När vi nu inleder påskveckan så har jag en bekännelse att göra. Och det är inte att jag ska ta kvasten till Blåkull, jag lovar. Nej, det är att just den här veckan ger mig stora skälvan. Har du hört hört talas om Murphys lag? Det har jag. De senaste åren har den i allra högsta grad påverkat mitt liv. I både stort och smått, kan tilläggas. Och under påskhelgen brukar det bli som mest tydligt av någon outgrundlig anledning. "Om något kan gå fel så gör det med all säkerhet det." Jag törs inte ens börja räkna upp alla de olyckliga händelser som inträffat i vår familj just under påskhelgen men jag kan avslöja att det rör sig om allt mellan ett flertal allvarliga akutresor på grund av sjukdom - till en rad bagateller som t.ex. ett tjog krossade ägg på golvet. Kanske är det bara en tillfällighet att vi varit extra olycksdrabbade under påsk. Men vore det möjligt skulle jag gärna stryka påsk och gå direkt till pingst i stället.
Det är synd att jag inte är skrockfull för i så fall finns det förmodligen en hel del knep att ta till för att undvika olyckor. Kanske borde jag försöka mig på att tända en påskbrasa i år för att jaga bort häxor och allt okytt. Är bara lite rädd att jag skulle lyckas bränna ner halva kvarteret i så fall. Gevärsskott och smällare ska tydligen ha samma effekt men det är nog inte heller så smart att ge sig på. Hörde något om att ett blått band i klädseln skulle kunna förhindra olyckor. Det verkar ju vara lite mindre farligt så det kanske jag skulle våga testa det i alla fall. Annars törs jag knappas utmana ödet, utan kan bara hoppas att denna påsk ska bli ett undantag. Please Mr. Murphy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar