En liten,vit tantbok på gång ...

50 och sen då?
Jag vet inte riktigt hur det gick till men nu håller jag på med slutredigeringarna av en bok som kommer att skickas till tryckeriet för provtryck inom kort: Femtio och sen då? Den kommer att innehålla någons slags dikter, kortnoveller och funderingar över livet à la Tant de Lux. Den har fötts ur känslan av att plötsligt hamna i en ny fas i livet. Det har fått mig att se tillbaka på det som varit och att fundera över vad som finns kvar att uppleva. Temat är KÄRLEK. Förälskelse, otrohet, obesvarad längtan och het passion, åtrå och behovet av att bli bekräftad. Ensamhet, tvåsamhet, familjeliv och sexliv. Ja, allt det där som är så himla svårt att tala (och skriva) om utan att det blir banalt. Ändå är det ju alla dessa olika nyanser av kärlek som färgar våra liv.

Att gestalta det stora i det lilla är svårt. Jag har alltid varit lite rädd för att bli betraktad som banal när jag skriver mina små ögonblicksbilder. Jag är ingen stor poet och har inga litterära ambitioner som novellförfattare. Jag försöker bara fånga en känsla eller tanke mitt i vardagslivet. Därför har det mesta, som jag skrivit av det här slaget under åren, hamnat i byrålådan - väl dolt för omvärlden. Tills nu. Tant de Lux har lyckats övertala mig att sammanställa några gamla och en hel del nyskrivna ordkrumbukter i en liten, vit bok med hennes namn på. Hon bryr sig nämligen inte ett dugg om vad folk tycker! 

Vad tror du? Kommer jag att våga? Och om jag nu hittar modet, kommer någon ens att vilja läsa boken?