Hela mitt liv har jag försökt att undvika att hamna i rutiner som begränsar min frihet, kreativitet och flexibilitet. Nu sitter jag plötsligt med tidsstyrda måltider, blodsockermätningar 7 gånger om dagen, bokföring av alla kolhydrater jag äter, medicin i både tablett- och sprutform och (inte att förglömma) dimsynen som gör att jag knappt ser något och den här förlamande tröttheten som tar musten och livsglädjen ur mig. Jag hatar verkligen att känna mig så himla begränsad! Kanske kommer det kännas lite bättre och mer meningsfullt när jag får bättre balans i min diabetes? Kanske är det värt det ändå? Kanske? Hoppas!!!
Förlåt att jag är gnällig men vissa dagar, alltså ... 😢
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar