Kaos

Ibland kan jag undra varför jag blir lika förvånad varje gång min lugna och (någorlunda) välplanerade vardag vänds totalt upp och ner. Jag borde väl vara van vid det här laget att de flesta av mina storslagna planer måste skrotas och tiden omdisponeras totalt på grund av akutlägen av olika slag. Nåja - inget ont som inte har något gott med sig: Jag har numer åtta små valpar att krama när hjärnan håller på att bli överhettad. Det finns inte mycket annat som har en så lugnande effekt och som får mig att landa i nuet. Det värsta med att försöka kontrollera kaoset, samtidigt som oron äter min energi, är att jag konstant känner att jag glömt något oerhört viktigt. Men vad? Ja, det är frågan det ...