God morgon, världen!
Som någon kanske noterat har jag ju inte skrivit i den här bloggen på evigheter. But now I'm back! Ganska sliten och tilltufsad efter minst sagt turbulent period. De som känner mig vet att jag i många år har haft återkommande sjukperioder med hög feber, värk i leder och mage, yrsel och hjärndimma. De senaste två åren har jag varit helt ur slag med en konstant, förlamande trötthet och har inte kunnat jobba alls. Inte ens skriva - vilket är otroligt frustrerande för mig som normalt är energifull och lever och andas genom min kreativitet. Så klart har de gjort utredning på utredning men utan att hitta grundorsaken. Men så fick jag en läkare i våras som inte gav sig och nu har jag äntligen fått en diagnos. Inte för att det precis är en diagnos man gått och drömt om men det är bättre att veta ändå.
Det visar sig att jag har en autoimmun sjukdom i levern som kallas Primär Biliär Cirros (PBC). Kort sagt så innebär det att mitt eget immunförsvar fått fnatt och angriper gallgångarna i levern med inflammationer och ärrbildning som följd. Så småningom leder det till att levern slutar fungera. Det finns ingen bot annat än levertransplantation vilket är något som man måste ta till i sist skedet. Tack och lov så finns det i alla fall en bromsmedicin som kan fördröja förloppet om det sätts in i ett tidigt skede. Jag är ännu i ett ganska tidigt skede och ska börja med bromsmedicinen nu. Jag hoppas verkligen att det kan ge mig några år innan läget blir akut! Läs mer under rubriken Min krigszon. Eftersom den är mycket ovanlig sjukdom (c:a 10-15 på 100000) så är det kanske inte så konstigt att de inte hittat det tidigare. Synd att jag inte lyckats pricka in de oddsen på Eurojackpot! 😉
Jobbigast i nuläget är den här förbaskade tröttheten som är extremt handikappande. Men jag har ett par timmar på morgonen (när kaffet och morgonmedicinen kickat in) som jag är lite piggare i huvudet. Har bestämt mig för att försöka skriva lite här i bloggen då. Lovar att detta inte ska bli en "tyck-synd-om-mig-för-att-jag-är-så-sjuk-blogg" men det kommer förmodligen inte bli lika raljerande och lättsam som jag hade tänkt mig när jag startade bloggen för några år sedan. Nåja, det kommer fortfarande att vara en lagom tjock tant i sina bästa år som bloggar om livets mening och oväsentligheter ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar