Ironi

Jag startade den här bloggen för några år sedan inför att jag skulle fylla 50 år. Jag led av en smula åldersnoja och ville bevisa (kanske mest för mig själv) att livet efter 50 också var värt att leva. Kanske till och med att det var vid 50 (när ungarna flyttat och klimakteriet är över) som livet började om. En ny, spännande fas, med nya möjligheter och en efterlängtad frihet. Tanken var att bloggen skulle vara en lite humoristisk och "lagom" blandning av ytligheter och djupare livsfunderingar. Lite personligt så där på skoj. Cancerbeskedet vände upp och ner på det mesta. Inser att "det huvudet är fullt av" är det jag skriver om. Och just nu är huvudet fullt av cancer. Och nej, jag har inte fått metastaser i hjärnan! Jag menar bara att hela mitt liv och mina tankar snurrar kring detta just nu. Snacka om livets ironi!

Har haft ett par roliga men jobbiga dagar. Min äldsta dotter Sabina fyllde 30 år (fatta - redan 30!?) och jag själv 54 (inte lika svårt att fatta). Min son Stefan och hans Linda kom hit på en kortvisit för att fira oss i helgen. De bor i Falkenberg så det blir ju inte så ofta. Mellandottern Sanna och min mamma var också med. Peter fixade go' lasagne och vi satt och pratade och skrattade i timmar. Jättekul! Varje litet skratt och allt för mycket sittande kostar smärta i rygg och revben nu för tiden - Men det var det definitivt värt! Idag bär det av till käkkirurgen för att se så att jag inte har några inflammationer inför skelettstärkande behandling. Vore skönt om det kom igång. Nu är det 5 dagar sedan jag började med den hormonblockerande behandlingen och ännu så länge har jag inte upplevt några hemska biverkningar. Håll tummarna för att den ska bromsa upp processen!

Ha en riktigt bra dag alla!