onsdag 5 november 2014

Barn av vår tid

I slutet av 70-/början av 80-talet (då jag var 15-16) älskade jag Maria Langs deckarberättelser om Puck och läste alla böcker jag kunde komma över. (De flesta fanns i pappas bokhylla.) Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange och hon debuterade redan -49 med sin första bok; Mördaren ljuger inte ensam. Fram till sin död -91 hann hon publicera över 40 romaner. Beundransvärt!

Jag gillade verkligen doften av 50-talet i miljöbeskrivningarna i Langs tidiga böcker. Jag tilltalades av Pucks kvinnliga elegans, skrapa intellekt och (för tiden) ovanliga självständighetsönskan. Intrigerna kändes oförutsägbara men präglades ändå av en knivskarp logik när upplösningen kom. För mig var Lang en av de första svenska kvinnliga deckarförfattarna jag läste och hon blev en förebild för mig i många år inom sin genre. Därför tyckte jag att det var riktigt roligt när jag hörde att de skulle filmatiseringar för TV4 av sex av böckerna. Särskilt när jag hörde att  Tuva Novotny skulle spela huvudrollen, eftersom jag tycker mycket om henne som skådespelerska.



Ännu så länge har TV4 bara hunnit sända två av filmerna och jag måste erkänna att det blev lite av ett antiklimax för mig som sett fram så mycket emot att se dem. Trots bra skådespelarinsatser, snygg filmning, väldigt autentiska 50-tals miljöer och Langs starka grundintriger så känns filmerna väldigt otidsenliga idag. Det som måste ha varit kontroversiellt när böckerna kom ut och delvis även när jag läste dem som tonåring (ex.v. kärlek mellan två kvinnor, frigjord sex och Pucks feministiska inställning till livet) känns idag ganska dammigt och smått. Normalt sätt har jag inga problem att försätta mig i den värld och tidsanda som en bok eller film målar upp. Men av någon orsak så lyckas jag inte fullt ut i det här fallet. Kanske beror det på att regissören valt att vara för trogen mot förlagan och gestaltar dessa inslag - som då var provocerande och kontroversiella - på samma "stora" sätt som det skulle ha gjorts på den tiden? Jag vet inte riktigt ... Men jag vet att jag hela tiden sitter och ifrågasätter detta när jag ser filmerna. Jag kan inte heller låta bli att ifrågasätta trovärdigheten i själva det polistekniska arbetet - Men det är kanske inte så konstigt. Det gjorde jag även i den betydligt modernare storsäljaren Lars Keplers Hypnotisören med Lasse Hallberg som regissör som gick för några veckor sedan. Kanske är det bara jag som blivit allt mer kräsen och kritisk med åren? Nåja, jag kommer ändå att se de resterande Lang-filmerna för det är trevlig tv-underhållning, trots allt! Kanske är det helt enkelt så att vi alla är barn av vår tid?


Dagens positiv-lista

  • Min käre make börjar äntligen få sin röst tillbaka efter strumaoperationen. Inte bara positivt för hans skull, utan även för min, då vi äntligen kan prata lite mer normalt med varandra igen nu!
  • Igår var jag med min dotter Sanna till stan för att leta efter en present till hennes pojkvän som fyller år idag => Grattis Glenn! Och tack för en trevlig eftermiddag, Sanna!
  • Jag hittade fina gjutjärnskrokar att sätta bredvid spegeln på timmerväggen i vårt sovrum för att hänga kläder på. Blev så glad eftersom det var precis något sånt jag hade tänkt mig. Nu ska jag bara försöka få Peter att sätta upp dem ...

Ha en bra dag i höstrusket!



Inga kommentarer: