Rapport från tomteverkstan

Idag är det dags att tända det tredje ljust och nedräkningen har därmed börjat på allvar. I helgen är det äntligen full fart på julklappstillverkningen här hemma. Tomten (min skäggiga man) och jag har till sist kommit överens om vad vi ska hitta på till alla våra vuxna barn. Det skissas, fixas och donas - det kan jag avslöja. Mer än så kan jag inte säga men jag lovar att ta bilder (som vi gjorde förra julen) innan vi slår in paketen. När man, som vi, har många barn och är fattiga som små kyrkmöss gäller det att gnugga alla geniknölar och vara extra kreativa om det ska bli några julklappar. Hoppas verkligen att vi lyckas med våra planer! 

Jag måste erkänna att jag är, och alltid har varit, barnsligt förtjust i julen. Jag älskar att samla släkt och vänner, tända en massa ljus och bara få njuta av julstämningen. Tillsammans. I vårt hem har det oftast varit fullt hus på julafton. Minst 10 och ända upp till 25 pers på julmiddagen är vanligt. Eftersom jag alltid har haft svårt för att folk i vår närhet sitter ensamma på jul, brukar vår redan stora familj få lite extra tillskott ibland. Nu för tiden är det inte alls lika stressigt med matlagningen. För mig, vill säga. Under julen är mannen nämligen enväldig härskare i köket och jag får i bästa fall fungera som assistent. Att gifta sig med en duktig kock har sina fördelar, minsann. Det ger mig möjlighet att lägga lite mer tid och energi på annat. Det är alldeles för lätt att stressa sig halvt fördärvad när man försöker fixa allt själv. Under många år så slog jag nästan knut på mig själv för att mina barn skulle få uppleva samma julstämning som jag själv upplevde som barn. För när jag var liten så var julen magisk. När jag och min bror gick vi till sängs kvällen före julafton var allt som vanligt. Ja, det fanns förstås några adventsljusstakar och med någon enstaka adventsstjärna som lyste upp i fönstren men det var allt. När vi vaknade på julaftons morgon var det JUL. Mamma och pappa hade slitit halva natten med juldukar, pynt och mat. Skinkan stod på spisen, det var ljusstakar överallt och granen var nyintagen och väntade på att kläs. Det till och med doftade jul i hela huset. Julmagi!

Efter några år som småbarnsmamma insåg jag att jag inte orkade njuta av julen ett endaste dugg om jag inte sänkte kraven på mig själv en smula. Dessutom insåg jag att mina barn verkligen tyckte om att få vara med och fixa allt inför julen. Till och med städningen gick som en dans (oftast) när de visste att det var dags att julpynta sen. Och glädjen i att få sätta nejlikor i skinkan inför griljeringen var nästan lika stor som att få slå in julklappar till alla i familjen. Jag tror även att de uppskattade att mamma hade ork att riktigt mysa med dem när julafton väl kom. Och jag tror faktiskt att de tycker att deras barndoms jular var magiska, de också. Kanske beror det helt enkelt på att julen är barnens högtid. Deras förväntan och glittrande ögon - Det finns inte mycket som kan skapa en starkare julstämning hos mig i alla fall. Jag har inte firat jul med några små barn på några år. Alla våra kidz är ju vuxna nu men det är inte mycket som hänt på barnbarnsfronten. Än (*blink, blink*). Lyckligtvis har min äldsta dotter sett till att ge oss ett helt gäng bonusbarnbarn på sistone och jag ser verkligen fram emot att få fira jul med dem för första gången i år! 

Bild från Skrattsajten