Är det inte underligt att det kan vara så enormt stor skillnad mellan självkänsla och självförtroende hos en och samma människa? Jag har en ganska god självkänsla. Det vill säga att jag mycket väl vet vad jag kan och vad jag är mindre bra på. Men framför allt så vet jag att mitt värde inte alls ligger i mina prestationer. Min självsäkerhet är inte heller helt i obalans. Åtminstone inte när det gäller saker jag själv bedömer att jag behärskar. Mitt självförtroende är det däremot sämre ställt med nu för tiden. Min tro på att jag kan göra något som är värdefullt i någon annans ögon, är minst sagt sviktade. Jante har tagit ett järngrepp om min nacke och håller mig nere. Egentligen är det ganska löjligt att jag hamnat i det här nackgreppsläget. Jag har aldrig varit den som brytt mig särskilt mycket om hur andra bedömer mina prestationer eller vad de tycker om mig som person. Inte egentligen.
Precis som en guttaperka, som bara är fylld av bly i botten, står jag alldeles stilla. Gör inget väsen av mig. Talar inte om vad jag kan. Tar inga större risker och vinner inga stora segrar. Sticker inte ut hakan och konkurrerar inte om uppmärksamhet. Det finns många som är övertygade om sin egen förmåga och inte tvekar en sekund att visa framfötterna. Vad har jag att komma med? För varje gång jag ställer den frågan till mig själv, blir stillaståendet allt mer befäst. All rörelse avstannar. Jag stagnerar. Jag tillåter mig att fyllas av rädsla för att bli värderad och befunnen ovärdig. Men om inte jag vågar - vem ska våga för mig? Om inte jag tror på mig själv - Vem sjutton kommer att göra det då?
Det är dags att ta en rejäl fight med Jante!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar