att få liv i mig när maten är klar eller när det är dags att ta medicin. Tur att han håller koll på mig! GID gör också att jag har väldigt svårt att ta till mig allt som händer omkring mig under de här dagarna. Att skriva mail eller blogg, att prata i telefonen eller hänga med i ett samtal "live" är nästan omöjligt. Jag tappar tråden och domnar bort - även om jag verkligen är intresserad.

Igår hade vi min mamma, Sabina och Sanna här på fika för att fira Sannas födelsedag. Jag, som alltid brukar vara delaktig i allt livligt prat runt fikabordet, satt på min stol och kämpade för att hänga med och hålla mig vaken. Rätt som det var försökte Sanna prata med mig men avbröt sig sedan snabbt och sa: "Är det för många som pratar, mamma?" Jag: "Ja, hur visste du det?" "Jag kände så väl igen den där blicken", svarade hon. Jag insåg att min blick flaxat mellan de pågående samtalen och försökt stanna vid Sanna då hon tilltalade mig, utan att lyckas. Sanna har högfungerande autism och kraftig ADD. För henne är mycket av det jag upplever som så tufft under "de här dagarna" en del av hennes vardag. Att kämpa för att hålla sig över ytan i vakenhetsgrad och att försöka hänga med i ett samtal - särskilt om det pågår flera samtal samtidigt. Plötsligt kände jag mig oerhört tacksam över att jag "bara" behöver ha det så här en vecka i månaden. Med tanke på att behandlingen faktiskt bromsar upp spridningen av cancern så är det definitivt värt denna biverkan. För mig kommer det att lätta ett par dagar efter det att jag avslutat Ibrance-kuren. Det vet jag nu efter fyra månaders behandling. Så mitten av nästa vecka kommer jag att kunna hålla mig vaken lite längre stunder igen. Tack och lov för det!

Jag gillar de här enkla illustrationerna och visdomsorden från
Herregud och co och "lånar" dem ofta till min blogg. Besök
gärna Herregud och co:s Facebook-sida för att se mer!