Kippar efter andan

Ibland undrar jag varför livet har en underlig förmåga att samla ihop svårigheter och låta allt skölja över mig som en flodvåg.Tänker inte älta hela höstens orsaker till oro, utan nöja mig med att berätta om den senaste veckan: 

• Onsdag i förra veckan: Akutresa med vår pufftjej Trolla till djursjukhuset som blir inlagd på dropp och medicinering i två dygn. Hon  äter fortfarande medicin och skonkost var fjärde timme men är på bättringsvägen nu - Tack och lov!
• Torsdag förra veckan: Mannen min opererar bort en bråkande bisköldkörtel - något han väntat på att få göra i två år men de inte vågat eftersom riskerna varit för stora. Nu fanns inget val längre. Oro! Men allt gick bra - Tack och lov igen! 
• Fredag förra veckan: Båda sjuklingarna kom hem till kaoset här hemma med huset fullt av hundar och valpar och en sjuk mamma (min) som bor hos oss för tillfället och en något sliten fru (jag). Jag gör någon slags halvhjärtat försök till att städa och adventspynta huset. Orka!?
• Lördag och Söndag: Flera valpspekulanter på besök. Samt min pappa som mellanlandar en natt på väg till ett uppdrag på annan ort. Älskade mannen min lagar en fantastisk go'middag, trots att han är sliten. Kärlek!
• Måndag: Tvätt- och hundvårdsdag. Eller har åtminstone en relativt hög ambition att försöka få undan lite sånt mellan allt annat som kräver min tid och ork.
• Tisdag: Ännu ett hundbesök. Och så min dotters födelsedag som hon inte firade med oss eftersom hon studerar på annan ort. Saknar henne! På kvällen ska allt förberedas inför min mammas operation. Hundarna är väldigt oroliga och vaktskäller på allt och inget. Jag fattar inte alls varför (förrän nu) men sitter i alla fall uppe halva natten för att lugna dem. 
• Idag - onsdag: Vaknar vid 4.30 av att vår älskade, gamla portistik Geisha ramlar ner på golvet och vi inser att hon fått en stroke. Mannen min måste köra mamma min till sjukhuset för hennes operation. Sedan tvingas vi ta det tuffa beslutet att låta henne (Geisha alltså) somna in. Och min man tar henne till veterinären medan jag måste hålla ställningarna här hemma bland hundar och valpar. Har gråtit mer idag än under hela året som gått. Men mammas operation verkar ha gått bra - Tack och lov för tredje gången denna vecka!

En dag kommer en av livets flodvågor att dränka mig. Jag kippar fortfarande efter andan. Men i morgon är det en ny dag ... God natt världen!