De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga. Har en kota i ländryggen (L5) som är i riktigt dåligt skick med en fraktur pga skelettmetastaserna. Konstigt nog har den inte gett mig så väldigt mycket värk utan mest rörelseinskränkning och ytligt känselbortfall i ryggslutet. Däremot har ett par kotor i bröstryggen (Th9 och 10) bråkat och värken har blivit allt värre de senaste veckorna. Att jag åkte på förkylning med världens slemhosta har inte gjort det lättare precis. Varje andetag har varit en plåga och hostattackerna tortyr. Har fått lov att försöka sova sittandes i sängen eller fåtöljen. Eller slumrat stundvis, kanske är en bättre beskrivning.
Strålning är en effektiv smärtbehandling och igår fick jag en rejäl engångsdos. Jag hade laddat med så mycket värkmedicin jag vågade inför behandlingen men när jag väl kom ner i ryggläge på den hårda båren var det nära att vi fick avbryta. Jag tappade andan totalt av att ligga platt på de onda kotorna, så till den milda grad att strålningssköterskan blev orolig. Men jag bestämde mig för att det bara skulle gå och bet ihop. Allt som allt tog behandlingen kanske 15-20 minuter men det kändes som flera timmar. Tack och lov att jag höll ut! Redan i går kväll började värken lätta och idag har jag en betydligt lägre värknivå än jag haft på mycket länge. Jag kan andas fritt - HELT underbart! Vågar inte riktigt lita på att det är mer än tillfälligt men tänker njuta så länge det varar. Som den realistiska optimist jag är så räknar jag förstås med att det kan bli bakslag. Men jag hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig!!!
Ha en riktigt skön lördag i höstsolen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar