I-landsproblem

Igår gnällde jag över hur mycket och ofta jag fryser sedan jag flyttade till Småland. Så snart jag publicerat inlägget fick jag dåligt samvete. Vem är jag att klaga, egentligen? Jag äger faktiskt redan en hel del varma vinterkläder. Jag har ett mysigt hem där jag kan krypa ner i soffan med en pläd över fötterna och dricka en god kopp kaffe, te eller till och med glögg (om jag känner för det) för att värma mig med när jag är frusen. Och framför allt så måste jag inte vara utomhus några längre stunder när det är riktigt ruggigt - om jag inte själv väljer att vara det.

Så snälla tomten, jag vill gärna revidera min önskelista: Istället för att önska nya vinterkläder till mig själv, önskar jag att ingen skulle behöva uppleva den desperation och misär som driver någon att åka till ett främmande, kallt och (för vissa) ogästvänligt land som Sverige, bara för att sitta timme efter timme i kylan i något affärscentrum i hopp om att förbipasserande ska skänka en liten slant!

Och snälla läsare, avfärda inte det hela med att det handlar om organiserade ligor! Desperata människor på samhällets botten har alltid blivit utnyttjade av företagsamma personer som ser en chans att tjäna pengar på andras elände. Så även om några av tiggarna skulle vara del av kriminella nätverk, förändrar det knappast själva grundproblemet för dem som individer. Tänk dig själv om de enda alternativen för att överleva var prostitution, stöld eller tiggeri. Vad skulle du välja?

Läs den här artikeln i JP om hur tiggarna lever i Jönköping!