I år har jag bara gett mig själv ett enda nyårslöfte: Jag ska inte göra några detaljerade planer eller sätta några specifika mål för 2017. Det blir ändå som det blir. Bättre att ta det som det kommer och göra det bästa av varje dag. Inför förra året hade jag väldigt ambitiösa planer, bl.a. när det gällde mitt eget skrivande. Men livet kom emellan. Inte lite så där försiktigt och försynt utan minst sagt krävande. Jag säger inte att det var fel (livet kräver ju så klart sitt) men i år ska jag försöka mig på en helt annan approach. Som det kontrollfreak jag är har jag alltid haft svårt att släppa taget och bara vara i nuet. Från och med nu är det nuet som gäller.
Det är inte i medvind en drake stiger, sägs det.
Nej, för att en drake ska lyfta krävs det säkert motvind.
Men jag är ingen drake som kan segla uppåt i vindbyarna.
Ständig motvind får mig istället att stanna och klamra mig fast.
Som en liten, vindpinad tall på en karg klippa vid havet står jag
medan den kraftiga motvinden sliter i mina knotiga grenar.
Min stam är vriden, torr och förvärkt med grunda rötter
som knappt håller mig kvar i skrevans dåliga jordmån.
Varför hålla fast vid något så fruktlöst, lilla tall?
Varför låta envisheten deformera din livskraft?
Ja, du var på väg ut över havet, jag vet,
men vinden blåser in mot land.
Ja, du hade en dröm, jag vet
men livet är här och nu.
På klippan, i vinden.
Släpp taget!
© HD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar