Har haft några tuffa dagar med värken "from hell" i bröstkorgen och ryggslutet. Förmodligen från kota Th10 i bröstryggen som enligt röntgen är nästan lika kass som L5 i ländryggen. Idag är det lite bättre - Tack och lov! Håller på att justera in en bra grunddos på värkmedicinen och hoppas att det snart ska hamna rätt. Kan tala om att skelettvärk inte är så lätt att få under kontroll. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? Har tillbringat mycket tid i min absolut oumbärliga, ställbara fåtölj både dagar och nätter den senaste veckan. Med stödjande kuddar, goa plädar och det mesta jag behöver inom räckhåll så hjälper den till att göra även de värsta dagarna och nätterna uthärdliga. Är SÅ glad att min dotter Sanna hittade den på loppis och donerade den till mig!
Att försöka göra det bästa av situationen är livsviktigt för mig. Det är mycket lättare att hitta positiva saker i livet när värken är under kontroll men även de värsta dagarna har sina guldstunder. Passade på att sträcktitta på Netflix nyproduktion av den gamla klassikern "Anne på Grönkulla". Betyg? Hm ... Delvis bra: snygg filmning, bra gestaltning av de vuxna i berättelsen och av några av Annes vänner. Och ett extra plus för ett otroligt snyggt och konstärligt intro. Delvis mindre bra: Anne är lite väääl överspelad och jag har problem med att hon känns alldeles för ung hela vägen. Hon ser ut som om hon är typ 11 år i bägge säsongerna. Det funkar bra i början men inte riktigt när hon ska föreställa en romantisk 15-16-åring på slutet. Allt som allt: Helt ok distraktion, en smula nostalgi, bitvis riktigt välspelad men sammanlagt inga toppoäng. 3 av 5.
Den bästa medicinen: Smittande livsglädje i hög dos av valpen
Don Vito och de andra hundarna behandlas jag med varje dag.
Ständig support och stor omsorg från min älskade gubbe som får sköta om
det mesta här hemma just nu (inklusive mig ibland) är också bra medicin.
Likaså all kärlek från min familj, mina vänner och bekanta. Ett telefonsamtal,
ett besök, ett mail och glada tillrop online betyder så mycket mer än ni kan tro!
Jag blir alldeles rörd av hur många av mina bekanta som vågar ta kontakt för
att visa mig sitt stöd. Det är äkta mod! Vet inte säkert om jag skulle våga ...
Ett mycket trevligt besök av Anita med en fin orikidé
och Issas senaste diktbok som damp ner i brevlådan
har också förgyllt min vecka. Stort tack, vänner! 😍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar