lördag 13 april 2019

29 dagar!


Senaste veckorna har präglats av orolig väntan men nu är väntans tider äntligen över! För denna gång... Såg röntgenresultaten ett par dagar innan det var dags för 3-månaderskontrollen hos onkologen. Kunde inte riktigt klura ut om det var helt positiva resultat eller ej eftersom om det var lite dubbla budskap. Var därför supernervös inför läkarbesöket - särskilt som jag inte mått så bra de senaste månaderna. Men onkologen tolkade resultaten som om bromsmedicinen fortfarande fungerar - TACK OCH LOV!!! Hon tyckte också att det fanns några kluriga formuleringar från röntgen så hon skulle begära en omläsning. Hon misstänkte att det berodde på att de missat några metastaser i tidigare röntgenresultat och uppfattat dem som nya. (Inte lätt för jag har ju många i hela ryggraden, revben och bäcken.) Största "konstigheten" var väl att de uppfattade den stora lytiska (bennedbrytande) metastasen i ländkotan L5 som nytillkommen - vilket omöjligt kan stämma då det var den första de hittade med ödem och fraktur redan för ett år sedan innan jag fått cancerdiagnosen. Jaja, vi får väl höra vad omläsningen visar men efter besöket känner jag mig betydligt lugnare. Ännu verkar bromsmedicinen funka som den ska!

Något som jag inte ens hunnit börja vänta på var min ansökan till försäkringskassan om sjukersättning (sjukpension) istället för sjukpenning (sjukskrivning). Till min stora förvåning fick jag igår ett samtal från en FK-handläggare som kort meddelade att jag "givetvis blivit beviljad sjukersättning" och detta endast 29 dagar efter att jag skickat in min ansökan! Med tanke på hur svårt det verkar vara att bli beviljad sjukersättning och hur lång handläggningstid det brukar vara, så blev jag ganska ställd. Oerhört lättad och tacksam, så klart! Men också lite sorgsen eftersom jag inte riktigt vill ta till mig hur allvarligt sjuk jag faktiskt är. Rent ekonomiskt blir det ingen större skillnad men lättnaden att inte behöva oroa sig för att bli utförsäkrad eller tvingad att gå ut och arbetsträna eller liknande är stor. STORT TACK för det Försäkringskassan!!!


Jag är tyvärr fortfarande i ganska dålig form. Är inne på min tredje insulinsort på ett par månader för att försöka balansera upp mina svängande blodsockervärden. Ännu har det inte lyckats något vidare utan jag slår fortfarande mellan 4-14 mmol i blodsockervärde. Och när slagen blir så stora i (oftast i samband med måltid) åker jag på våldsamma svettattacker, hjärtklappningar, dimseende, domningar i armar och ben och blir alldeles matt. Vi pratar inte om att bli lite fuktig i pannan, nej vi snackar om att bli dyngsur i hårbotten och ansiktet så till den milda grad att jag ser ut som om jag kommer direkt ur duschen och inte hunnit torka mig. Droppande svett från håret är inte så kul. Tur att jag har långt nog för att sätta upp håret! Även nätterna är ett svettningsmaraton. Vaknar flera gånger per natt för att jag måste vända på en genomblöt kudde och/eller byta kudde och nattlinne. Det underliga är att jag inte (under det dryga år jag haft diabetes) reagerat särskilt mycket på höga bs-värden tidigare. Så jag vet inte... Med alla mina diagnoser och mediciner så kan det ju vara något annat. Trist i alla fall!

Annars är det faktiskt min trötthet (fatigue) det som slår ner mig mest just nu. För en person, som jag, som alltid haft ett väldigt rörligt intellekt är det riktigt jobbigt att tappa både koncentration och att få begränsad tankeverksamhet. Många dagar orkar jag inte ens umgås med någon eller prata i telefonen då jag inte får ihop orden eller klarar av att lyssna och sortera vad andra säger. Än mindre klarar jag av att läsa, blogga eller skriva mail. Det är en stor sorg - Mycket större än att jag måste använda rullstol/skoter när jag ska "gå" utomhus. Är rädd att förlora alla mina vänner men jag hoppas de har tålamod!? Kämpar med att ta dagen som den kommer och glädjas år de stunder allt funkar bättre. Jag måste lära mig att slappna av, inte ställa så höga krav på mig själv och inte låta frustration "äta upp" den lilla energi jag har. Det är lättare sagt än gjort men jag försöker verkligen!


Ha en skön helg!

Inga kommentarer: