Maratonvarning

Jag tittar inte särskilt mycket på TV. Nyheter ser jag några gånger / dagen, dokumentärer ibland och fristående delar av kriminal- och sjukhusserier händer det att jag tittar på när jag inte har något bättre för mig. Har sällan tålamod att se talkshows och serier brukar jag alltid undvika eftersom jag att jag oftast inte kan följa dem. Älskar däremot film och har alltid gjort det! När jag växte upp på 70-talet fanns det inte så särskilt stort utbud av spelfilmer på TV men på söndagseftermiddagarna körde de ofta matinéföreställningar med gamla (ofta) svart/vita klassiker från 30-, 40- och 50-talet. På så sätt fick jag chansen att uppleva Charlie Chaplin, Buster Keaton, Gene Kelly, Fred Astaire, Ester Williams, Greta Garbo, Marilyn Monroe med flera. Vet inte hur många musikfilmer med Elvis Presley jag såg under de där åren. De flesta filmerna var ren underhållning med påkostade, glassiga Hollywooduppsättningar eller svenska budgetproducerade "pilsnerfilmer". Men sedan fanns det även de där fantastiska, odödliga berättelserna som gjorde djupt intryck på mig som "Casablanca", "Borta med vinden", "Trollkarlen från Oz" och "Rännstensungar".

Humphrey Bogart till Ingrid Bergman i Casablanca; "Vi kommer alltid att ha Paris"

På 70-80-talet dröjde månader innan de nya filmerna kom till vår lilla landsortsbiograf. Snacka om att man väntade på filmerna och längtade! Och när de väl kom upp på biografen ... Det var magiskt! Än idag kan jag känna det där underbara pirret av förväntan när jag sjunker ner i biografstolen och hör alla prassla med sina godispapper runt omkring innan filmen börjar. Nu för tiden är det inte så ofta jag går på bio, synd nog. Men numer finns det ju helt andra möjligheter att se de filmer man är intresserad av hemma - utan att köpa eller hyra filmen på DVD eller (som på stenåldern) VHS. De senaste månaderna har jag fastnat för Netflix som gör att jag (för 79 kr/mån) kan streama film via datorn. Har kopplat upp mig med en HDMI-kabel mot TV:n så att vi kan sitta bekvämt i TV-soffan. Netflix har ett stort arkiv där man kan välja mellan äldre och nyare filmer, serier och dokumentärer. Det passar mig alldeles utmärkt att själv bestämma när och vad jag har lust att se. Det gäller bara att hålla tungan rätt i munnen ...

För ett par veckor sedan tänkte jag mig en lite lagom eftermiddagspaus och körde igång Life Unexpected i tron att det var en spelfilm (drama). Det visade sig vara en tv-serie med 13 avsnitt a´ 45 min / st x 2 säsonger. När jag upptäckte det var jag redan fast i storyn. Oooops! Kan informera om att det innebär närmare 20 timmars effektiv speltid = Inte riktigt vad jag tänkt mig när jag satte på play den där eftermiddagen. Nåja, kan även informera om att det var väl värt att lägga tiden!

För mig som har uppfostrat ett halvt kompani tonåringar (både biologiska-, bonus- och fosterbarn) är igenkänningsfaktorn hög. Att den dessutom gestaltar livet på ett verklighetsnära, trovärdigt, ibland dråpligt sätt, med den djupa problematiken av känslor av svek / skuld alltid alldeles under ytan, gör den riktigt stark. Jag ger den 4 + av 5 i betyg. Gillar du draman om familjer och relationer och inte sett den tidigare (gick tydligen på TV åren 2010) så rekommenderar jag Life Unexpected!

Life unexpected: Amerikansk dramaserie från 2010. Efter att ha tillbringat 15 år i det ena fosterhemmet efter det andra bestämmer sig Lux för att det är dags att ta kontroll över sitt liv. Hon ansöker om att få ta hand om sig själv. Men när hon får avslag på sin ansökan blir det plötsligt hennes biologiska föräldrar, Baze och Cate som får tillfällig vårdnad om henne. Det blir en stor omställning för alla tre men Baze och Cate försöker göra allt för att Lux ska få det familjeliv hon förtjänar. Läs mer om tv-serien här!