Som överkörd av en ångvält

I dag känner jag mig minst sagt dagen efter! Och det beror inte alls på att gårdagens födelsedagsfirande blev vilt. Nej, födelsedagen kom alldeles i skymundan då mitt inledande besök hos onkologen tog all plats. Det är konstigt ... Trots att man egentligen vet och har haft god tid på sig att förbereda sig mentalt, är det ganska grymt att få svart på vitt att man drabbats av obotlig cancer och lever på lånad tid. Det blir plötsligt otäckt verkligt samtidigt som det känns helt surrealistiskt. Är så himla glad att jag har Peter vid min sida. Han är min klippa och trygghet i kaoset! 💗

Positivt med gårdagens besked är jag jag i första läget kommer att behandlas med hormonblockerande medicin som jag kan ta i tablettform. För många (men inte alla) kan behandlingen bromsa upp förloppet så att man får lite mer tid. Börjar med medicinen idag och håller tummarna för att jag inte ska få så starka biverkningar. Biverkningarna är nämligen ungefär de samma som vid cellgiftbehandling, om än något mildare. Trötthet, illamående, värk och nedsatt immunförsvar. 1 av 10 tappar håret. (Jag kan ju bara gissa vilken grupp jag kommer att tillhöra med min "tur".) Men att få behandlas på hemmaplan är en enormt stor lättnad. Jag hoppas innerligt att min elaka tumör kommer att svara på behandlingen!

Tyvärr kommer behandlingen inte ha någon effekt på de skelettmetastaser som redan finns. Därför kommer jag att behandlas med skelettstärkande injektioner var tredje vecka och mina värsta metastaser kommer kanske strålas - mest för att lindra värken. Om det blir någon operation för att stadga upp ryggraden kommer en ortoped att ta ställning till så småningom. Skönt är i alla fall att jag fått en lite mer effektiv värkmedicin. Har faktiskt sovit (nästan) en hel natt i sängen för första gången på flera veckor. Gött!!!!

Vill passa på att tacka för alla fina gratulationer på min födelsedag. Är SÅ oändligt tacksam över allt stöd jag får från familj, vänner och bekanta!!! Ha en riktigt skön helg alla!