I lördagskväll var min dotter Sanna och jag till kyrkan och sjöng gospel med gospelkören Good Feelin' från Nässjö. Härligt!!! Det var en kombinerad konsert och allsångsgudstjänst och vi sjöng med av hjärtats lust, både Sanna och jag. Detta är äkta lovsång med mycket hjärta och underbara harmonier och rytmer som man kan förlora sig i. Jag älskar verkligen gospel!
Efter gudstjänsten kom flera och försökte värva mig till kören. Det kändes väldigt dubbelt. Roligt att de uppmärksammat min röst bland alla i kyrkan. Hade det varit för att par - tre år sedan hade jag tackat ja direkt och känt mig hedrad över att bli tillfrågad. (Jag visste faktiskt inte ens att det fanns en gospelkör i Nässjö för då skulle jag gått med för länge sedan.) Men nu ... Ja, vad säger man? "Tack, det vore skoj - men jag har cancer och vet tyvärr inte hur länge jag kommer att överleva" Eller? Nej, så klart man inte säger så till främmande människor. Man vill ju inte skrämma livet ur dem. Särskilt inte när de precis bjudit på en riktigt härlig musikstund! Priset jag fick betala för 1 ½ timme på en hård kyrkbänk med ryggen och bäckenet fullt av metastaser och en rejäl kotfraktur kan ni väl nästan gissa? Under gårdagen var jag helt borträknad men idag känns det lite bättre. Tur att det var värt det! Det blev en söndag i soffan framför TV:n med Netflix-serier. Så någon mjukglass i Lekeryd blev det inte i helgen. Men min älskade man kompenserade mig med att fixa en supergod Bananasplitt till eftermiddagsfikat igår. Tack vännen! 💕
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar