Min skrivbubbla

Jag har alltid fascinerats av berättelser. Det gäller berättelser i de flesta former men alldeles särskilt de med ord som gestaltningsmedel. Jag har alltid varit en stor bokslukare och filmfantast. Som tonåring var det musik och teater som gällde som uttrycksmedel för mig. Som vuxen har skrivandet tagit över allt mer. När jag jobbar med en ny story så hamnar jag alltid i min egen lilla skrivbubbla där jag lever och andas min berättelse. Till och med när jag sover så jobbar huvudet med att hitta olika sätt för att berätta det jag vill. Det är nog ganska jobbigt för omvärlden men absolut nödvändigt för att jag ska lyckas snickra ihop min grundstory. Tur att både min man och mina barn är tålmodiga!

För mig är det en sanning att en och samma berättelse kan gestaltas på väldigt många olika sätt. Med mer eller mindre lyckat resultat, förstås. Därför har jag oerhört svårt att förstå varför ett stående råd i skrivkurser och från en skrivare till andra är att författande handlar om att aldrig ge upp, utan att fortsätta jobba med sitt påbörjade manus till sista blodsdroppen. Visst, det kanske funkar för vissa. När det gäller redigeringsfasen så är det naturligtvis nödvändigt att jobba på med disciplin och uthållighet. Men när det gäller själva gestaltningsfasen så får jag inte riktigt ihop det med detta råd. I den här fasen krävs inte alls bara envishet, utan också en hel massa inspiration och uppfinningsrikedom. Hur du gestaltar din berättelse består av en rad olika val. Ibland hittar du rätt och ibland gör du det inte. Att fortsätta jobba och jobba med ett nästan färdigt manus där du inte hittat rätt i grundstoryn eller med din huvudkaraktärs personlighet är ganska lönlöst. Kanske måste du ibland börja om från början - med ett helt annat val - för att berätta din historia på bästa sätt. Kanske måste du ibland inse att det är bäst att överge din manusidé - även om du lagt ner en hel massa tid och engagemang. Jag lovar att ditt arbete ändå inte är förgäves! Nästa gång du börjar med en ny berättelse så har du med dig erfarenheterna och kan förhoppningsvis undvika att hamna i samma fälla igen. Själv har jag faktiskt en hel massa övergivna manus där grundidén av olika anledningar inte hållit hela vägen. Och jag har flera manus som kanske kan vara värda att jobba vidare på MEN som väntar på att jag ska hitta en lösning på de gestaltningsproblem som jag upplever att de har. När jag hittar lösningen så är det dags att ta fram uthålligheten och jobba på!

Dagens positiv-lista

• Trots att gårdagens bröllopsdagsfirande inte innebar några större arrangemang (mannen är ju fortfarande konvalescent och går på en massa mediciner som inte ska blandas med alkohol) så hade vi en mysig hemmakväll tillsammans. Vi skålade i Pepsi Zero, åt en god middag och såg en en bra film.
• Vi har så smått vågat börja fundera över att ta en valpkull till våren - något som vi skjutit på länge nu pga. Peters sjukdom. Det känns hoppfullt!
• Ett i princip färdigt thrillermanus som jag haft liggande i 2-3 år (eftersom jag inte riktigt var nöjd med resultatet) har börjat leva och utvecklas i mitt huvud igen. Och jag tror faktiskt att jag kan ha hittat lösningen på de problem jag upplever att storyn har i sin nuvarande form. Det kräver en ganska omfattande ombearbetning men det är det förmodligen värt! Så nu är det "bara" att fortsätta fundera och testa sig fram ... Kanske blir det trots allt ett färdigt manus så småningom!