tag:blogger.com,1999:blog-29007178623251630592024-03-13T07:44:40.086+01:00Tant de LuxEn lagom tjock tant i sina bästa år funderar kring livets mening och oväsentligheter ...Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.comBlogger228125tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-11656517875765944652019-06-25T09:05:00.000+02:002019-06-25T09:05:27.974+02:00Nu flyttar vi!Helena startade denna bloggen för att kunna skriva lite lättsamt om inredning, familjen med vuxna barn, klimakteriet, livet i allmänhet och "det lilla extra" man kan krydda livet med. Nu har det gått ett år sedan vi fick beskedet att hon har icke opererbar , spridd bröstcancer. Eftersom man inte kan bota - bara bromsa, så blev det palliativ vård redan från början. Denna blogg som skulle vara en lättsam, kåserande och delvis raljerande blogg med humor, värme och lättsamheter funkar illa när metastaserna äter på skelettet och kampen mot cancern är nummer ett - alla dagar på året.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbCLb983jPKGTIolIYnsJpnFE9QRHVP8AC9weG4a6CeQJVZ4QLMlb4ER1DnSCIJXz7AiDwxZJbJ5IXKvaifIWGS-DdGqjEC4zVgU7_SKxICk-uWQyZcGXVIH_oWExgx1HET3Ld9F-7uHsu/s1600/flytt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="338" data-original-width="450" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbCLb983jPKGTIolIYnsJpnFE9QRHVP8AC9weG4a6CeQJVZ4QLMlb4ER1DnSCIJXz7AiDwxZJbJ5IXKvaifIWGS-DdGqjEC4zVgU7_SKxICk-uWQyZcGXVIH_oWExgx1HET3Ld9F-7uHsu/s400/flytt.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
Packat och klart - Välkommen att följa med på resan!</div>
<br />
Vi kommer primärt att låta denna blogg ligga kvar men det blir nog sällan skrivet i den framöver. Vi har redan packat och kört över flyttlasset (bildligt sett) till en ny och gemensam blogg. Ett alldeles nytt cyberhem för mig och Helena. Vi har ju drömt om en flytt i verkligheten närmre havet. Helena är en sanslös "havsjunkie", hon älskar vinden i håret och salta stänk i ansiktet. Nu är det inte läge för oss att flytta rent fysiskt men vi drömmer oss bort till vårt nya cyberhem. Vi kommer mestadels berätta och kåsera om cancerresan, om att våga leva trots att det är jobbiga tider. Jag kommer primärt att skriva om hur det är att vara närstående, och vilka tankar, funderingar och faser jag går genom - vid sidan av sjukdomen. Helena kommer att skriva när hon orkar.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig_SMB3i9OzyZc6ID30WvCTPMy5NLwUgywjDXyqFDDY9Anp6Gw04VCkPdvqPE13a1WgkctfAMAhyIgFY-sGmCJKPMmynY9vE-HMU87SRaKHzRCqUctZt5yPaKmTL-rkB29N-CS_Nc8hWlA/s1600/varberg+16.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="1000" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig_SMB3i9OzyZc6ID30WvCTPMy5NLwUgywjDXyqFDDY9Anp6Gw04VCkPdvqPE13a1WgkctfAMAhyIgFY-sGmCJKPMmynY9vE-HMU87SRaKHzRCqUctZt5yPaKmTL-rkB29N-CS_Nc8hWlA/s400/varberg+16.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Havsjunkien i sitt rätta element. Varberg 2016.</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Så tack alla ni som följt Helena på resan här i bloggen. Nu får ni gärna följa med till vårt nya hem:<br />
<h2 style="text-align: center;">
"<a href="https://ettfonstermothimlen.blogspot.com/" target="_blank">Ett fönster mot himlen</a>"</h2>
Peter Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/00268633876137208816noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-18429505102022845002019-06-20T09:32:00.000+02:002019-06-20T09:32:56.887+02:00Gubben de Lux skriver på order av Madame.Helena har bett mig skriva lite i bloggen. Hon har haft en jobbig period där huvudet varit mycket piggare än kroppen. Det hela började med ett försök att få bort viss del av värken, genom att stråla svårt metastasangripna skelettdelar. Denna gång så svullnade skelettet mer och hon fick mer ont under ca 2 veckor efter strålningen. Sen började det "svälla av" och hon slapp delar av värken. Fortfarande så har hon väldigt ont i "svansroten" - (precis vad jag alltid trott - det borde funnits en liten trollsvans där)...<br />
<br />
Igår så tillbringades en heldag på Eksjöklinikerna med Magnetröntgen, Skiktröntgen och kontrastmedel både i blodet och i magen. Så av förståeliga skäl är Helena "lite" utslagen och behöver vila idag. Nu väntar återigen de förhatliga dagarna/timmarna/minuterna - innan vi får besked om vad alla röntgenresultat visar. Fungerar hormonblockaden än? Har det spridit sig till mjukdelar? Den 28 juni ska vi äntligen få träffa läkaren för besked och tolkning av röntgen. Så nu ska vi ha snurr i huvudet med tankarna - Om, Hur, Omfattning, Storlek och Omfattning på de objudna gästerna i Helenas kropp, (metastaserna) i 8 dygn, 1 timme och 8 minuter till.<br />
<br />
Sen ska vi planera Helenas ett-årsdag som cancerdrabbad (3 juli 2018 fick vi beskedet). Kan man ha en minifest för att man motat döden i ett år? Eller ska man deppa ihop och hävda att allt redan är för sent? Vi glädjs iaf över att vi fortfarande har varandra och att vi har möjligheten att få än mer tid tillsammans.<br />
<br />
Nästan Midsommar - redan? Varje år så får jag en form av mini-ångest över allt jag inte har hunnit med innan midsommar. Nu börjar det ju bli mörkare igen. Jag som skulle ha... gjort - allt. Nu efter Helenas cancerbesked, så är stressen över vad jag gjort eller inte mindre än den brukar vara. Det är "bara" toalettrenoveringen som är en nagel i ögat. Eftersom hennes ben inte riktigt vill vara med längre så måste vi ju ha fungerande toalett på nedervåningen. Så nu handikappanpassar och renoverar vi den efter en förhatlig vattenskada. Så ser ni inte oss i sommar så bygger jag toalett och Helena pekar med hela handen vad jag ska göra.<br />
<br />
Helena drev på att vi skulle fixa till en träff med våra kidz innan sommaren. Så det fick bli "Pingstgrillen" en opretentiös enkel kväll med 6 av våra 7 barn och respektive. Även om vädret var lite svajigt så partytältet inte behövdes, så blev det en trevlig kväll med grillat, någon pilsner och goa samtal.<br />
<br />
Jag har även publicerat ett nytt stycke i <a href="http://tantdelux.blogspot.com/p/gubben-de-lux.html">Gubben de Lux</a>. Som vanligt är det bara att scrolla längst ner så finner Ni det.<br />
<br />
Ha det gottigt i sommarvärmen hälsar: Peter & Helena.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpX-PlBcwfxrhDXt6Ft3kRzRGDQ3C2__5jVPOTvKCYdrFexZvFuWK6Q2-jLT-QqjbBgU617Sh9Pm73L97IJOMPCGPse55U60MQ69TfUgdS2fEE-1UBN4QnUP0RhDX2RRcWMd92UAShX6oI/s1600/midsommar-1080x675.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="1080" height="250" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpX-PlBcwfxrhDXt6Ft3kRzRGDQ3C2__5jVPOTvKCYdrFexZvFuWK6Q2-jLT-QqjbBgU617Sh9Pm73L97IJOMPCGPse55U60MQ69TfUgdS2fEE-1UBN4QnUP0RhDX2RRcWMd92UAShX6oI/s400/midsommar-1080x675.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
En härlig midsommar och trevlig sommar önskar vi.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAZb5tHhQDLhGTC9xp9Asg-Zq3CZbXIYmQQKO0j6VbZugfQrT16ZLhyphenhyphencyELs7l0PMjPhhDOEWtTsjJc-hpncgkMkrrOLY7R1KgpNVo8UizlbAj23dsBx_kJRszvUNmoYTEycoFHAlM4tB_/s1600/J.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="887" data-original-width="529" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAZb5tHhQDLhGTC9xp9Asg-Zq3CZbXIYmQQKO0j6VbZugfQrT16ZLhyphenhyphencyELs7l0PMjPhhDOEWtTsjJc-hpncgkMkrrOLY7R1KgpNVo8UizlbAj23dsBx_kJRszvUNmoYTEycoFHAlM4tB_/s400/J.jpg" width="237" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Yngsta sonen, Johan - hjälper </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
till med badrumsgolvet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkwliAhU0HJ8xHv1je8pC2Tc3qGI2eVnfIeJr1VOsgERLY0NYLtTxQJZuPhztRf0lAw49yi56Z7Q5OVs-JbEj8ovpA5oqR6tfomPapBgOqomIcmKnEbis2AoxkUbeQNdfbWc7nf0TeMVA1/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="888" data-original-width="1579" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkwliAhU0HJ8xHv1je8pC2Tc3qGI2eVnfIeJr1VOsgERLY0NYLtTxQJZuPhztRf0lAw49yi56Z7Q5OVs-JbEj8ovpA5oqR6tfomPapBgOqomIcmKnEbis2AoxkUbeQNdfbWc7nf0TeMVA1/s400/1.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Pingstgrillen med 6 av de 7 barnen och respektive fick smyga </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
in i huset då jag tyckte att molnen blev lite väl svarta i kanterna.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuqDQ5QXxUT8F517IP8fc8wg_v320KB5XdV75xy2qwu9Z-kw6M9zhxKIbqKcmP3LhEtHesK9LQhnnDDROHGuta490U8-28tqB_euitVt6qC_EMBQYneTjsPTYrG7FfMRJwdTq39NvyS6WN/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="888" data-original-width="1579" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuqDQ5QXxUT8F517IP8fc8wg_v320KB5XdV75xy2qwu9Z-kw6M9zhxKIbqKcmP3LhEtHesK9LQhnnDDROHGuta490U8-28tqB_euitVt6qC_EMBQYneTjsPTYrG7FfMRJwdTq39NvyS6WN/s400/4.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Trevligt med barn, respektive, mina barns mamma och....... </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaeY_T4uxjmBn9Ks9oWDTdprLmDWNphbS4X0p6NGCNpHcRKMpp73c2G5wgSnSLxYJwodb8CSSRjA8l-zu18UGeBefzxeLzsASun1CLlrFZWua4pmLGtkW4sQKlGVvg9ni0wI6fLkJxD6zI/s1600/7.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="911" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaeY_T4uxjmBn9Ks9oWDTdprLmDWNphbS4X0p6NGCNpHcRKMpp73c2G5wgSnSLxYJwodb8CSSRjA8l-zu18UGeBefzxeLzsASun1CLlrFZWua4pmLGtkW4sQKlGVvg9ni0wI6fLkJxD6zI/s400/7.JPG" width="227" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
... barnbarnen Julia och Thore</div>
<div style="text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: center;">
...---...---...</div>
Peter Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/00268633876137208816noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-45078552101693615832019-05-03T14:06:00.000+02:002019-05-03T17:02:17.212+02:00Ett fönster mot himlen<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX1YDz9W2Xd_jD0ynLrbee8EMKAMKoZb-lZdc7_3Y7cXRffiqgVwOPvpsTpf3mhMwiQjbPmzmdAJFSuaJyWMrW4dTJwLQPHuUXW7VnsZt6GamSRheKTlK6Igxj7uJBVI-wJWqAqZi_yVtN/s1600/tra%25CC%2588dtoppar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black; font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="342" data-original-width="608" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX1YDz9W2Xd_jD0ynLrbee8EMKAMKoZb-lZdc7_3Y7cXRffiqgVwOPvpsTpf3mhMwiQjbPmzmdAJFSuaJyWMrW4dTJwLQPHuUXW7VnsZt6GamSRheKTlK6Igxj7uJBVI-wJWqAqZi_yVtN/s400/tra%25CC%2588dtoppar.jpg" width="400" /></span></a></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: transparent; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Britsen är hård och kall. Men jag svettas så att håret blir alldeles blött mot den skålformade huvudstödet. De ger mig en en gummiring att hålla i över bröstet för att armarna ska vara stilla under behandlingen. Är spänd och orolig och håller fast i min ring som om den vore en livboj. Egentligen är jag inte så orolig för behandlingen i sig, den är snabb och smärtfri. Men något kan ju går fel. Och tänkbara efterverkningar </span><span style="background-color: transparent; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">är</span><span style="background-color: transparent; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> skrämmande. Gammastrålarna förstör inte bara cancercellerna, utan även de friska cellerna runt omkring. De friska cellerna hämtar sig oftast snabbt, säger de. Men ändå… </span></span><br />
<span style="font-family: inherit; white-space: pre-wrap;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit; white-space: pre-wrap;">Denna gång ska strålarna skjutas genom nedre delen av magsäcken och tarmarna för att nå sitt mål. Illamående, kräkningar och diarré är att räkna med om ett par timmar. Eller inte - om jag har tur. Förra gången hade jag tur. Jag slapp biverkningar helt, den smärtlindrande effekten var snabb och håller fortfarande i sig. Jag vet att strålarna inte kan bota mig, utan endast lindra smärtan från mitt skelett som har alltför många metastaser. I bästa fall. Strålarna ska skjutas med millimeterprecision från fyra håll med paus för röntgenbilder där emellan. Tre nya små, svarta tatueringar har jag fått för att de ska kunna sikta rätt. Fyra kotor i nedre rygg och så höftkammen och leden på höger sida är målet. </span></div>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">I taket ovanför britsen finns en vacker, bakbelyst bild av trädtoppar och en klarblå sky. Som ett fönster mot himlen. Tanken är säkert att den vackra bilden ska ha en avslappnande effekt på patienten. Men när de stora armarna med röntgenapparaten och strålningskanonen börjar röra sig över mig så sluter jag mina ögon. I mitt inre ser jag hur fönstret mot himlen står på glänt. “Snart kommer fönstret att öppnas för mig och jag kommer att sväva mot himlen som en svala”, tänker jag. Men när allt är klart och jag öppnar mina ögon så ser jag att fönstret fortfarande är stängt. Hoppet spirar igen. Jag kommer förmodligen att få mer värk då metastaserna sväller innan jag kan hoppas på att det blir bättre. Och kanske kommer jag att må risigt i magen ett par dagar. Men det är det värt! Om bara jag slipper </span><span style="font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">lite </span><span style="font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">av denna värk som äter min energi och livskraft. Jag vill leva - inte <i>bara</i> överleva - tills fönstret mot himlen öppnar sig för mig!</span></span>Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-81772914086156179972019-04-16T16:20:00.000+02:002019-04-16T16:20:23.806+02:00Cancerkompisar<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><a href="https://www.cancerkompisar.se/" target="_blank">Cancerkompisar</a> är ett forum som "hjälper den som hjälper". För när någon drabbas av cancer så är det inte bara den med sjukdomen som drabbas: Alla närstående drabbas också! Peter gick med i gruppen för ett tag sedan och när de nu efterfrågade anhörigas historier bestämde han sig för att skicka in sin (som ju också är min historia). De som följer bloggen vet kanske att han bearbetar mycket av sina egna reaktioner och känslor genom att skriva. Han började i samband med att de upptäckte alla mina metastaser i rygg och bäcken - innan de visste att det handlade om spridd bröstcancer. Och vid det här laget har det blivit ett ganska långt manus. Som Gubben de Lux har han publicerat utdrag ur manuset under arbetsnamnet "<a href="http://tantdelux.blogspot.com/p/gubben-de-lux.html" target="_blank">När tumören flyttade in</a>" här i bloggen. En betydligt kortare och mycket kärnfull sammanfattning med samma namn finns nu på cancerkompisar.se </span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEt5L6IxFasVMQApkZ0z8z81KA1iQ4J5nqCzldskJAoRpvAnARoWisJILPj4sd67ag8Cy4_w48Il9Yjuo3R8dVqQ4eWrnhpmkb68uV-2YvxfJXgXJDX-jY1RSH5cZ5w2jFWr7-nZuo2qoT/s1600/hptrynen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="345" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEt5L6IxFasVMQApkZ0z8z81KA1iQ4J5nqCzldskJAoRpvAnARoWisJILPj4sd67ag8Cy4_w48Il9Yjuo3R8dVqQ4eWrnhpmkb68uV-2YvxfJXgXJDX-jY1RSH5cZ5w2jFWr7-nZuo2qoT/s400/hptrynen.jpg" width="287" /></span></a></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><i>Den 3 juli 2018 är för mig en dag som ruckade på många av begreppen i min värld. När jag, frun Helena och dottern Sanna står i en second hand affär i Nässjö, så ringer Helenas telefon. Jag ser på Helenas min att hon blir förvånad. Det är helt klart ett oplanerat samtal, men det får vi väl alla ibland. Jag fortsätter bläddra bland böckerna, när jag så tittar upp ser jag att Helena har tappat mycket av sin normala färg i ansiktet. Så fort samtalet är slut, så får jag veta att det är distriktsläkaren som vill att vi kommer in till mottagningen om en timme...</i> <a href="https://www.cancerkompisar.se/bloggar/cancerkompisar-berattar/nar-tumoren-flyttade?fbclid=IwAR3ZUGkaXyq7JmTHbt8TkIXarTnNxGzx49kypkrJo9EHQozOZ0-TwagCJww" target="_blank">Läs hela Peters (och min) berättelse på Cancerkompisar!</a></span></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Är du också närstående till någon som har / eller har haft cancer? Ingen ska behöva känna sig helt ensam med allt det svåra och tunga! </span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><a href="https://www.cancerkompisar.se/" target="_blank">Cancerkompisar</a> är ett forum där du kan få kontakt med cancerkompisar som är / eller har varit i liknande situationer som du!</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://www.cancerkompisar.se/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;" target="_blank"><img border="0" data-original-height="74" data-original-width="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp2JBvm2t37449pJmRYsNyCNiWXXCBSaL59FJdK4Ix6QfY5ZAr7njaVIFVhc-ukOoao-46Nc3SGHQGW9rgB4j-Hm_JaqZImlAiB8KvfuTjn3iTWdOXy019QzCO0ofV6w2Yose8jNKh_tLn/s1600/ck-logga.png" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-33583121789977758772019-04-13T10:05:00.004+02:002019-04-13T10:16:35.436+02:0029 dagar!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP7UBknNLEqg8m49bax4IPMw9oOA1U7u36_z69yEwOKpUww54zJjBWpYY5C2zAMDUel6mNwANgBWb2c9eM4YIz9q2mEHBDcY5Kg_dHgQYjnlS2EQBFX41FCVUUoHb5Fp3IfwqM_MGydFhn/s1600/thumb_700.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="180" data-original-width="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP7UBknNLEqg8m49bax4IPMw9oOA1U7u36_z69yEwOKpUww54zJjBWpYY5C2zAMDUel6mNwANgBWb2c9eM4YIz9q2mEHBDcY5Kg_dHgQYjnlS2EQBFX41FCVUUoHb5Fp3IfwqM_MGydFhn/s1600/thumb_700.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Senaste veckorna har präglats av orolig väntan men nu är väntans tider äntligen över! För denna gång... Såg röntgenresultaten ett par dagar innan det var dags för 3-månaderskontrollen hos onkologen. Kunde inte riktigt klura ut om det var helt positiva resultat eller ej eftersom om det var lite dubbla budskap. Var därför supernervös inför läkarbesöket - särskilt som jag inte mått så bra de senaste månaderna. Men onkologen tolkade resultaten som om bromsmedicinen fortfarande fungerar - TACK OCH LOV!!! Hon tyckte också att det fanns några kluriga formuleringar från röntgen så hon skulle begära en omläsning. Hon misstänkte att det berodde på att de missat några metastaser i tidigare röntgenresultat och uppfattat dem som nya. (Inte lätt för jag har ju många i hela ryggraden, revben och bäcken.) Största "konstigheten" var väl att de uppfattade den stora lytiska (bennedbrytande) metastasen i ländkotan L5 som nytillkommen - vilket omöjligt kan stämma då det var den första de hittade med ödem och fraktur redan för ett år sedan innan jag fått cancerdiagnosen. Jaja, vi får väl höra vad omläsningen visar men efter besöket känner jag mig betydligt lugnare. Ännu verkar bromsmedicinen funka som den ska!<br />
<br />
Något som jag inte ens hunnit börja vänta på var min ansökan till försäkringskassan om sjukersättning (sjukpension) istället för sjukpenning (sjukskrivning). Till min stora förvåning fick jag igår ett samtal från en FK-handläggare som kort meddelade att jag "<i>givetvis</i> blivit beviljad sjukersättning" och detta <b>endast 29 dagar efter att jag skickat in min ansökan</b>! Med tanke på hur svårt det verkar vara att bli beviljad sjukersättning och hur lång handläggningstid det brukar vara, så blev jag ganska ställd. Oerhört lättad och tacksam, så klart! Men också lite sorgsen eftersom jag inte riktigt vill ta till mig hur allvarligt sjuk jag faktiskt är. Rent ekonomiskt blir det ingen större skillnad men lättnaden att inte behöva oroa sig för att bli utförsäkrad eller tvingad att gå ut och arbetsträna eller liknande är stor. STORT TACK för det Försäkringskassan!!!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_XitEKWNvUGXf2qmLFYVWo-15Kq8Wt4libjMU6fvjwpJo2bw4OH8jKI6dwh4h4E0PikU5eqvyOtKJKS-pUS3vJTCjH47I-9LcVGEwj2dSNG_1OyRAW1cpfz1QHhzOI2Co8F8GhCoF8QfB/s1600/Tack.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="336" data-original-width="448" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_XitEKWNvUGXf2qmLFYVWo-15Kq8Wt4libjMU6fvjwpJo2bw4OH8jKI6dwh4h4E0PikU5eqvyOtKJKS-pUS3vJTCjH47I-9LcVGEwj2dSNG_1OyRAW1cpfz1QHhzOI2Co8F8GhCoF8QfB/s320/Tack.JPG" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Jag är tyvärr fortfarande i ganska dålig form. Är inne på min tredje insulinsort på ett par månader för att försöka balansera upp mina svängande blodsockervärden. Ännu har det inte lyckats något vidare utan jag slår fortfarande mellan 4-14 mmol i blodsockervärde. Och när slagen blir så stora i (oftast i samband med måltid) åker jag på våldsamma svettattacker, hjärtklappningar, dimseende, domningar i armar och ben och blir <i>alldeles</i> matt. Vi pratar inte om att bli lite fuktig i pannan, nej vi snackar om att bli dyngsur i hårbotten och ansiktet så till den milda grad att jag ser ut som om jag kommer direkt ur duschen och inte hunnit torka mig. Droppande svett från håret är inte så kul. Tur att jag har långt nog för att sätta upp håret! Även nätterna är ett svettningsmaraton. Vaknar flera gånger per natt för att jag måste vända på en genomblöt kudde och/eller byta kudde och nattlinne. Det underliga är att jag inte (under det dryga år jag haft diabetes) reagerat särskilt mycket på höga bs-värden tidigare. Så jag vet inte... Med alla mina diagnoser och mediciner så <i>kan</i> det ju vara något annat. Trist i alla fall!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEije03hO4aFLKmdRirc-RH05fmDCQ2ycePWxOxzb1vcIClvpflLE-fbALDzne30FBMYIAhx7My1K7QjF3p1xjPed9TZGG5CqS3FO1jl8lhn_-SB5IRkacItjtINZVAxPm-WiovLPOG3IKHs/s1600/sko%25C5%2582owana-mo%25CC%2581z%25CC%2587dz%25CC%2587kowa-kolekcja-72863641.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="160" data-original-width="187" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEije03hO4aFLKmdRirc-RH05fmDCQ2ycePWxOxzb1vcIClvpflLE-fbALDzne30FBMYIAhx7My1K7QjF3p1xjPed9TZGG5CqS3FO1jl8lhn_-SB5IRkacItjtINZVAxPm-WiovLPOG3IKHs/s1600/sko%25C5%2582owana-mo%25CC%2581z%25CC%2587dz%25CC%2587kowa-kolekcja-72863641.jpg" /></a></div>
Annars är det faktiskt min trötthet (fatigue) det som slår ner mig mest just nu. För en person, som jag, som alltid haft ett väldigt rörligt intellekt är det riktigt jobbigt att tappa både koncentration och att få begränsad tankeverksamhet. Många dagar orkar jag inte ens umgås med någon eller prata i telefonen då jag inte får ihop orden eller klarar av att lyssna och sortera vad andra säger. Än mindre klarar jag av att läsa, blogga eller skriva mail. Det är en stor sorg - Mycket större än att jag måste använda rullstol/skoter när jag ska "gå" utomhus. Är rädd att förlora alla mina vänner men jag hoppas de har tålamod!? Kämpar med att ta dagen som den kommer och glädjas år de stunder allt funkar bättre. Jag <i>måste</i> lära mig att slappna av, inte ställa så höga krav på mig själv och inte låta frustration "äta upp" den lilla energi jag har. Det är lättare sagt än gjort men jag försöker verkligen!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh14kAD6NmTKW7y5qkMvXn2xrxA50savJ7cnVKzzi4wlPxxiuq75yicyukpvL2iFwZuB9YsKECwqaqmnPPI4YZPSHHeWzakrfFKK0VwPWUPF08sRiIFvP8CgZdccAEyJd7Z6PlQxqWM2563/s1600/ka.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="296" data-original-width="500" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh14kAD6NmTKW7y5qkMvXn2xrxA50savJ7cnVKzzi4wlPxxiuq75yicyukpvL2iFwZuB9YsKECwqaqmnPPI4YZPSHHeWzakrfFKK0VwPWUPF08sRiIFvP8CgZdccAEyJd7Z6PlQxqWM2563/s400/ka.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><span style="color: orange; font-size: large;">Ha en skön helg!</span></b></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-87850051509808678502019-04-07T12:19:00.000+02:002019-04-07T12:19:12.728+02:00Väntan...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqMP6EDgQiaV-clesZT4k_OgoDSlk4HjQfXCLTkTOrMdCcO1jXQuSu-4ymNAyGIotV6hj_lfeFC0jZQsy5oK4ZxSDz_SuLledFSs05t8ul68a5V5c-TZSi5ppRlVUnbpEx0q4jJfwNroue/s1600/waiting_90587559.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="265" data-original-width="282" height="375" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqMP6EDgQiaV-clesZT4k_OgoDSlk4HjQfXCLTkTOrMdCcO1jXQuSu-4ymNAyGIotV6hj_lfeFC0jZQsy5oK4ZxSDz_SuLledFSs05t8ul68a5V5c-TZSi5ppRlVUnbpEx0q4jJfwNroue/s400/waiting_90587559.gif" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ibland kan jag tycka att hela mitt liv bestått av väntan. Väntan på att bli vuxen, väntan på examen, väntan på kärleken, väntan på att få barn, väntan på att barnen ska bli större, väntan på nästa lön, väntan på att bli starkare efter ett skov, väntan på bättre tider... Trots all tålmodighetsträning jag fått under livet så är jag väldigt dålig på att vänta. Sedan jag blev sjuk har jag blivit <i>mycket</i> bättre på att leva i nuet. Jag <i>vägrar</i> nämligen att vänta på döden! Men att vänta på något som kan innebära en avgörande förändring är fortfarande en ren plåga. Just nu väntar jag på röntgenresultaten. Det är idag 12 dagar sedan jag gjorde MR- och CT-röntgen för att se om cancerbehandlingen fortfarande fungerar och att spridningen bromsats upp. Har fått tid till onkologen på torsdag i nästa vecka men hoppas <i>innerligt</i> att resultatet kommer att synas i min journal innan dess! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det finns sånt som alltid får mig att vara 100 % i nuet och släppa alla tankar på framtiden. En riktigt bra film/bok som uppfyller mig totalt, en engagerande diskussion med någon i min familj eller känslan av att få glida ner i en uppvärmd bassäng, känna hur min onda kropp slappnar av och njuta av lättheten och värmen. Men framför allt är jag priviligerad och har tillgång till ett par recept som är absolut oslagbara varje gång: Att mysa och busa med våra valpar som nu är 3 veckor och med bonusbarnbarnet Thore som snart är ett år. Att vara med dem ger SÅ mycket livsglädje! 💗</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMqUlJH7ew51aOeuAP65p991ORIW-xLSw3de1xS1XgA8ydSa59y8HIMmnFtM7rBLYSChcA2EL9i7z-01F-4BY8vn0fz0bSS4AqZrKKChLeTEJ8ORQsXonQpL-RceAmNxUSEOBWdCfyytA2/s1600/IMG_20190405_165439893.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1018" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMqUlJH7ew51aOeuAP65p991ORIW-xLSw3de1xS1XgA8ydSa59y8HIMmnFtM7rBLYSChcA2EL9i7z-01F-4BY8vn0fz0bSS4AqZrKKChLeTEJ8ORQsXonQpL-RceAmNxUSEOBWdCfyytA2/s400/IMG_20190405_165439893.jpg" width="253" /></a></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: center;">
Världens goaste och gladaste kille!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU8vmcn7unWCGmGlySB1xCMr8Nio0Lmzk8cVIfi6XoDndaxEvYY23apBmrBYG6MCsHCwj8DjebsU-7x0gL7D8DJertyZ2DTDyzdgILn3JZfG8x3JuDXu5HX-LfPzUn8M6Tv-WKGecp4ujk/s1600/IMG_20190403_114108937_2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1415" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU8vmcn7unWCGmGlySB1xCMr8Nio0Lmzk8cVIfi6XoDndaxEvYY23apBmrBYG6MCsHCwj8DjebsU-7x0gL7D8DJertyZ2DTDyzdgILn3JZfG8x3JuDXu5HX-LfPzUn8M6Tv-WKGecp4ujk/s400/IMG_20190403_114108937_2.jpg" width="352" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Mys med bonusbarnbarnet kille: Thore, snart 1 år</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIVjs6zGHVrbOrEkXMV6dE1Cqd_S4PbJhdaR2mCP85qo7QycXXxTlad9ZbWipXn60TQhVUJghr3qcUmSTRSBfoJ4ETxVC7t9ezpvHU3GC-9pK-HBUzm_p9XykK38tP31FPhin_SoSU9iXK/s1600/IMG_20190403_120249752.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIVjs6zGHVrbOrEkXMV6dE1Cqd_S4PbJhdaR2mCP85qo7QycXXxTlad9ZbWipXn60TQhVUJghr3qcUmSTRSBfoJ4ETxVC7t9ezpvHU3GC-9pK-HBUzm_p9XykK38tP31FPhin_SoSU9iXK/s400/IMG_20190403_120249752.jpg" width="300" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Två av mina älsklingar: Thore och farfar Peter</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0GvG-9twthByN60fnhuTX5T_D9-CTrVXCq1a1FJzloSkh9k-Hfdu_tYTO444_XDjYZiuMOrXTSM9QdsBgScAyJ7cVJeQIrv_nRIdtOA23dZxF9AEwIO9ffuHDJdDYzk6DMmNxIlQb5hUY/s1600/IMG_20190403_150715418.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1287" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0GvG-9twthByN60fnhuTX5T_D9-CTrVXCq1a1FJzloSkh9k-Hfdu_tYTO444_XDjYZiuMOrXTSM9QdsBgScAyJ7cVJeQIrv_nRIdtOA23dZxF9AEwIO9ffuHDJdDYzk6DMmNxIlQb5hUY/s400/IMG_20190403_150715418.jpg" width="321" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Mattes lilla valphög i vila</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEuqtyOlHNxEFTu5ycGaqz0q1isVUKRorYx5bL-9ZPOXH_ysbhLptbuEsKDwlEqEky5mv80ePNzjIVJCaC6Kp__iWum-7cpI-pQNZjH5RYhVB-BI7c6Oz1UjCD4lHOhiDHfCGlU3Zug51C/s1600/Ellen1+va.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEuqtyOlHNxEFTu5ycGaqz0q1isVUKRorYx5bL-9ZPOXH_ysbhLptbuEsKDwlEqEky5mv80ePNzjIVJCaC6Kp__iWum-7cpI-pQNZjH5RYhVB-BI7c6Oz1UjCD4lHOhiDHfCGlU3Zug51C/s400/Ellen1+va.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Sötaste Ellen Dellen vinkar glatt till världen</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdoD7jwQBoRBhClSye-J0HWohIvXDuHfhL7cugzrpahX8plEF-QbS-b12es91dEcOzpYygRZ3uYMahuo9TlBssCqkO7Bo5fAYGRQ6VL7kq6mSoIuWa7504i5KJ6QqcFnzWGcg0PPflK0zg/s1600/Pelle.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1066" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdoD7jwQBoRBhClSye-J0HWohIvXDuHfhL7cugzrpahX8plEF-QbS-b12es91dEcOzpYygRZ3uYMahuo9TlBssCqkO7Bo5fAYGRQ6VL7kq6mSoIuWa7504i5KJ6QqcFnzWGcg0PPflK0zg/s400/Pelle.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Matte mys-pyser med lille Pelle Plutt</div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-304162617070689892019-03-29T09:24:00.000+01:002019-03-29T10:15:31.665+01:00Dokumentär eller propaganda?<div style="text-align: center;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi21kGsQKE6dIBwymc2n1kLT3BgL4h69DWSUjq8RDKwYVvRiLgeXtdJpOxnUfQRQBmQatcDXjDeuRJv1ri8H3aJRhu5A9bw8q8Q-tTjOcgWhZaHklc_C1-lL1jExDSug9cr16zSLS3FFFTS/s1600/kritik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="165" data-original-width="231" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi21kGsQKE6dIBwymc2n1kLT3BgL4h69DWSUjq8RDKwYVvRiLgeXtdJpOxnUfQRQBmQatcDXjDeuRJv1ri8H3aJRhu5A9bw8q8Q-tTjOcgWhZaHklc_C1-lL1jExDSug9cr16zSLS3FFFTS/s320/kritik.jpg" width="320" /></a></div>
<br /></div>
Ute spirar våren och jag njuter av solen de stunder den visar sig samtidigt som jag orkar vara ute. Men nu för tiden måste jag tyvärr tillbringa mycket tid i min tryckavlastande, ställbara säng på grund av min trasiga, ständigt värkande rygg. Jag har svårt med "vanliga" böcker på grund av mitt dimseende och måste därför välja e-böcker när jag vill läsa. Tack och lov för TV, streaming och min laptop! Jag har alltid haft ett stort intresse för film och dramaturgi och valde även att utbilda mig inom området media- och kommunikation med inriktning mot film på 2000-talet. Efter utbildningen har jag sedan jobbat mer med litterära berättelser och teater. Nu har jag som sagt väldigt mycket tid att titta på TV och film. Det är svårt att inte falla tillbaka i rollen som filmkritiker (något som jag jobbade med vid sidan om under tiden jag utbildade mig) men jag försöker låta bli att fastna, eftersom jag behöver vilan. Men ibland är det helt enkelt omöjligt att <i>inte</i> reagera och reflektera!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Den senaste veckan har jag skrivit ett par inlägg om kontroversiella dokumentärer / personporträtt som visats på SVT. Läs gärna om det i mitt tidigare inlägg <a href="http://tantdelux.blogspot.com/2019/03/aldrig-mer-hashtag-metoo.html" target="_blank">Aldrig mer!</a> där jag funderar kring dokumentärerna om R. Kelly, Michael Jackson och Josefin Nilsson. I ovanstående fall är det lätt att känna sympati och medlidande med de berättelser vi får ta del av. Utan att ifrågasätta särskilt mycket, faktiskt. Trots att även dessa berättelser är ensidiga och utan tvekan har tagit ställning i berättandet. Men det finns även en aktuell dokumentär som SVT visar som jag dragit mig för att skriva om. Varför? Jo, eftersom jag egentligen inte anser att den ska få mer uppmärksamhet än nödvändigt. Men nu gör jag det i alla fall...<br />
<br />
Orsaken till att jag ändå väljer att skriva om den är att jag verkligen undrar <i>varför i hela friden </i>SVT valt att köpa in den och visa den på bästa sändningstid och på SVT play. Det får mig att fundera om gränsen mellan dokumentär och propaganda suddats ut? Och om SVT (våra skattefinansierade public service kanaler) inte längre har några som helst krav på sig att vara objektiva eller åtminstone ha någon slags jämvikt i sina inslag. Det får mig att ifrågasätta vilken definition <i>dokumentärfilm</i> egentligen har nuförtiden?<br />
<br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Dokument%C3%A4rfilm" target="_blank">Wikipedias definition</a>:<i> "<span style="background-color: white; color: #222222;">En </span><b style="background-color: white; color: #222222;">dokumentärfilm</b><span style="background-color: white; color: #222222;"> är en film som dokumenterar en aspekt av verkligheten. En </span><b style="background-color: white; color: #222222;">dokumentärfilm</b><span style="background-color: white; color: #222222;"> är inte dramatiserad eller iscensatt och historien som berättas är inte fiktiv. En </span><b style="background-color: white; color: #222222;">dokumentär</b><span style="background-color: white; color: #222222;"> kan exempelvis avhandla historia, natur och vetenskap, mänskliga livsöden eller politiska och sociala motsättningar."</span></i></span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><i><span style="background-color: white; color: #222222;"><br /></span></i></span>Ja, definitionen är visserligen lite flytande - men allvarligt...? Dokumentären jag talar om är "<a href="https://www.svtplay.se/video/21454562/mattias-karlsson-aret-fram-till-valet" target="_blank">Mattias Karlsson - året fram till valet</a>". Under 1 tim och 32 min målas ett sympatiskt personporträtt av Sverige Demokraternas (SD:s) avgående gruppledare och chefsideolog. Filmen är gjord av Mattias skolkompis Kalle Segerbäck som faktiskt verkar vara lite kär i Mattias. Eller åtminstone är han ett av Mattias största fans i idolklubben. Filmen handlar i princip inte <i>alls</i> om Mattias SD politik. Det närmaste den främlingsfientlighet (som SD faktiskt står öppet för) är en tvetydig kommentar om att grannens lamadjur kanske inte riktigt passar in i det småländska landskapet, men att de trots allt gör nytta eftersom de tydligen försvarar fåren mot vargangrepp. Lite "fåraktigt" tilläggs också att ingen egentligen tycker om lamorna eftersom de är så väldigt otrevliga och sura.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWIsBAxru_8sBDmt61t7jronzAT5R-n3atua34A2Mr9aQNxoCtfFsGcyugvJtuCqMZhUDTMfU15BSjQKV58iPgg_McpnIkaGLAwOgZpNODuN-CdY0YlEjR6sjwOvEmj6p5lBVi-BfxQpRZ/s1600/lamadjur.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="512" data-original-width="1024" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWIsBAxru_8sBDmt61t7jronzAT5R-n3atua34A2Mr9aQNxoCtfFsGcyugvJtuCqMZhUDTMfU15BSjQKV58iPgg_McpnIkaGLAwOgZpNODuN-CdY0YlEjR6sjwOvEmj6p5lBVi-BfxQpRZ/s400/lamadjur.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Mattias framställs annars som en mycket enkel, sympatisk man med fötterna djupt i den småländska myllan. En man som gör vad han kan för sina barn och gamla föräldrar och som har offrat både sin hälsa och kärleksrelationer för det han tror på. <i>Vad</i> han tror på sägs det inte just något om. Fokus ligger i stället på alla de krav Mattias arbete i riksdagen och för partiet ställer på honom och hur svårt det är att kombinera med ett privatliv. Han säger sig vara utbränd och när hans flickvän gör slut i samband med Almedalsveckan så djupdyker han dessutom i något som kan tolkas som en depression. Det är svårt att inte tycka om denne sympatiske och rättskaffens man när man ser den här så kallade dokumentären. Jaa, stackars lille man!<br />
<br />
Jag har inte alls svårt att förstå filmaren eller Mattias Karlssons motiv till att göra denna produktion. Herregud, vilken bra publicitet för SD och deras chefsideolog - Bättre kan inte köpas för allt smör i Småland! De andra partiernas ledande representanter skulle säkert inte ha tackat nej till en sådan fantastisk chans att visa det svenska folket att de är en av "oss" men mig veterligt har ingen av dem fått chansen. Hade de också fått det, så hade det åtminstone blivit lite jämvikt i den politiska marknadsföringen. Som det är nu väcker SVT:s val att visa denna film en hel massa frågor hos mig och många andra: Vad har SVT för motiv med att visa denna film? Är det ett medvetet steg i att "normalisera" SD som parti? Vem driver i så fall detta bakom kulisserna? Var går egentligen gränsen mellan dokumentär och propaganda? Kan vi inte kräva <i>lite</i> ansvar och någon sorts objektivitet av public service som ju ändå drivs med skattemedel? Jag bara undrar...?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUBdeTMExPA0azU5Fxmw8_C5pydyFSK5RA0pB_DXl1smJV3OTqzKY3a0TQompnU6Hg8e24uQMOxOLYK0siuc6McRolJD-O_ngdcKcRgmpkHb5UvI78vjdrlAFwwRmlrXMnpIca5rbpy_A5/s1600/Svt-svartstor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="155" data-original-width="340" height="145" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUBdeTMExPA0azU5Fxmw8_C5pydyFSK5RA0pB_DXl1smJV3OTqzKY3a0TQompnU6Hg8e24uQMOxOLYK0siuc6McRolJD-O_ngdcKcRgmpkHb5UvI78vjdrlAFwwRmlrXMnpIca5rbpy_A5/s320/Svt-svartstor.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-61280485388715919672019-03-27T16:55:00.000+01:002019-03-27T16:55:58.069+01:00Orolig väntan!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFvc4YJdstkjEOUe6IkLb_3P9ipGeVzUkg8cy80QTJtYgcR30bhGMQm4sxSl1RFurzm2oyvkkbO6VqDkLOwRy0FbwWwVFWqeK88ki-G_gTENfpy9MlA1Wrtpo0R7c-TngYb-04Jcj6yLDF/s1600/Lugn_jattelugn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="430" data-original-width="750" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFvc4YJdstkjEOUe6IkLb_3P9ipGeVzUkg8cy80QTJtYgcR30bhGMQm4sxSl1RFurzm2oyvkkbO6VqDkLOwRy0FbwWwVFWqeK88ki-G_gTENfpy9MlA1Wrtpo0R7c-TngYb-04Jcj6yLDF/s400/Lugn_jattelugn.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag har ätit östrogenblockerare i sju månader nu för att bromsa upp spridningen av min bröstcancer. För att hålla koll på att bromsmedicinen funkar måste jag göra en MR-röntgen av ryggen var tredje månad. Var sjätte månad gör jag istället en utökad undersökning med MR av hela ryggen och bäckenet + CT med kontrast på Torax (bröstkorg och lungor) samt buk. Har hamnat lite i otakt eftersom jag har fått göra ett par MR-undersökningar som även omfattat hjärnan pga MS-utredningen. Men nu var det dags för den utökade röntgenundersökning. I går tillbringade jag därför dagen på röntgen i Eksjö. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Idag är jag ledbruten och trött. En dryg timme på rygg i MR-röntgens tunnel på en smal, hård brits är ingen semester för min metastasfyllda rygg och bäcken. Efter en snabblunch (medhavda mackor med skagenröra - mums!) var det sedan dags att dricka kontrastvätska i två timmar inför skiktröntgen. Som vanligt nuförtiden hade de stora problem att sätta en infart för kontrasten. Mina blodkärl börja bli ganska ärriga efter alla "stickningar" vid det här laget. Till sist gick det och då tog inte resten så lång tid. Skönt att ha det gjort!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Nu återstår bara det absolut värsta av allt: Att vänta på resultatet! För varje tremånaderskoll blir oron mer påtaglig. Bromsmedicinen funkar oftast bara ett-två år. Med Ibrance som tillägg så kan den tiden öka betydligt. Kanske upp till två-tre år eller till och med längre - Om man har tur! När denna behandling slutar fungera (eller om/när cancern muterar) så finns det andra metoder att ta till för att bromsa upp spridningen men de är betydligt tuffare, som ex.v. cellgift. Inget roligt att se fram emot!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Att det är ännu mer oroligt denna gång än tidigare är dels beroende på detta med tiden som bromsen kan tänkas funka för mig, dels på grund av hur jag mått den senaste tiden. Jag tror inte att det blivit värre med metastaserna i ryggen. Men jag har ju även ett antal körtlar som varit förstorade ända sedan de upptäckte cancern, bl.a. en körtel mellan lever och bukspottkörteln. (I de senaste journalanteckningarna kallas de för mjukdelsmetastaser.) Frågan är hur det ser ut med dem? Kan detta vara orsak till mina svängande blodsockervärden som plötsligt blivit mycket svåra att kontrollera? Jag vet inte... Men tankarna är många och väntan på resultat kommer att kännas lång!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1ikMd-UcQqpHNVAoSHeFgOJ9Q8hTovDJssmZf8zKVLe3nyu3Xxa6E8PLD9KqLxtJRIjk-UIv68aRl8fKkUs9AR_rlpVvkPyi7i3wdZZz883efIHqQQOI2tFCFFJncltiNAzBYOWC4uoFk/s1600/DTRcvWQWkAAmbFH+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="916" data-original-width="1024" height="356" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1ikMd-UcQqpHNVAoSHeFgOJ9Q8hTovDJssmZf8zKVLe3nyu3Xxa6E8PLD9KqLxtJRIjk-UIv68aRl8fKkUs9AR_rlpVvkPyi7i3wdZZz883efIHqQQOI2tFCFFJncltiNAzBYOWC4uoFk/s400/DTRcvWQWkAAmbFH+%25281%2529.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Psalm 256 - Starka ord av tröst i mörka stunder!</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-6279737085612251822019-03-27T08:31:00.000+01:002019-03-27T08:31:31.180+01:00SYSTEMFEL (hashtag #metoo)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQNS4Xw15KAvkqV-oeTeuHYRJJjmQ_DWwinyQSo5HGhn3GlsdpMRFSHJI8Y1QAH3v_6f9vlvYlWOTGi6SwoyyOs11ECcMe407qhUCni6ZZeMcEVu5tde1BIwL3dR_DT9SIMDNGOzGn1okR/s1600/Systemfel-Logo-black-on-transparent.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="434" data-original-width="1600" height="107" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQNS4Xw15KAvkqV-oeTeuHYRJJjmQ_DWwinyQSo5HGhn3GlsdpMRFSHJI8Y1QAH3v_6f9vlvYlWOTGi6SwoyyOs11ECcMe407qhUCni6ZZeMcEVu5tde1BIwL3dR_DT9SIMDNGOzGn1okR/s400/Systemfel-Logo-black-on-transparent.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
I förgår bloggade jag under rubriken <a href="http://tantdelux.blogspot.com/2019/03/aldrig-mer-hashtag-metoo.html" target="_blank">Aldrig mer!</a> om de upprörande dokumentärerna som SVT sänt de senaste veckorna om R. Kelly och Michael Jackson. De handlar om mäktiga, inflytelserika och kända mäns våld mot kvinnor och barn. Och hur de kommer undan med det. Porträttet av Ainbusk Singers sångerskan Josefin Nilssons tragiska öde fick bägaren att rinna över för mig. Hon blev svårt misshandlad av en man med långtgående konsekvenser för henne både psykiskt och fysiskt. Och i princip inga konsekvenser för honom. Jag blir så himla upprörd över att det kan vara så! Men egentligen är det systemet som inte fungerar. Rättsväsendet, som inte tar sexuella trakasserier, våldtäkter och kvinnomisshandel på allvar. OCH omvärlden som blundar och förminskar handlingarna. Jag blir väldigt kluven inför min egen ilska och vilja att hämnas. Egentligen tycker jag att det finns principer som är oerhört viktiga att följa för rättssäkerhetens skull:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<ul>
<li>Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats!!!</li>
<li>Det är fel av media att hänga ut någon med namn innan denne person förklarats skyldig. Om offren outar någon med namn är en annan sak - De äger sin historia!</li>
<li>Även om det finns förklaringar till ett beteende (som t.ex. att förövaren själv blivit utsatt) är det <i>endast</i> en förklaring och <i>inte</i> en förmildrande omständighet när det gäller brottspåföljd.</li>
<li>Alla ska dömas lika utifrån sitt brott, utan hänsyn till vad de har för samhällsstatus, är inflytelserika, förmögna eller kändisar.</li>
<li>Den som dömts för ett brott och avtjänat sitt straff ska få en ny chans att räta upp sitt liv och leva efter samhällets normer. Det är viktigt!</li>
</ul>
Det som är ett stort problem med att döma den här typen av brott, är att detta ofta sker bakom stängda dörrar och de enda närvarande ofta är offret och förövaren. Det gör att bevisningen inte alltid är lätt. Det kan ofta bli en situation med ord mot ord. Och när en "ord mot ord"-situation uppstår så görs en bedömning av trovärdighet, vilket alltför ofta innebär att kvinnans ord väger lättare. I dagsläget verkar det som om bevisbördan för den som som utsatts för denna typ av brott är orimlig. Det måste finnas något sätt att göra någon sorts helhetsbedömning av situationen istället för att endast basera brottspåföljden på bevis som ex.v. läkarintyg av en nyuppkommen skada. Eller? När det gäller barn kan ju en röntgenundersökning även visa på tidigare misshandel - Varför inte även på en kvinna om hennes berättelse (och ev. vittnen) bekräftar detta? Varför används inte lögndetektor mer? Varför hörs inte vittnen om helheten istället för bara den specifika situationen som anmälts? Kvinnovåld är ju ofta något som pågår under lång tid innan kvinnan vågar anmäla.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det måste till en förändring i bedömningssystemet! Jag tycker inte alls det är konstigt att den här typen av brott sällan blir en rättssak. Bortsett från att själva rättegången är oerhört påfrestande för den som utsatts för brottet (och att deras trovärdighet alltid ifrågasätts hårt) så är alltför ofta brottspåföljden (även när det finns konkreta bevis) en <b>ren skymf</b> mot alla offer. Så länge förövare rent juridiskt går fria så måste de outas på annat sätt. Om det inte sker en förändring så är risken stor att det med tiden utvecklas folkdomstolar som både anklagar och ser till att genomföra straff. Inte något som är värdigt en demokrati men som definitivt är en tänkbar följd av att det är så frustrerade med alla gärningsmän som går fria. Risken finns då att vissa av de anklagade på sociala- och i traditionella medier faktiskt är oskyldiga. Det är illa och sätter rättssäkerheten på spel! Jag är ingen jurist så jag vet inte exakt hur systemet ska ändras men det är hög tid att göra något! Tills dess: Tack och lov för #metoo!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFGKbMyI6vasYEUZvKQoHFJC6YdSFMI_lBj0qa_N_ir0uR4JAj4KI5y1Y9kgRqzuutdIYeys61FtA_g3ybf01YgOT_WyClhuRVyuR02fpV-M60GZtow3goJYfkmgpkqbISq-AJxaHj6exy/s1600/nyakirbysystemfelsokning-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="216" data-original-width="341" height="252" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFGKbMyI6vasYEUZvKQoHFJC6YdSFMI_lBj0qa_N_ir0uR4JAj4KI5y1Y9kgRqzuutdIYeys61FtA_g3ybf01YgOT_WyClhuRVyuR02fpV-M60GZtow3goJYfkmgpkqbISq-AJxaHj6exy/s400/nyakirbysystemfelsokning-1.jpg" width="400" /></a></div>
<br />Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-23986469292244583942019-03-25T16:24:00.000+01:002019-03-27T08:49:37.996+01:00Aldrig mer! (hashtag #metoo)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhTGmoCm85OcI57Xfp9AC9pAhqvoPwyeyL9gOEFf5WaKbn65rxZxP4xfXzoX9oHBor7TIwnGrcflVaPrxe5EID91kAQ_OH_2WbjSDMYqH7srBxT4VvCbB-7ED5naq-wqGl77AQHflnp3RS/s1600/broken-dreams-0001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1400" height="112" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhTGmoCm85OcI57Xfp9AC9pAhqvoPwyeyL9gOEFf5WaKbn65rxZxP4xfXzoX9oHBor7TIwnGrcflVaPrxe5EID91kAQ_OH_2WbjSDMYqH7srBxT4VvCbB-7ED5naq-wqGl77AQHflnp3RS/s400/broken-dreams-0001.jpg" width="400" /></span></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">När jag började gymnasiet var jag <i>helt</i> säker på vad jag ville utbilda mig till: Journalist. Jag älskade att skriva, hatade orättvisor och brann för att förändra världen. Året var 1981 och jag tillhörde den generation unga tjejer som inte tvekade en sekund på att "tjejer kan" - Ja, minst lika bra som killar. Sökte in på humanistisk linje och siktade på journalisthögskolan i nästa läge. På grund av sjukdom missade jag nästan hela höstterminen i första ring och bestämde mig därför för att ta en paus för att börja om hösten därpå. Jag lyckades ordna en praktikplats på lokaltidningen som journalistpraktikant under vårterminen och var eld och lågor. Ett steg närmare min dröm!</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Redan första dagen såg jag vilket gubbvälde som rådde på redaktionen. Alla var män i 35-60 årsåldern, utom receptionisten som var en trött 50+ kvinna. Snabbt insåg jag att hierarkin på den lilla lokalredaktionen var stenhård. När chefsredaktören drog ett skämt så skrattade alla - oavsett om det var roligt eller ej. Den enda som ställde sig lite utanför detta spel var lokalredaktionens enda fotograf. Men så var han också yngst och absolut lägst i hierarkin. Ja, förutom receptionisten då. Men hon räknades inte. Själv var jag 16 år och säkert rätt så kaxig och rapp i repliken. Men det var mest yta, som hos de flesta unga tjejer. Egentligen var jag nog ganska skör och sårbar.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCxfm8t2IMqLIe_GckZlDsu_XCa-xN6dUgjwmojv40GbYqzqe2waUeskkjYQyuGJ_Sm_9ON49nNRimBUtyROMbPezsXs49JAInXGT7KDh0su-1802YuCsrxS3dFoB4DKmUDR_cscrH7sV-/s1600/cowgirl2.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><img border="0" data-original-height="302" data-original-width="168" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCxfm8t2IMqLIe_GckZlDsu_XCa-xN6dUgjwmojv40GbYqzqe2waUeskkjYQyuGJ_Sm_9ON49nNRimBUtyROMbPezsXs49JAInXGT7KDh0su-1802YuCsrxS3dFoB4DKmUDR_cscrH7sV-/s1600/cowgirl2.png" /></span></a><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag hade inte varit på redaktionen mer än någon vecka innan det var firmafest. Huvudredaktionen bjöd alla anställda på maskeradmiddag och alla på lokalredaktionerna bussades in till huvudorten. Jag klädde mig i en (ganska urringad) klänning i västernstil, boots och cowboyhatt. Var mycket nöjd med min outfit innan jag åkte iväg, full av förväntan inför kvällen. Till bordet fick jag Sherlock Holmes, en man i 45-årsåldern som var tidningens stjärnfotograf på huvudredaktionen. Om hans stjärnstatus kom sig av hans arbete på redaktionen eller av att hans frilansarbete ska jag låta vara osagt. Redan när vi satte oss till bords insåg jag att han tjuvstartat med alkoholen. Nästan omgående kom det fram att han även frilansade som flickfotograf för tidningar som FIB-aktuellt. Hela kvällen jobbade han sedan hårt på att värva mig som nakenmodell. Enligt honom var jag perfekt för uppdraget och hans vandrande blickar (och delvis händer) beskrev i detalj varför. Det tyckte tydligen mina sk. arbetskamrater var <i>väldigt</i> roligt. Det tyckte inte jag. När kvällen äntligen var över och bussen vände hemåt kände jag mig oerhört lättad!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag tog ut lättnaden i förskott. För på något vis blev det efter festen helt ok bland gubbarna på redaktionen att komma med en massa mer eller mindre direkta kommentarer kring min "sexighet" och lämplighet som nakenmodell. Dagarna blev en plåga då jag hela tiden fick försvara mig mot det som idag skulle kallas för sexuella trakasserier. Jag kände mig allt mer obekväm att åka ut ensam med reportrarna på uppdrag och tillbringade istället mer och mer tid tillsammans med fotografen. Han var den enda som inte drev med mig. Självklart lärde jag mig en hel massa om fotografering och framkallning. Men den största lärdomen jag drog under mitt halvår som journalistpraktikant var att jag <i>aldrig</i> skulle stå ut att jobba i en sådan mansdominerad miljö. Mina drömmar om att bli journalist lades på hyllan.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">I skuggan av #metoo är denna berättelse så klart obetydlig och bagatellartad. Och precis som de flesta kvinnor har jag varit med om betydligt värre saker senare i livet, även om jag - tack och lov - varit förskonad från allvarliga övergrepp. Men min berättelse kanske ändå är lite betydelsefull i sammanhanget. Dels för att den säger ganska mycket om vad som ansågs vara en helt ok jargong i gubbmaffian mot en ung tjej. Dels för att detta halvår av mitt liv som 16-åring hade så pass stor inverkan på mig att det fick mig att för alltid ge upp min dröm om att bli journalist. Händelserna har faktiskt även påverkat min syn på mig själv som vuxen. Jag har t.ex. mycket svårt att ta emot (även ärligt menade) komplimanger. Och att jag hela mitt liv varit noga med att framstå som seriös i både klädsel och attityd i alla jobbsammanhang. Har inget emot att bli betraktad som snyggt och kvinnligt klädd men vill absolut INTE betraktas som sexig!</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi43DlLjiJ_RPXXZipfyi8VwBShI0ZzfWz4n5mJMwkAiI2kW4WWNUSNm3i9mn1314GMH7_advTpokPLObT0emXaRWB2N3yEwAI6Lgqyz5HlXqX6yiTO0iy6MtisHgcRUPRoZ5sQNDaFcFa3/s1600/helena-17.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><img border="0" data-original-height="1159" data-original-width="1600" height="288" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi43DlLjiJ_RPXXZipfyi8VwBShI0ZzfWz4n5mJMwkAiI2kW4WWNUSNm3i9mn1314GMH7_advTpokPLObT0emXaRWB2N3yEwAI6Lgqyz5HlXqX6yiTO0iy6MtisHgcRUPRoZ5sQNDaFcFa3/s400/helena-17.jpg" width="400" /></span></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag, 16 år och förhoppningsfull journalistpraktikant.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">De senaste veckorna har SVT sänt en rad kontroversiella dokumentärer som väckt stor uppmärksamhet och debatt i media: "<a href="https://www.svtplay.se/video/20904115/vi-overlevde-r-kelly/vi-overlevde-r-kelly-en-superstjarnas-morka-hemlighet" target="_blank">Vi överlevde R Kelly</a>" om rap-artisten R. Kelly i sex delar och "<a href="https://www.svtplay.se/video/21358066/leaving-neverland/leaving-neverland-avsnitt-1" target="_blank">Leaving Neverland</a>" om Michael Jackson i fyra delar. I båda dokumentärerna anklagas respektive megastjärna för sexuella övergrepp. Mot R. Kelly vittnar ett antal kvinnor (som var mycket unga när det begav sig) och i Jacksons fall två män, som bara var små pojkar (7-årsåldern) när övergreppen började. Sex mellan två vuxna människor som kommit överens om reglerna sinsemellan är en sak. Det R. Kelly verkar ha ägnat sig åt är en helt annan sak. För han verkar ha en förkärlek till unga, ännu ej myndiga (14-15 år och uppåt) svarta flickor. Och graden av tvång, förnedring och hjärntvätt verkar ha varit mycket hög. INTE OK! Men ännu värre känns ändock de berättelser som Michael Jacksons offer vittnar om. Dessa små gossar utnyttjades sexuellt av en vuxen man - med kärleken som förtecken. "Det är så här vi visar att vi älskar varandra". En man som dessutom var som en gud i pojkarnas värld. Och allt detta med föräldrarnas "godkännande" (eller åtminstone naiva tillåtelse) och med en omvärld som vände bort blicken och bara lät det ske. Mina tårar rann hejdlöst när jag hörde dessa båda (nu vuxna) pojkar berätta om hur det gick till och hur det påverkat deras liv.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><b>Jag hade inte tänkt lägga mig i debatten om #metoo (även om jag följer den) då jag egentligen är för sjuk för att orka debattera. Men när jag såg dokumentären om Josefin Nilssons tragiska öde härom dagen så rann det över. Jag kan inte vara tyst och bara applådera de som vågar sticka ut hakan längre... </b><b>Det får f-n räcka nu!</b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"<a href="https://www.svtplay.se/video/21549186/josefin-nilsson-alska-mig-for-den-jag-ar" target="_blank">Josefin Nilsson - Älska mig för den jag är</a>" är ett porträtt av den älskade sångerskan i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ainbusk" target="_blank">Ainbusk Singers </a>som skulle ha fyllt 50 år i år. Hon avled tragiskt, alldeles för ung, i sviterna av ett destruktivt våldsamt förhållande med en man som skadade hennes kropp och psyke så allvarligt att hon aldrig läkte. "Jag är inte värre än någon annan...", sa Josefin Nilssons plågoande, den kända svenska skådespelaren <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rjan_Ramberg" target="_blank">Örjan Ramberg</a>. Han dömdes 1999 till 3 månaders fängelse för misshandel, upprepade olaga hot, skadegörelse och för att ha brutit mot besöksförbudet vid ett flertal tillfällen. I tingsrätten fick han villkorlig dom. Motiveringen: "...han tvingas leva ett stillsamt hemmaliv...". Josefins karriär ödelades totalt av sviterna efter misshandeln (skadad ryggrad, höft och posttraumatiskt stressyndrom) medan han jobbade vidare som om inget hänt. Och hyllades av omvärlden för sina framgångar. 2002 inleddes en ny förundersökning då han åter hotat Josefin till livet. Även den tycks ha runnit ut i sanden. Josefins kropp och psyke fortsatte dock att brytas ner och den 29/2 2016 somnade hon in för alltid.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag är rasande, förtvivlad och mycket illa berörd! Mönstret MÅSTE brytas nu! För vad har dessa dokumentärer gemensamt? Jo, trots att de handlar om ganska skilda handlingar finns det en tydlig gemensam nämnare: I alla tre fallen förekom rykten och misstankar om fruktansvärda övergrepp i åratal. I alla tre fallen gick t.o.m. anklagelserna till domstol vid flera tillfällen, utan att det blev några större konsekvenser för någon av männen. Att vara "nästan-gud" inom sitt område, att vara mycket framgångsrik, ha gott om pengar och dessutom vara en viktig ekonomisk investering för andra - det hjälper tydligen till att "tvätta bort" alla misstankar som om de endast vore elaka rykten. Både Michael Jackson och R.Kelly har vid ett flertal köpt sig fria från anklagelser. Och sedan fortsatt sina karriärer som om ingenting.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Mäktiga män har i alla tider utnyttjat sin makt och rikedom för att kontrollera kvinnor, barn och även män med lägre status. De riktigt rika och mäktiga har kunnat göra som de vill mot andra och ändå haft andra män (och ibland kvinnor) som hållit dem bakom ryggen. Ibland av rädsla att förlora sitt jobb. Ibland för att de blivit mutade till det. Denna tysta acceptans är riktigt skrämmande! Varför har vi inte protesterat på allvar tidigare? Varför sa inte jag ifrån mot gubbmaffian på tidningsredaktionen? Eller bad någon om hjälp? Varför tillät jag dem att krossa mina drömmar?</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Jean-Claude_Arnault" target="_blank">Jean-Claude Arnult</a>, <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Timell" target="_blank">Martin Timell</a> och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Fredrik_Virtanen" target="_blank">Fredrik Virtanen</a> är bara tre kända, svenska exempel. I samband med #metoo har slemgubbar inom de flesta branscher äntligen fått börja betala för sina mångåriga sexuella trakasserier, övergrepp och misshandel. Huvuden har rullat, karriärer skjutits i sank och rättegångar har drivits, trots att det ofta gått lång tid sedan övergreppet skett. Jag är inte alls förvånad över att det finns så mycket "skit" att gräva fram bland maktens män. Däremot så är jag (trots att jag borde veta bättre) förvånad över den tystnadskultur som tillåtit dessa män att härja öppet och fritt i decennier. Återkommande kommentarer är "Alla visste men ingen gjorde något". </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Nu skriker många av de män som outats om karraktärsmord. De tycker sig vara riktigt ytterst orättvist behandlade. Ursäkter som "Det var så länge sedan...", "Jag var inte värst..." eller "Alla gjorde så..." haglar tätt. Jag hoppas att offerkoftorna skaver! Men framför allt hoppas jag att det blir en förändring nu. Michael Jacksons riktigt kräkframkallande försvar till varför han alltid ville ha barn i sitt hem och i sin säng: "<span style="background-color: white;">Om jag är skyldig till något så är det att ge allt jag har för att hjälpa barn runt om i världen. Jag älskar barn av alla åldrar och raser, att se barns genuina glädje med deras oskyldiga och leende ansikten.</span>" håller inte. Hur kunde omvärlden köpa den förklaringen? Vi är alla skyldiga. Inte till nödvändigtvis brotten men till att inte ha gjort något för att förhindra dem.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag kommer aldrig att bli journalist. Jag kommer aldrig mer att kunna lyssna till Michael Jacksons musik utan att tänka på <span style="background-color: white;">James Safechuck's sorgsna ögon och skakande händer när han visar den lilla diamantringen i sitt smyckeskrin och berättar om den hemliga vigsel som Michael arrangerade i sitt sovrum när James var 10 år. Jag kommer aldrig att kunna sjunga den alldeles underbart vackra sången "I believe I can fly" av R. Kelly utan att kvävas av ilska. Och jag kommer aldrig mer att kunna höra Josefin Nilsson sjunga "Älska mig för den jag är" utan att gråta av sorg över hennes öde! Men jag kommer heller aldrig att tiga, se åt andra håller eller acceptera ett oacceptabelt beteende. Aldrig mer!</span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><span style="background-color: white;"><br /></span></span><iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/8TgLwtqJW_A/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/8TgLwtqJW_A?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Tillägg:</b> Det är lätt att vreden över förövare som i princip går fria från konsekvenser tar över vårt förnuft. Dock är det mycket viktigt att komma ihåg att det är systemet som i grunden behöver förändras. Det inom rättssystemet och dels när det gäller omgivningens reaktioner (tystnadskulturen) som måste ifrågasättas och förändras! Läs mer om mina tankar kring detta i nästa blogginlägg <a href="http://tantdelux.blogspot.com/2019/03/systemfel-hashtag-metoo.html" target="_blank">Systemfel</a>!</div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-49172418904301260382019-03-23T07:38:00.000+01:002019-03-23T07:38:10.854+01:00JAG HATAR RUTINER!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk65AyHi0TsxuEAWxt62MwKn7_RAvylQXf1bjzn15yTmFJPjp379ANdhMn1tbAAewKF6DjsmdY8IVJC9ihbWxFN6aCL9m34QarDJ038_2a33Nrpbn1SJx6KjbqUWBjY_Dzn_IjGlw-Q_wK/s1600/542064_469620203071853_562399047_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="250" data-original-width="250" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk65AyHi0TsxuEAWxt62MwKn7_RAvylQXf1bjzn15yTmFJPjp379ANdhMn1tbAAewKF6DjsmdY8IVJC9ihbWxFN6aCL9m34QarDJ038_2a33Nrpbn1SJx6KjbqUWBjY_Dzn_IjGlw-Q_wK/s400/542064_469620203071853_562399047_n.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ja, ni förstod förmodligen min stora frustration genom rubrikens vrål. Sorry! Men jag <i>hatar </i>verkligen rutiner! Självklart har jag insett för länge sedan att vissa rutiner måste man ha. När mina barn växte upp fick de så klart lagad mat varje dag, blev väckta i tid för skolan och skickade i säng i tid för att orka dagen därpå. Och visst har våra liv varit styrda av rutiner till viss del - MEN... När min dotter, som har högfungerande autism och ADD, växte upp så tyckte barnhabiliteringen att det bästa sättet att hantera hennes svårigheter med omställningar var ett strikt schema - gärna med bilder osv. Jag vägrade! Jag trodde nämligen, (tror fortfarande) att det kan fungera som en falsk trygghet eftersom schemat definitivt brister med jämna mellanrum - helt enkelt för att livet är sådant. Och konsekvensen när ett schema brister var/är mycket svårare för henne att hantera än att vara förberedd på att rutinerna och händelserna är lite olika varje dag / vecka. I stället hittade vi en teknik som gick ut på att jag verbalt förberedde henne inför vad som komma skulle. Typ: Först ska vi äta frukost, sedan ska vi klä på oss och sedan ska vi gå till skolan. En stund senare: <i>Nu</i> ska vi klä på oss och sedan ska vi gå till skolan osv. Det funkade oftast bra om tid för förberedelse fanns. Och jag tror att det rustat henne betydligt bättre för livet många oväntade överraskningar.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Själv är jag allt för mycket bohem för att trivas med tvång och strikta scheman. Jag har alltid uppskattat friheten inom ramarna och flexibiliteten. Då jag i nästan hela mitt liv haft förmånen att jobba som kulturarbetare i projektform så har mitt liv snarare varit styrt av deadlines och inspiration. Det har inneburit att jag jobbat mycket intensivt under vissa perioder och inte alls så mycket under andra. Inför en deadline (eller i en inspirationsperiod) har jag i princip levt och arbetat mitt projekt 24/7. För egen del har jag då ofta "glömt" både att äta och sova. Tills jag träffade Peter som lyckats styra upp mig lite mer, särskilt vad gäller mattider. Och visst - Vissa rutiner mår man bra av. Men NU... Nu är jag fånge i alldeles för strikta rutiner och jag <i>hatar</i> det verkligen! Mitt dagsschema:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
05.30: Mediciner och frukost + Insulin</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
08.30: Mellanmål</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
11.30: Lunch + mediciner</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
14.30 Mellanmål</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
17.30: Mediciner + middag / näringsdryck</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
20.30: Kvällsmacka (om det går)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
23.30: Mediciner för natten</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Var sjätte timme <i>måste</i> jag helt enkelt ta värkmedicinen (helst med något ätbart) annars får jag betala det med höjd värknivå i minst ett dygn. Och måltiderna <i>måste</i> bara vara regelbundna och lagom stora (eller små) för att inte blodsockret ska svänga allt för hårt. Detta betyder att jag varje dag måste ha larm satt på min mobil för att fixa alla tider. Tänk dig själv hur kul det är att behöva gå upp vid 23.30 för att ta medicin när du redan har sovit ett par timmar och är urtrött. Skit! Morgonen har jag faktiskt mindre problem med då jag är och alltid har varit en morgonmänniska. Det som tillkommit sedan årsskiftet är att jag har ett konstant illamående som blir värre ju längre dagen går och som gör det väldigt svårt för mig att äta något på eftermiddag/kväll. Det gör inte att det är lättare att hålla mitt svängande blodsocker i balans. Jag måste till och med försöka bokföra hur magen sköter sig i och med att förstoppning kan bli riktigt allvarlig (pga av de mediciner jag har) och att diarré kan påverka medicinupptaget - Skit! Ja, bokstavligt talat.. Är SÅ trött på detta!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Till allt detta tillkommer alla provtagningar och behandlingar som också sker med exakt regelbundenhet. Inför en ny start av Ibrance-kur (som jag äter i 3 veckor/håller upp 1 vecka) måste blodvärderna testas. Och inför varje Zometa-dropp (skelettstärkande) 1 gång/månaden lika så. Det duger inte med ett par dagar innan eller så. Nej, det <i>måste</i> vara dagen innan behandlingen. Och var tredje månad är det röntgen som gäller för att se om bromsmedicinbehandlingen funkar. Så klart är det livsviktigt med alla regelbundna tester och jag är tacksam för det. men även detta bidrar till de rigorösa rutiner som styr mitt liv med nästan militärisk disciplin numer. Å, vad jag önskar jag kunde slippa detta ibland! Kan jag begära att få semester några veckor, tro???</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7vgBB8YeNciYApyRsVkSHO6KlOEm80A1WB4l6qbstBQ271HZBJs2u8ZhXmGhauQFTzvy7wmrfdO7Bk-Mc48NON0B3LXZH3WIUW3OLn7LXHKWUg7NVr4xAgZcTPS3DdEkGHcKMIG9aPilG/s1600/pic_181573392_513f7fda9606ee2965cde0c8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="400" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7vgBB8YeNciYApyRsVkSHO6KlOEm80A1WB4l6qbstBQ271HZBJs2u8ZhXmGhauQFTzvy7wmrfdO7Bk-Mc48NON0B3LXZH3WIUW3OLn7LXHKWUg7NVr4xAgZcTPS3DdEkGHcKMIG9aPilG/s400/pic_181573392_513f7fda9606ee2965cde0c8.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<b><span style="color: #cc0000; font-size: large;">Ha en skön dag!</span></b></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-77269743755545817462019-03-21T06:36:00.001+01:002019-03-21T06:36:30.522+01:00Love is in the air<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9WDf3bY_SRYfji2BZXX4xJKY7mg9qX1pud2MAOcw1ucdwp9XTSb2LZlfMYQ3vV6aolO-A07jjPeatkzavAS4ZsX3IclQofQxoFbw-wwpas6vLfRxGBnj-LseixXgMruWsjLxT54FTUVdx/s1600/true-love-logo-1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="543" data-original-width="1307" height="165" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9WDf3bY_SRYfji2BZXX4xJKY7mg9qX1pud2MAOcw1ucdwp9XTSb2LZlfMYQ3vV6aolO-A07jjPeatkzavAS4ZsX3IclQofQxoFbw-wwpas6vLfRxGBnj-LseixXgMruWsjLxT54FTUVdx/s400/true-love-logo-1.png" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Äntligen kommer jag mig för att dela fotografens fina bildspel från min son och min svärdotters bröllop. Bilderna är otroligt vackra! Men vackrast av allt är ändå den kärlek som strålar kring bröllopsparet på varje bild. Jag brukar inte vara så sentimental men jag blir väldigt rörd av att se deras lycka!<br />
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/-hsWkoD4zeM" width="560"></iframe><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/raMLGgbJq5c/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/raMLGgbJq5c?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Och det här är bildspelet som jag gjorde till bröllopet istället</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
för att hålla ett traditionellt tal som brudgummens moder brukar göra.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Jag ber så mycket om ursäkt för att ljudkvaliteten inte är den bästa men</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
man får göra så gott man kan utifrån de förutsättningar man har.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><span style="color: magenta; font-size: large;">Ha en bra dag!</span></b></div>
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-23992181417072342112019-03-16T14:00:00.000+01:002019-03-16T14:00:29.409+01:00En stråle ljus<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb6qpXeCs41-6VtnDEBycwzc_uRCOb3e4iRtWnfI5Eiy7cO2q34CW5h8dJ6SWbtX9Qa7ZJS_YJdcmRAbwKgCb-jGkZC13_ecrYW5bi7JTCTcowVoFPt2954sB3Bn6mb1_n9M_f14ouG0Oe/s1600/Ljus-i-mo%25CC%2588rker.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1161" data-original-width="1600" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb6qpXeCs41-6VtnDEBycwzc_uRCOb3e4iRtWnfI5Eiy7cO2q34CW5h8dJ6SWbtX9Qa7ZJS_YJdcmRAbwKgCb-jGkZC13_ecrYW5bi7JTCTcowVoFPt2954sB3Bn6mb1_n9M_f14ouG0Oe/s400/Ljus-i-mo%25CC%2588rker.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Har inte haft ork eller lust att skriva på ett tag då jag har haft en ganska jobbig och (ovanligt för mig) deppig period. Jag brukar sällan vara särskilt "mörk i tanken" särskilt länge då jag i grunden är en väldigt positiv person. Men när det har varit svårt att hitta balans på både diabetes- och värkmedicinering så har det varit (är fortfarande) svårt att hitta lusten och glädjen i nuet. Jag jobbar stenhårt på att "komma igen" och till min hjälp har jag nu fått en alldeles underbar valpkull. Peter kommer väl att få ta den största arbetsinsatsen med valparna denna gång men jag kommer att få njuta av att se dem utvecklas och glädjas åt en massa valpmys - Härligt! Med en valp i famnen är man fullständigt närvarande i nuet och kan inte annat än att le och skratta - Bra medicin mot deppighet! Påminner även mig själv om att ljust kommer tränga tillbaka mörkret så småningom med en av mina gamla sångtexter - Bara för säkerhetens skull!<br />
<br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<div align="center" class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: 0cm; text-align: center;">
<b><i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">En stråle ljus</span></i></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: 0cm; text-align: center;">
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">En stråle ljus in i mörkret tränger</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">En lekfull sång som dansar runt och svänger</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Ger allting liv, får blommorna att knoppas</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Livet sprids, det kan ej längre stoppas</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Här är min dag - Full av av möjligheter och alternativ</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Här är min dag - Den första dan på resten av mitt liv</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Såren läker och glädjen återvänder</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Isen smälter av värmen solen sänder</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Allt som var dött spirar, växer, hoppas</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Livet sprids, det kan ej längre stoppas</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Här är vår dag - Full av av möjligheter och alternativ</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Här är vår dag - Den första dan på resten av vårt liv</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></i></div>
<div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">Låt oss leva det nu!</span></div>
<div>
<span style="text-align: start;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;"><br /></span></span></div>
<div>
<span style="text-align: start;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; font-size: x-small;">© HD</span></span></div>
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqOXnKxrpl4ejbqfmWCzEwQqVp1Ooa7gYjEOcuQHdbSbMgPtKCIu9uGrjntrTBLP59uV7eLHqWMMjvrGaLK3VDq_suJGVpD6YO7AZDJawJwb_xN33SfreGbrmn8J55IofDHF9VR2rlfuMq/s1600/IMG_20190314_192918522.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqOXnKxrpl4ejbqfmWCzEwQqVp1Ooa7gYjEOcuQHdbSbMgPtKCIu9uGrjntrTBLP59uV7eLHqWMMjvrGaLK3VDq_suJGVpD6YO7AZDJawJwb_xN33SfreGbrmn8J55IofDHF9VR2rlfuMq/s400/IMG_20190314_192918522.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
Den nyblivna modern till fem fina valpar!</div>
<div style="text-align: center;">
Läs mer på <a href="http://geishamor.blogspot.com/" target="_blank">Geishamors Kennel</a>!</div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-56547896668627372722019-03-11T08:39:00.002+01:002019-03-11T09:08:34.637+01:00Avslag!Nu är det Peter som skriver i bloggen igen. Helena har haft en period med trötthet och oroliga sockernivåer. Nu ska vi testa ett annat, mer långverkande insulin, så får vi se om det blir bättre balans. Hennes trötthet har antagligen flera olika orsaker, vi försöker bena ut dom en efter en. Hon kommer att skriva i bloggen igen när hon orkar. Tills dess får Ni stå ut med lite utdrag från mitt skrivprojekt, eller som idag, när jag spyr och sparkar vilt omkring mig, när myndigheter inte vill underlätta för handikappade.<br />
<div>
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
-----.....-----.....-----.....-----.....-----.....-----</div>
<h2 style="text-align: center;">
<b>AVSLAG</b></h2>
<div>
<br /></div>
<div>
Idag kom Nässjö kommuns besked om handikapptillstånd. Min fru som sitter i rullstol ska inte få ynnesten att komma nära sina resmål. Vi vet varför det blev avslag. - Vi var ärliga, kanske för ärliga, till och med. Dock så får vi hjälp med väldigt mycket när det gäller samhällsinsatser, från främst Region Jönköping men även Vårdcentralen i byn (Nyhälsan) och Arbetsterapeuterna på rehab i kommunen. Att däremot få parkeringstillstånd när man måste bära in och ut rullstolen och hjälpa Helena in och ut - Det var omöjligt eftersom hon inte kör bil själv, då hon har dim-seende, är yr och känner att hon har svårt med avståndsbedömning. Enligt tekniska förvaltningen får hon tillstånd om hon kör själv, så vi kanske ska släppa ut henne i trafiken, kanske lyckas hon hålla sig själv och bilen på vägen, vem som sen ska avlönas för att lyfta ur och i, rullstolen åt henne vet inte jag men det kan Ni säkert svara på...<br />
<br />
Min fru ville att vi skulle vara ärliga med att skriva så som det är, att det är jag som kör, då jag är sjukskriven pga multihandikapp. Att jag sen ska springa benen av mig kors och tvärs är tydligen väldigt ok - Jag har ju bara lite artros i knän, stelopererad ländrygg, låg energi pga Thyroidea-störning (sköldkörtel) samt ett hjärta som krånglar. Vissa handikapptillstånd utdelas oerhört lätt medan vi ska straffas. Inte för att vi inte är sjuka, - utan för att vi är ärliga. Hade det varit så att vi skrivit att det var Helena som kör själv så hade intyget antagligen beviljats, åtminstone enligt tekniskas motiveringen. Jag har inget intresse av att ljuga i en ansökan, men jag hoppas innerligt att Ni är medvetna om att det är just det Ni uppmanar folk till när Ni avslår ansökan pga att ett gift par som hjälps åt med det som var och en kan bidra med får avslag just för att vi tillsammans kan reda oss själva. Vad kostnaderna blir för samhället i stort om frun nu måste börja åka handikappbuss kors och tvärs i den östra länsdelen vet jag inte - Dock vet jag vad vi begärt ersättning för vår egen bil för alla resor (0:-). mellan mag-tarm avd, röntgen, mm i Eksjö. Rehab-bassängen i Nässjö. Vårdcentralen i Nässjö och Forserum samt neurologen och onkologen i Jönköping. Ofta 3-4 resor/vecka, som jag har svårt att orka med. Detta avslag som vi fått idag kommer att kosta samhället stora pengar. Men inte drabbar det tekniska förvaltningen i Nässjö kommun - Det är ju andra instanser som får bära den kostnaden - Så trots att frun nu tvingas att åka med färdtjänst så slipper man, stå för det ekonomiskt. <br />
<br />
Jag bugar och tackar allra ödmjukast, Nässjö kommun. Varför har man ens möjlighet att ansöka om handikapptillstånd när man har annan förare på fordonet än den drabbade, - om man ändå har för avsikt att avslå regelmässigt? Hoppas Ni som fattar sådana här beslut själva ställs i det läget som Ni sätter oss i: att Ni inte får komma nära resmålet utan långt ifrån. Att sen lasta i och ur rullstol när man som jag får lyfta max 2 kg, när man står på en trång p-ruta. Sen ska jag trycka in rullstolen mellan vår bil och den bilen som står jämte för att hämta Helena i framsätet. - Hur fan kan Ni tro att hon kan köra vanlig bil och sen komma fram och då står rullstolen vid sidan av förardörren klar och väntar på henne. För hon kan inte ens den bästa av dagar, lyfta rullstolen in och ur bilen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är Er bil som står närmast högersidan på vår bil när jag ska pressa in rullstolen och hämta min fru. För tro mig: Det kommer inte bli smidigt och det kommer nog bli ett jä-la liv men eftersom Ni anser att det går bra för oss utan parkeringstillstånd, kommer jag att hänvisa alla synpunkter på närstående bilars repor, till att vi inte behöver handikapparkering enl Er. Nej, jag önskar inte ens Er som fattar teori-beslut, att hamna i vår situation men Ni borde få smaka på det några dagar så Ni förstår att en sådan enkel sak som att ta sig till och från läkare, behandling, samhällsinstitutioner, mm är en kamp där både energi, ork och dagsform är avgörande. Det vi önskade med vår ansökan var att få en vettig tillgänglighet till de ställen vi måste kunna ta oss till. Nu ska vi istället bränna den lilla energi som finns på onödiga promenader och inte få komma nära de ställen som hon behöver komma till. <br />
<br />
Jag vet inte om jag är mest arg, upprörd eller uppgiven. Dock är jag oerhört ledsen över att bo i en kommun som utan att blinka sänker mig och min döende fru till att vara onödigt sökande. Min fru har sedan hösten 2017 fått följande diagnoser: MS, Diabetes, PBC (leversjukdom) och den sista och allvarligaste av diagnoserna spridd bröstcancer. Hon går på palliativ vård då det är omöjligt att operera eller kunna få bort tumören som sprider sina metastaser i främst hennes skelett. Hela hennes bäcken och ryggrad är fullsmäckad med metastaser så hon är instabil i höfter/bäcken och rygg vilket gör att hon är vinglig och absolut inte får ramla då stora delar av skelettet är genomlupet av metastaser (uppätet). Frågan är vem tillstånden är tänkta för. Om vi kan komma nära våra resmål så klarar vi oss själva, vilket borde underlätta för allt och alla. Om jag ska lämna henne på en bänk någonstans och åka och parkera för att sen gå och hämta henne för att sen göra om samma manöver vid hemresa igen, så är frågan hur mycket jag orkar. Troligtvis så får min fru nu börja åka färdtjänst istället och offra mycket mer tid och energi pga Tekniska förvaltningens småsinthet med ett handikapptillstånd, för en palliativ cancerpatient som dessutom har MS. Detta då mina krafter för att knuffa rullstol längre sträckor, är starkt begränsad.. Som väl är är färdtjänst-tillståndet klart sedan länge. Där krävdes bara läkarintyg - så kom intyget efter endast 2 veckor. Man kräver när det gäller handikapptillstånd, inte bara ett läkarintyg - utan även en gångutredning som påvisar att patienten är i starkt behov av handikapptillstånd. Samt ett tydligt passfoto redan i ansökan för att ens behandla ärendet. När man sen får hem avslaget så sänds det i ett rekommenderat brev. Är inte det lite “overkill”? Dessutom är handläggningstiden flera månader. Det är väl bättre att låta alla utslitna människor dö direkt, så kan man ju även avskeda nej-stämplaren på tekniska kontoret.<br />
<br />
Tack så in i hel-ete… // Peter "den arge".</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5sUyFehHPHX_utXcPG9lnn92UvUTthfKTa7dz75sat6u3xffq2c_qNQSsWm0TtHYSMr8MMcAUh7LIgJsBkfTHf8fQpTKmbTUPEem23DhPpsMpojDuN_UM5oqnsVWIo-vzTU2d1W7MS93d/s1600/sn%25C3%25B6stol.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="175" data-original-width="288" height="243" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5sUyFehHPHX_utXcPG9lnn92UvUTthfKTa7dz75sat6u3xffq2c_qNQSsWm0TtHYSMr8MMcAUh7LIgJsBkfTHf8fQpTKmbTUPEem23DhPpsMpojDuN_UM5oqnsVWIo-vzTU2d1W7MS93d/s400/sn%25C3%25B6stol.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Tillgänglighet för vissa.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBdFM7YudPeCFTRIbvtRUEBytK62Tk01keaR8QlNK5Q8BJSzmcrhr-q1NmyKryE1Fc8qX5GonSz4jJpWrjy55rc3t5BAzdH1iqgafVC7tdpedZN25RYYNe3pQIUWDay5VTjeSBvwjmjlz6/s1600/dropp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="938" data-original-width="797" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBdFM7YudPeCFTRIbvtRUEBytK62Tk01keaR8QlNK5Q8BJSzmcrhr-q1NmyKryE1Fc8qX5GonSz4jJpWrjy55rc3t5BAzdH1iqgafVC7tdpedZN25RYYNe3pQIUWDay5VTjeSBvwjmjlz6/s400/dropp.jpg" width="338" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Helena får skelettstärkande dropp.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjjNghyn_9JVZcMyphAmQHpSAt-A9j_d2d5CNxRbVpAUxd47orRhvMN-Po9Z4I7jF5KGNzXGD9gZG1H8XaQ4iI8m1ZKMdlNgsKJqSGF319AXpqAu6BgJl41JLSm4P-CgvuVih_9IPZ38Fz/s1600/wheelchair-stairs.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="300" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjjNghyn_9JVZcMyphAmQHpSAt-A9j_d2d5CNxRbVpAUxd47orRhvMN-Po9Z4I7jF5KGNzXGD9gZG1H8XaQ4iI8m1ZKMdlNgsKJqSGF319AXpqAu6BgJl41JLSm4P-CgvuVih_9IPZ38Fz/s320/wheelchair-stairs.gif" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Verklighet och teori är inte alltid samma sak.</div>
<div>
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-68756722615225858792019-02-27T08:42:00.000+01:002019-02-27T08:42:23.517+01:00Apropå......autism och depression så läste jag en otroligt stark novell av författaren Fredrik Backman häromdagen: "<i>Sebastian och trollet - En liten berättelse om hur det känns</i>". För mig kom berättelsen nästan lite <i>för</i> nära. Jag var tvungen att ta flera pauser i läsandet då mina ögon fylldes av tårar - så till den milda grad att jag inte kunde se texten på en bra stund. Ja, den berörde mig verkligen!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT-j3o_mRb7aocUu4cq5zSXMNksfwU2NI-XEdAgCPnRXYRxcRaj1KutRyQU0h1ZbJ0KNrKzBgNNIsjJfjPPGaS1D0UfiBUSs-pVx0QJyrgCuegMHO2I7pzCgOQ8e3SFbuBhnq7y83N2ET8/s1600/orsa-glaskupa-klar.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1174" data-original-width="1174" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT-j3o_mRb7aocUu4cq5zSXMNksfwU2NI-XEdAgCPnRXYRxcRaj1KutRyQU0h1ZbJ0KNrKzBgNNIsjJfjPPGaS1D0UfiBUSs-pVx0QJyrgCuegMHO2I7pzCgOQ8e3SFbuBhnq7y83N2ET8/s200/orsa-glaskupa-klar.jpeg" width="200" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<a href="http://www.fredrikbackman.com/2017/12/30/sebastian-och-trollet/" target="_blank"><b><span style="font-size: large;">Läs berättelsen om Sebastian och trollet</span></b></a></div>
<div style="text-align: center;">
<a href="http://www.fredrikbackman.com/2017/12/30/sebastian-och-trollet/" target="_blank"><b><span style="font-size: large;">i Fredrik Backmans egen blogg!</span></b></a></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-39000911958537388082019-02-27T08:15:00.000+01:002019-02-27T08:45:44.158+01:00Just nu: SVT granskar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGsAS9Bhcfa4XDlxvqiQCosYdo-FYMwmgGxQ7CRgAJjMtPC1qqyrLKqs-36XYoOibIEAijXIAP5UXHNlj8fCyVTp3d50wkPzdyvns2nk7SnZmDkY_6c4aZwrzghOIhslxAnzuvPYlDNW00/s1600/granska3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="298" data-original-width="475" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGsAS9Bhcfa4XDlxvqiQCosYdo-FYMwmgGxQ7CRgAJjMtPC1qqyrLKqs-36XYoOibIEAijXIAP5UXHNlj8fCyVTp3d50wkPzdyvns2nk7SnZmDkY_6c4aZwrzghOIhslxAnzuvPYlDNW00/s320/granska3.jpg" width="320" /></span></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<span style="font-family: inherit;"><b>Ibland finns det mycket jag skulle vilja skriva om - men som jag inte alltid riktigt vill/orkar/kan eftersom det balanserar på gränsen till det "alltför personliga". Som ex.v mina egna erfarenheter av och åsikter om saker som påverkar livet i allra högsta grad som ex.v. sjukvården, kontakter med FK, rasism, politik, miljö och privatekonomi.</b><b> Jag är egentligen lite för sjuk för att alltid orka ge mig in i debatter. </b><b> Men denna gång kunde jag inte låta bli! Just nu granskar nämligen SVT konsekvenserna av försäkringskassans tuffare bedömningar. Särskilt av unga personer med funktionsnedsättningar. När jag såg det blev jag oerhört glad över att någon äntligen reagerar och var tvungen att delge vår berättelse. <span style="color: red;">Systemet är trasigt och det <i>måste</i> till en förändring! </span></b></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Vår familj har tyvärr drabbats av FK:s nya, stenhårda bedömningar. Min man, som har en utsliten kropp med ett flertal allvarliga diagnoser och inte längre är önskvärd på den arbetsplats som varit hans i 18 år, blir inte beviljad sjukersättning av FK. Hur det blir för mig? Ja, det återstår att se? Snart kommer FK kanske även ifrågasätta min sjukskrivning. Detta är historier som jag kanske orkar skriva om så småningom. Men idag vill jag berätta om den person som drabbats hårdast i vår familj: Min dotter som har högfungerande autism och ADD som numer tvingas gå till socialen varje månad eftersom FK numer anser att hon kan jobba och försörja sig själv. Under veckan kommer SVT att visa flera reportage om unga funktionshindrade som förlorat aktivitetsbidrag: Missa inte det! Här kan du se deras minidokumentär i ämnet:</span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: inherit; font-size: large;"><b><a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/minidokumentar-ett-riktigt-jobb-som-bara-finns-i-fantasin" target="_blank">Ett riktigt jobb - Bara i fantasin</a></b></span></div>
<div style="text-align: center;">
</div>
<div class="nyh_article__main" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; box-sizing: border-box; color: #1b1b1b; font-size: 20px; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 13px auto 0px; orphans: 2; text-align: start; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; width: 633px; word-spacing: 0px;">
<div class="nyh_article-body lp_body" style="box-sizing: border-box; margin-bottom: 30px; zoom: 1;">
</div>
</div>
<br />
<div class="nyh_article__lead" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; box-sizing: border-box; color: #1b1b1b; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; letter-spacing: normal; line-height: 1.35; margin: 13px 0px 0px; orphans: 2; padding: 0px; text-align: start; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<span style="box-sizing: border-box;"><i><span style="font-family: inherit;">Den här dokumentären handlar om Helena och Martin som båda har en funktionsnedsättning. De bollas runt i ett system som påminner om ett flipperspel – i jakten på ett ”riktigt jobb”. Men Martin tvingas istället söka socialbidrag. Och Helena tar numera antidepressiv medicin. Varför blev det så? Vi har granskat konsekvenserna av att allt fler unga med funktionsnedsättningar uppmanas att söka ”riktiga jobb”.</span></i></span></div>
<div class="nyh_article__lead" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; box-sizing: border-box; color: #1b1b1b; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; letter-spacing: normal; line-height: 1.35; margin: 13px 0px 0px; orphans: 2; padding: 0px; text-align: left; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: inherit;">SVT:s inslag och den efterföljande <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ett-riktigt-jobb" target="_blank">chatten</a> visar på en skrämmande verklighet. Och det är oerhört många individer och familjer som drabbas! Konsekvensen av detta "sparande"? Ja, det borde man väl egentligen ha kunnat gissat sig till innan de politiska besluten fattades! Eller???</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeF8zPgCHumDag2gfSMBzfI-INzdFueunWiCcomCAwc7pWUfAdTqZUH67s_owYnSHz5DyfWf0xYwL39eUK0zOnRpqsH9HoSTfsvHYiRQay0PGAKBqD7UZMIn87MakLMSH2CPBOvUIljNO9/s1600/og-svt-nyheter_1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: inherit;"><img border="0" data-original-height="314" data-original-width="599" height="167" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeF8zPgCHumDag2gfSMBzfI-INzdFueunWiCcomCAwc7pWUfAdTqZUH67s_owYnSHz5DyfWf0xYwL39eUK0zOnRpqsH9HoSTfsvHYiRQay0PGAKBqD7UZMIn87MakLMSH2CPBOvUIljNO9/s320/og-svt-nyheter_1.png" width="320" /></span></a></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-variant: normal; font-weight: 700; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><i><span style="font-family: inherit;">Vår berättelse</span></i></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><i><span style="font-family: inherit;">Jag är mamma till en tjej på 28 år som har högfungerande autism och ADD. Hon har dessutom en förlossningsskada i botten som påverkar henne rent fysisk. Redan som 4-åring fick hon diagnos och (eftersom det inte alls fungerade med dagis) fick jag säga upp mig från min fasta tjänst för att vara hemma med vårdbidrag. Trots medicinering med centralstimulerande medel och anpassad skolgång (mindre tid, assistent och/eller liten grupp) har det varit omöjligt för henne att orka med en hel skoldag i alla år. Konkret består hennes funktionshinder av en oerhört låg energinivå - både fysiskt och psykiskt, problem att läsa in sociala situationer, koncentrationssvårigheter, perceptionsstörningar och återkommande perioder med depression, ångest och tvångstankar.</span></i></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><i><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"><i><span style="font-family: inherit;">Sin första djupa depression med svår ångest/tvång och självmordstankar hade hon redan som 9-åring. De dåliga perioderna har sedan varit återkommande under alla år. Under sina bra perioder har ofta de stödåtgärder, som jag som mamma lyckats kämpa fram i skolan, dragits ner och resultatet har blivit att kraven blivit för höga och hon har åter rasat ner i en dålig period. Ändå hankade vi oss fram genom grundskolan, även om hon bara fick betyg i grundämnena och gick ut ett par år senare än sina jämnåriga. (Då hon har ett högt IQ och egentligen inte har några inlärningssvårigheter är detta inte något vidare bra betyg för grundskolan/skolan.) I gymnasiet kraschade det med dunder och brak redan efter ett halvår eftersom de planerade anpassningarna inte alls fungerade. Hon hamnade i en lång och djup depression med sJälvskadebeteende, ångest, social fobi och var därför tvungen att avsluta sina gymnasiestudier. Det tog ett par år för henne att komma ur denna dåliga period.</span></i></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;">Vid 20 års ålder fick hon aktivitetsersättning, så småningom ett eget boende med boendestöd (enl. LSS) och praktikplats några timmar ett par dagar i veckan via daglig verksamhet. Det var en lång, ganska bra period utan djupa depressioner. Men eftersom min dotter gärna ville fullfölja sina gymnasiestudier sökte hon aktivitetsersättning för studier och började läsa igen på folkhögskola. En kurs som kallades Flex och var anpassad för unga med npf-diagnoser som behövde gymnasiekompetens. Detta innebar att de läste i liten grupp, hade mycket självstudier och en individuell studieplan. Det fungerade ganska bra i två år, sedan beslutade skolan sig för att lägga ner denna studiemodell. Konsekvensen blev att hon åter hamnade i en mycket dålig period och fick lov att avsluta sina studier.</span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;">Då vi insåg (efter en längre sjukskrivning) att det inte var möjligt för henne att fortsätta sina studier så sökte vi åter aktivitetsersättning och boendestöd enl. LSS. Boendestödet är nu beviljat med 3 tim/veckan men denna gång blev det avslag på aktivitetsersättningen då FK ansåg att hon inom ett år borde kunna försörja sig själv genom förvärvsarbete. Hon blev därför hänvisad till arbetsförmedling och socialtjänsten. Vi överklagade till FK men fick åter avslag. Det senaste året har hon gått på socialbidrag som ska sökas månad för månad, vilket är ett stort problem för någon som har svårt att organisera sig, lätt blir stressad, får ångest av ovisshet och omställningar. Tyvärr har boendestödet liten/ingen möjlighet att hjälpa henne med pappersarbeten/möten etc. utan det hamnar på mig och hennes bonuspappa. AF vet inte riktigt vad de ska göra med henne då de förstår att ett heltidsjobb ligger lång utanför möjligheternas ram. Eftersom hon aldrig haft något annat än jobbpraktik genom daglig verksamhet så har hon inget SGI eller A-kassa att falla tillbaka på. </span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;">För att försöka påverka situationen för barn och unga med den här typen av funktionshinder skrev jag boken “Älskade ungar” som gavs ut via Gravander och Widerlöv förlag år 2000. Den handlar om hur det var för oss att ha barn med NPF-diagnos i familjen. En andra upplaga gavs ut i egen regi via Duo Dito förlag i samband med att jag, min dotter och min man gav ut diskussionsboken: “Ska det vara så här?” 2011. Den handlar om den situation som uppstod då min dotters gymnasieskola inte kunde anpassa hennes studier och hon drabbades av en djup depression med självskadebeteende på grund av detta.</span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></i></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;">
<i style="white-space: pre-wrap;"><span style="font-family: inherit;">Som ni kanske förstår av vår berättelse så har samhällets stöd alltid varit otillräckligt och jag (som mamma) har i alla år fått lov att anpassa mitt liv (vad gäller yrke/studier) för att finnas till som stöd. Nu börjar jag få panik då det inte längre tycks finnas något stöd alls från samhällets sida. Till saken hör att jag blev diagnostiserad med spridd bröstcancer i somras och vet att mina dagar är räknade. Då jag varit dålig har min man (som även han har hälsoproblem och är långtidssjukskriven) fått rycka in och hjälpa dottern med alla ansökningar, möten etc. Men hur ska det bli när jag/vi inte finns som stöd längre? Har hon ens någon framtid?</span></i></div>
<div class="nyh_article__lead" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; box-sizing: border-box; color: #1b1b1b; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; letter-spacing: normal; line-height: 1.35; margin: 13px 0px 0px; orphans: 2; padding: 0px; text-align: left; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: inherit;">Forserum 20190226 / HD</span></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-36432504240845008612019-02-22T20:59:00.000+01:002019-02-22T20:59:09.591+01:00Badtant<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirsJkyki4oS9xDydrpB6o-MxYOr1ELD2W4qynZebHLi_Ra1DBD_G7HOzjKJAnPTmMQHRoqe6vkvPM3CcUML4stoOp8qYprS09xm0q5dFID55v9aWRUkq674l0ZkZtmF8wNmDZzq9e18fS1/s1600/badtant2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="320" data-original-width="228" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirsJkyki4oS9xDydrpB6o-MxYOr1ELD2W4qynZebHLi_Ra1DBD_G7HOzjKJAnPTmMQHRoqe6vkvPM3CcUML4stoOp8qYprS09xm0q5dFID55v9aWRUkq674l0ZkZtmF8wNmDZzq9e18fS1/s320/badtant2.jpg" width="225" /></a></div>
Fredagar är bad-dag för oss. Inte "bad" som på engelska - utan "bad" som i bad i bassäng. Jag har vattengymnastik på remiss och Peter följer med som min personliga assistent. Det är <i>helt</i> underbart! Jag har ju alltid älskat att vara i vatten och borde nog ha blivit född som delfin i stället. Känslan när man kliver ner i den uppvärmda bassängen är ljuvlig. För en si så där 30-40 minuter känner jag mig <i>nästan</i> normal. Kroppen blir mjuk och avslappnad av värmen och tyngdlösheten gör mig vig och rörlig. En fantastisk känsla! Men lika ljuvligt som det är att stiga ner i vattnet - lika tufft är det att ta sig upp för trappen när träningspasset är slut. Varje steg adderar ungefär 100 kg till min vikt och innan jag är uppe väger jag minst ett ton. Första gången jag bassängtränade efter cancerdiagnosen så bar inte benen mig när jag skulle upp. Peter och sjukgymnasten fick lyfta/släpa in mig i omklädningsrummet. I närmare fyra timmar efter badet var jag sedan <i>helt</i> rullstolsbunden - även inomhus hemma. Det gjorde mig lite förskräckt. Så sedan dess har jag kämpat, och faktiskt lyckats ganska bra, med att köra på liiite mer lagom med vattenträningen! Att jag blir trött är ok. Att benen slutar funka - INTE ok. Som vanligt är lagom bäst!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWOvl_7PWhypY9FD6UDQ_KhCWPlQZfIiaVtWE_O8gG4gucdVmdxB4-kjyiiW63pAal3d1lrEEgeLNgXD2iivCRGLds3XAtYQkmHbQf-RTAal0z5Q4Opvdzk6SA3DxYwx2is8zhrsLZw0iR/s1600/IMG_20190222_083801960.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWOvl_7PWhypY9FD6UDQ_KhCWPlQZfIiaVtWE_O8gG4gucdVmdxB4-kjyiiW63pAal3d1lrEEgeLNgXD2iivCRGLds3XAtYQkmHbQf-RTAal0z5Q4Opvdzk6SA3DxYwx2is8zhrsLZw0iR/s400/IMG_20190222_083801960.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Rehab-bassängen i Nässjö - 37 grader varmt. Mumma!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMIpEUXJQ9XqZVePlwlTJxISbo95DN7JSuoowdaw7H56ToytThPCDwY_DJwAZ0dRK1_GE994sFaY3sC1n2TjZOHPN_Zxx1P2c_DEO616Eu4a2nzGdohuFFZYtIiq_n-pTEk7v0Xj66x6Vf/s1600/PICT0010.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMIpEUXJQ9XqZVePlwlTJxISbo95DN7JSuoowdaw7H56ToytThPCDwY_DJwAZ0dRK1_GE994sFaY3sC1n2TjZOHPN_Zxx1P2c_DEO616Eu4a2nzGdohuFFZYtIiq_n-pTEk7v0Xj66x6Vf/s400/PICT0010.JPG" width="265" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Jag lärde mig att simma under vatten redan min andra sommar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Föräldrarna fick fiska upp mig då och då för att jag skulle andas.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrm6p-M4cnVgnChnvo4pakjjP2R3wG8voph0yHcTrCNLgNoc-BnDGUjk5TkAmYpn-AdLsQaMTBCGJ1HpE3lVSofXwOnixEEQj1t8TpA-BuHyza6pNvBP14-3h3MoL2Qh8FTWEoC8z_K8Al/s1600/PICT0007.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrm6p-M4cnVgnChnvo4pakjjP2R3wG8voph0yHcTrCNLgNoc-BnDGUjk5TkAmYpn-AdLsQaMTBCGJ1HpE3lVSofXwOnixEEQj1t8TpA-BuHyza6pNvBP14-3h3MoL2Qh8FTWEoC8z_K8Al/s400/PICT0007.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Bassängen var inte helt fel på den tiden heller... 😆</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />
<br />Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-84284271615051170102019-02-19T10:48:00.000+01:002019-02-19T10:48:07.863+01:00I väntan på ljusare tider!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh_5aKO8ihnBM_dRlh_kE475yt-oE4yrGNJEl8D7grqqwBpeAaWZ-O4ccGPU6JEIXn3LlQF25G4mP6TtMins7iD_PO152naq_7Idj-0L9YYSU4yq4wQQNtpXTAoMsHdJNLw8PwHGrc2S_l/s1600/svenska+a%25CC%258Arstider.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="428" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh_5aKO8ihnBM_dRlh_kE475yt-oE4yrGNJEl8D7grqqwBpeAaWZ-O4ccGPU6JEIXn3LlQF25G4mP6TtMins7iD_PO152naq_7Idj-0L9YYSU4yq4wQQNtpXTAoMsHdJNLw8PwHGrc2S_l/s400/svenska+a%25CC%258Arstider.jpg" width="356" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Som svensk är det helt naturligt att ofta tala om vädret. För många nysvenskar måste det te sig underligt. Tills de levt i vårt land ett tag i alla fall. Intresset för vädret har naturligtvis med våra årstider och alla skiftningar att göra. Vinterns mörker och kyla, vårens starka ljus och växtkraft, sommarens regnperioder i kontrast till värmeböljorna osv. Det är säkert också ett arv från bondesamhället där man var helt beroende av bra väder för att få goda skördar för utan en god skörd var det svårt att överleva vintern. Nu för tiden påverkas vi inte alls i samma grad (om vi inte är bönder) men vädret är fortfarande mer eller mindre i fokus för oss alla. Och ett alltid gångbart samtalsämne.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Själv är jag oerhört ljusberoende och efter en lång, mörk vinter brukar jag oftast känna en djup trötthet och en känsla av meningslöshet. Ja, helt enkelt bli ganska deppig. I år är det mer påtagligt än någonsin. Har skäl att vara deprimerad, egentligen. Och det vore kanske inte så konstigt om jag blev det... Men att grotta ner sig i allt elände gör inget bättre - Tvärtom! Så jag kämpar hårt för att inte falla ner i det mörka, djupa hålet framför mig. Det skulle vara mycket svårt - kanske omöjligt - att ta sig upp igen. Så för att undvika att falla har jag tryckt på pausknappen. Stänger av omvärlden och försöker att distrahera mig genom att streama filmer/tv-serier, spela spel och läsa. Söker efter hus / lägenheter som skulle kunna göra livet lite enklare för oss. Men lyckas inte hitta någon riktig entusiasm för det hela, då det känns allt för orealistiskt att ta tag i en flytt, tyvärr. Och aldrig har jag väl sett så många dåliga och trista filmer. Har ingen lust att skriva, umgås med någon eller göra några planer som kräver att jag är närvarande mentalt. Nej, nu väntar jag på ljusare tider. Snart kommer vårsolen. Hoppas att det vänder då!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLPyLM5GF9ALaYjE_m0KA0XWLQgWVtcdyXIRse0wp6ZudqYYGRSgYZv1n27Ady83pNyZ40ZgCjp5SKCaZc0YomoNIzmz0f9w5sBVqBQ7fsEGZgFTRU7JvT9P4YCRghz3MeEW8X8EJNz0zP/s1600/dis.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="183" data-original-width="275" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLPyLM5GF9ALaYjE_m0KA0XWLQgWVtcdyXIRse0wp6ZudqYYGRSgYZv1n27Ady83pNyZ40ZgCjp5SKCaZc0YomoNIzmz0f9w5sBVqBQ7fsEGZgFTRU7JvT9P4YCRghz3MeEW8X8EJNz0zP/s400/dis.jpeg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Ett dis av meningslöshet</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">som är svårt att se igenom</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">har sänkt sig över min vardag</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Diset döljer horisontens linje och</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">omfamnar mig som en gammal filt</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag stänger ögonen och blundar hårt</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">för att inte se att jag inte kan se framåt</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Men den unkna lukten av meningslöshet</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">tränger ändå igenom alla mina distraktioner</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Jag vill känna vinden i håret, doften av hoppet</span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: transparent; color: black; font-family: "arial"; font-style: italic; font-variant: normal; font-weight: 400; text-decoration: none; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">och kunna skymta en klar himmel bortom diset</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span id="docs-internal-guid-2c647847-7fff-f411-5c6f-edd7e39e2d80"></span></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt; text-align: center;">
<span style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">© HD</span></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-36154861415454268532019-02-13T10:13:00.000+01:002019-02-13T10:13:04.645+01:00Berg-och-dal-bana<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipoOu-hmQgLekEJV2HaWrU00eKscYik1XAJd9c2hafs8icSbBgrOI4Qw_thGGjFZArHE-q78qsTaupOFxfja4Q27OAdgeLXli9ZwaqKBvEwbM-rkPwhAowVSNAT2wSk-h_QDJFtTu6FM2H/s1600/roller+caster.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="380" data-original-width="612" height="247" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipoOu-hmQgLekEJV2HaWrU00eKscYik1XAJd9c2hafs8icSbBgrOI4Qw_thGGjFZArHE-q78qsTaupOFxfja4Q27OAdgeLXli9ZwaqKBvEwbM-rkPwhAowVSNAT2wSk-h_QDJFtTu6FM2H/s400/roller+caster.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Har inte orkat blogga på ett tag eftersom jag haft några riktigt usla veckor då jag inte mått något vidare alls. Redan efter jul började jag få väldigt ont i magen och svårt att äta då illamåendet ofta var för starkt. Efter sonens bröllop för ett par veckor sedan, blev det allt värre och värre. Jag var så klart rädd för att det var cancern som spökade, för det är ju alltid det första jag tänker på när något förändras i hälsoläget. Men jag har ju diabetes också. (Läs mer i <a href="http://tantdelux.blogspot.com/p/det-visar-sig-att-jag-har-en-autoimmun.html" target="_blank">Min krigszon</a>!) När blodsockret började gå ner på farliga nivåer alltför ofta så kontaktade jag min diabetessköterska för att diskutera min medicinering. Har haft Metformin i tablettform 3 ggr/dagen + långtidsverkande insulinspruta varje kväll. Fick order om att sluta med tablettbehandlingen genast.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det här med min diabetes är minst sagt lite mystiskt. När jag blev sjuk för snart 3 år sedan hade jag schysta blodsockervärden, även om jag låg i det övre spannet med mellan 45-47 mmol/mol i långtidsvärde HbA1c. Sommaren -17 blev jag väldigt mycket sämre. Var under utredning men de kunde inte hitta vad som var orsaken till försämringen. Var nästan blind av dimseende, kissade 3-4 ggr/natt, kunde inte sova, var labil och flåsade som en blåsbälg och fick mjölksyra så snart jag rörde mig det minsta. Först framemot hösten tog de om blodsockerproverna och då hade värdet gått från ok till hysteriskt höga värden. Hade ett långtidssocker HbA1c på 117 (ska ligga under 48 mmol/mol). Fick börja med diabetesbehandling omgående. Efter ett par månader fick jag kontroll på värdena med hjälp av mediciner och kostkontroll och har sedan varit stabil. Tills nu!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-1nPIJHQnW2nCKcqGBVSGsYHwXt9A50ehhiQH6LKVjUpDgf0xxa5r6WOnTJkSdIzHjHKCs64byHtgfXiJqqofK4zvv55GAJOVRHkRR2kgPiqgpjuPVIYU0ozmTBonXgK7mCzxZNSx4TCE/s1600/99576d622e7237d51e0d87e467e2cd22.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="498" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-1nPIJHQnW2nCKcqGBVSGsYHwXt9A50ehhiQH6LKVjUpDgf0xxa5r6WOnTJkSdIzHjHKCs64byHtgfXiJqqofK4zvv55GAJOVRHkRR2kgPiqgpjuPVIYU0ozmTBonXgK7mCzxZNSx4TCE/s200/99576d622e7237d51e0d87e467e2cd22.jpeg" width="198" /></a>Det har gått ungefär en vecka sedan jag slutade med Metformin och nu är mina sockervärden inte längre farligt låga. Har inte heller så extremt ont i magen och det är väldigt skönt! Däremot går mitt blodsocker upp och ner som en berg-och-dal-bana. Även om jag håller mig inom rimliga gränser (mellan 4 och 12 mmol) och det påverkar mig oerhört mentalt. Är minst sagt labil - Ja, det kan man kalla det om man är snäll, vill säga. Går från att vara helt apatisk i dvala - till att gråta ohejdat, utan större orsak - till att bli galet arg, även det utan större orsak. *Suck* Tycker synd om Peter som måste leva med mig! Ska ge det några dagar till och hoppas att jag hittar balansen! Annars måste jag förmodligen börja med måltidsinsulin i stället...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVYtDVgOOKKJBdkdGzFuQNjnLALiiigRNV8-iJK3SIjjVURDYLWxXFX6UM9bp81VHcY2rE82MQjHCjBi_fhLwQTCMuKghLlqSP8U4V2uFbYs52a0gBJmqeq44n6hN-sYv9WYoSxLygmhwc/s1600/depositphotos_149739606-stock-illustration-female-circus-performer-walking-on.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="917" data-original-width="963" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVYtDVgOOKKJBdkdGzFuQNjnLALiiigRNV8-iJK3SIjjVURDYLWxXFX6UM9bp81VHcY2rE82MQjHCjBi_fhLwQTCMuKghLlqSP8U4V2uFbYs52a0gBJmqeq44n6hN-sYv9WYoSxLygmhwc/s200/depositphotos_149739606-stock-illustration-female-circus-performer-walking-on.jpg" width="200" /></a>Apropå att vara känslomässigt labil och totalt utmattad: Vi var till Hjärtats Hus ett par timmar i måndags. Peter var med i en samtalsgrupp för anhöriga och jag i en biblioterapigrupp. Peter var entusiastisk och upplivad efter samtalsgruppen. Det var tydligen väldigt givande och han vill definitivt fortsätta. Jag var helt slutkörd och hade ont så att jag bara ville gråta innan vi var färdiga för hemfärd. Jag kommer också försöka att vara med igen. Men min entusiasm ligger väl strax över nollan just nu. Jag har inte riktigt heller orkat med att träffa eller prata i telefonen med mina nära och kära och har mycket dåligt samvete för det! Sedan jul har vi fått hur mycket hjälp som helst av familj och vänner - både ekonomiskt, praktiskt och med annan omsorg. Är supertacksam och vill snart kunna "ge igen" på något vis! Så nu hoppas jag verkligen att mina sockervärden ska stabilisera sig och att P3:as vitaminkurer, tillsammans med vårsolen, ska höja energinivån en smula. Slut på gnäll för denna gång - Nu vill jag hitta balansen och livsgnistan igen!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8dvEBwofmC-OoBXDjkWQ1Hh8C9pTpAWgYdWnOhFAwA5wJ8R7Fi-K1VT6QC7yzSTsN9wUBEw8Z_EcNPR6r2adJOXAR4oV3HSHOXLzna2lfCUhZKYVC9gZCCR_vS1_GWtGkSa8Ywg6WJ2db/s1600/IMG_20190206_103040995.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8dvEBwofmC-OoBXDjkWQ1Hh8C9pTpAWgYdWnOhFAwA5wJ8R7Fi-K1VT6QC7yzSTsN9wUBEw8Z_EcNPR6r2adJOXAR4oV3HSHOXLzna2lfCUhZKYVC9gZCCR_vS1_GWtGkSa8Ywg6WJ2db/s400/IMG_20190206_103040995.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
Fick ett jättelass med kosttillskott och kostersättningar </div>
<div style="text-align: center;">
(<a href="https://www.amway.se/search/?text=nutriway" target="_blank">Amway</a>) från min bästa vän P3a - STORT TACK! 💖</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-91361751298130121442019-02-06T08:31:00.000+01:002019-02-06T08:31:26.449+01:00Ta hand om det som är friskt!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBPOEOaXiDTTrA0GKDEg9bBbZh_67XNLMOjHOr7EHcUBxXjofV49hAuG23Z_Tpx3DW-XhHxbHAJ4zcfJkimTaHvvA2tAiWPrPIBvyPG-c95CE35_FsWeRUpdn1Eiif-cppyOSo7HPlkV0I/s1600/kisspng-fatigue-cartoon-woman-clip-art-tired-5ac1ca42ccc8b8.4714992815226496668388.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="900" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBPOEOaXiDTTrA0GKDEg9bBbZh_67XNLMOjHOr7EHcUBxXjofV49hAuG23Z_Tpx3DW-XhHxbHAJ4zcfJkimTaHvvA2tAiWPrPIBvyPG-c95CE35_FsWeRUpdn1Eiif-cppyOSo7HPlkV0I/s400/kisspng-fatigue-cartoon-woman-clip-art-tired-5ac1ca42ccc8b8.4714992815226496668388.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Efter bröllopet har jag varit (är egentligen fortfarande) lite för trött för att blogga. Eller... Trött är ett <i>alldeles</i> för svagt ord. Den där tröttheten jag talar om är SÅ mycket starkare. Det är som om hela systemet (både fysiskt och psykiskt) är ur funktion. Muskelsvaghet, värk, sömnproblem och total hjärndimma. När det är som värst är det t.o.m. svårt att formulera en enkel mening. Det kallas <b>fatigue </b>med ett fint ord. Mina sjukdomar gör att jag lider av ständig fatigue. Det är utmärkande vid både cancer och MS, tyvärr. Det bästa (enda?) sättet att hindra denna genomsyrande trötthet att ta över livet är att försöka hushålla med energin. Det callas <b>coping</b> och innebär lite enkelt förklarat att hitta strategier för att inte ta ut så mycket energi att man hamnar i den där hemska dimman av trötthet allt för lång tid efter ett energiuttag. Men det är lättare sagt än gjort! Man måste ju leva också och ibland är det definitivt värt priset man får betala! Det säger jag en och en halv vecka efter min sons bröllop, trots att jag ännu inte lyckats få fatigue-dimman att skingras helt... 😅</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Igår gjorde jag min andra tremånaders-besiktning hos onkologen: Bromsmedicinen verkar funka fortfarande - Tack och lov! Jag hör till dem med spridd bröstcancer som är "lyckligt lottade" eftersom jag bor i ett landsting där man ligger i framkant när det gäller behandling vid diagnos. Alla är inte lika lyckligt lottade. Tyvärr är det väldigt stor skillnad mellan vilken behandling man får, beroende på var i Sverige man bor. Så borde det inte vara! Och när det gäller att få hjälp till någon form av rehabilitering - att ta hand om det som fortfarande är friskt hos oss som har en obotlig, spridd cancer - så är det nog lika illa överallt i Sverige, tror jag. Bara en sådan sak som att få hjälp med coping,<b> </b>dvs att hitta strategier för att hantera sin sjukdom för bästa livskvalitet i vardagen, vore värt guld för många i min situation. Med dagens mediciner så lever ju många av oss trots allt i ett flertal år med denna sjukdom. Att ge stöd till våra anhöriga (som får ta hand om oss) är också otroligt viktigt. Det är aldrig bara <i>en</i> person som drabbas av cancer - utan även alla i dennes närhet drabbas. Jag hoppas på en snar förändring. För oavsett var du bor i Sverige ska du ha rätt till samma hjälp och stöd!</div>
<div style="text-align: center;">
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEcqqMk4t6FVihYc-9Fe7Mc04q6rkSDgDaYn1YNPWuOMkeg5sZ5o9FHECtxBS_BoSkxGvssPnI6_joE-Ch1gO42_BRH_Ftmu3FmCwwQHuiX_1BEQPmL5DYwl2bh8so6plqAeTeu2Qv0YBo/s1600/1978652_373534989482031_4214904634872752062_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEcqqMk4t6FVihYc-9Fe7Mc04q6rkSDgDaYn1YNPWuOMkeg5sZ5o9FHECtxBS_BoSkxGvssPnI6_joE-Ch1gO42_BRH_Ftmu3FmCwwQHuiX_1BEQPmL5DYwl2bh8so6plqAeTeu2Qv0YBo/s320/1978652_373534989482031_4214904634872752062_n.jpg" width="213" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
I Jönköpings län (där vi bor) finns betydligt mer stöd för drabbade och anhöriga än på de flesta andra platser i Sverige. Här har det satsas på mötesplatser för cancerdrabbade i Jönköping, Värnamo och Eksjö inom en verksamhet som kallas "Hjärtats hus". Läs mer på <a href="https://mail.google.com/mail/u/0/h/rbsl6esaar0x/?zy=g&f=1" target="_blank">1177- JL-regionen </a>och på <a href="https://www.facebook.com/hjartatshus/" target="_blank">Facebook</a>! Måndageftermiddagar har de öppet hus i Ryhovs Herrgård som vi går på ibland. De anordnar även föreläsningar, kurser och andra aktiviteter. Bl.a. kommer de att köra en öppen samtalsgrupp för anhöriga/närstående under våren i Jönköping. Min Peter "Gubben de Lux" ska vara med. <a href="https://www.facebook.com/hjartatshus/photos/a.367973073371556/1178881265614062/?type=3&theater" target="_blank">Läs mer om detta och anmäl dig här!</a></div>
</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/6IPfaGmHl0A" width="560"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<b><a href="https://ospriddsanning.se/" target="_blank">Läs mer om den ospridda sanningen om spridd bröstcancer!</a></b></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW5T8h6znXRYimr1uCuc64n0l6WTCT42nAHKWgju86Qsjq9GmQDvYiCldgcB7zojzchDpJlT2rpkHcgVWMTdDb8fumi-ljAmBcvBoUefKRqi_3DwnTq9LlZ57lP8yO24iH7JowpYbW-ybb/s1600/mb7wzym2chagwlurzmht.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="315" data-original-width="600" height="105" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW5T8h6znXRYimr1uCuc64n0l6WTCT42nAHKWgju86Qsjq9GmQDvYiCldgcB7zojzchDpJlT2rpkHcgVWMTdDb8fumi-ljAmBcvBoUefKRqi_3DwnTq9LlZ57lP8yO24iH7JowpYbW-ybb/s200/mb7wzym2chagwlurzmht.jpg" width="200" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-29483393710996078782019-01-30T09:00:00.000+01:002019-01-30T09:00:17.980+01:00Som en saga...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh15NE5vQxNWyhhxYLAMEs89f5KUP1_rs5eDONTVFW9Jchjy6ANHYmXniBJWJuzV4BcaEq-yJeIYHcPPoEoDjf2hiH2NlncGW-TBsR4VY50Cgm2o33bnDVnscrzEuNOGDfvkHCOg2JFoTV6/s1600/50883635_2291835560848850_2790577107049119744_n+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="347" data-original-width="318" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh15NE5vQxNWyhhxYLAMEs89f5KUP1_rs5eDONTVFW9Jchjy6ANHYmXniBJWJuzV4BcaEq-yJeIYHcPPoEoDjf2hiH2NlncGW-TBsR4VY50Cgm2o33bnDVnscrzEuNOGDfvkHCOg2JFoTV6/s400/50883635_2291835560848850_2790577107049119744_n+%25281%2529.jpg" width="366" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Igår berättade Peter lite om helgens bröllop mellan min son Stefan och hans älskade Linda i lördags i Eftra kyrka, Falkenberg med efterföljande bröllopsfest i Lilla Hansagården. Brudparet hade verkligen satsat på att uppfylla alla drömmar om ett sagolikt vinterbröllop. Och alla deras förväntningar infriades! Linda var vacker som en snöprinsessa och Stefan var oerhört stilig i sin ljusa kostym. Till och med vädret var på deras sida med ett vackert snötäcke och lite flingor i luften. Men bäst av allt var ändå att brudparet verkligen strålade av lycka och kärlek till varandra! 💞<br />
<br />
Fler bilder kommer säkert så småningom men idag tänker jag bara dela med mig av mitt "tal" som stolt mor till brudgummen. Valde att göra ett bildspel istället för att hålla ett traditionellt tal, både med tanke på att jag <i>kanske </i>inte skulle ha turen att kunna vara med och för att det är skoj. Och för att det var oerhört skönt att slippa ha pressen på sig att köra live. (Tyvärr är ljudkvaliteten inte den bästa men jag hoppas att budskapet ändå är tydligt!) I somras, när inbjudan till bröllopet kom, var jag inte <i>alls</i> säker på att jag skulle vara frisk nog för att vara med på bröllopet eftersom spridningen av min cancer var extrem. Men bestämde mig för att jag skulle göra mitt yttersta för att vara med till varje pris och har dessutom haft turen att bromsmedicinen hejdat spridningen. Är SÅ tacksam för att jag trots allt kunde vara med!!! Är fortfarande halvt utslagen och kan inte prata eftersom jag fått inflammation i käkledens muskler och senor - Men det priset betalar jag gärna! Tack Stefan och Linda för en obetalbar upplevelse!!!<br />
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/raMLGgbJq5c" width="560"></iframe></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i>FÖR ATT JAG ÄLSKAR DEJ</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>av B. Dylan + Svensk text M. Wiehe</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>När regnet slår emot dig där du går</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Och du är fredlöst villebråd</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Då vill jag va med dej i tusen år</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>För att jag älskar dej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>När nattens stjärnor börjar visa sej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Och ingen finns där som kan trösta dej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Då ska du alltid ha ett hem hos mej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>För att jag älskar dej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Jag vet du inte har bestämt dej än</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Men du kan tro på mina ord</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Och jag förstod redan för länge sen</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Det är vi två som hör ihop</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Jag kan offra allting som jag har för dej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Krypa naken genom stan för dej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ingenting kan nånsin hindra mej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>För att jag älskar dej</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Nu rasar stormen över öppet hav</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Och genom tvivlets mörka skog</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Framtidens vindar blåser himlen klar</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Allt ska bli bättre än du tror</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Jag vill se dig lycklig, jag vill se dig glad</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ge dig allting som du velat ha</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Allt som du drömt om ska bli av en dag</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>För att jag älskar dig </i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>COME RAIN OR COME SHINE</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>av H. Arlen och J. Mercer. Svensk text: H. Dahlstrand</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Dig vill jag älska, som ingen har älskat</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Come rain or come shine</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Som djupet i haven och höjden i himlen</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Come rain or come shine </i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Sökte dig och där var du</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Det var rätt första gången vi sågs </i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ingenting kan bli fel nu</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>För jag är din man och du är min fru</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Vi kommer älska, som inga har älskat</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Come rain or come shine</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Dela bekymmer, sorger och glädje</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>och lyckan med ibland</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Det kommer bli stormigt och soligt</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Vi kommer ha tråkigt och roligt</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Men vi ska älska varandra</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Come rain or shine</i></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-61155354142230176272019-01-29T18:03:00.002+01:002019-01-30T07:56:31.245+01:00Bröllop!<br />
<br />
Då Helena är lite sliten efter Bröllopsäventyret så skriver jag (Peter) här så länge. <br />
Helena återkommer, med mer utförliga skrivningar när hon orkar igen.<br />
<div>
<div style="text-align: center;">
......................................................................</div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<b>Mål 2: Bröllop - avklarat med bravur. </b></div>
<br />
När Helena fick cancerbeskedet i juli - 18 så var det mycket tungt som var tvunget att bearbetas och steg för steg tog vi oss an uppgiften. Helena var i ett läge där mycket försämrades mycket snabbt. Hon satte upp som mål 1 att kunna få fira ännu en Jul med familjen. Ganska så snart efter cancerbeskedet som kom det ett lyckobesked som blev till mål nummer 2 - Helenas yngste, Stefan, skulle gifta sig med sin Linda på nyåret. Helena var den första som fick veta det av Stefan, vilket Linda talade om i sitt tal. I helgen som var så genomfördes deras underbara vinterbröllop. Vi lyckades närvara och i ganska stor omfattning dessutom. Under sensommarens tunga resa med tvära kast mellan hopp och förtvivlan så har det nästan dagligen funnits diskussioner, tankar och förhoppningar om att kunna vara med på Stefan och Lindas bröllop. Hela tiden har dock oron över att det inte skulle funka vara alltför tydlig. <br />
<br />
Vi reste ner till Falkenberg i en ny Skoda Kodiaq (endast 64 mil på mätaren) som vi lånat av en annan son på fredagen. Att Helena kunde sitta i en bil i 2½ timme med bara några få bensträckare, är stort. Stefan hade laddat upp med mat som vi bara färdigställde så det var som ett bättre självhushållningsställe att få anlända till Halland. Vi visste att det skulle bli ett elände för Helena att försöka sova i Stefs å Lindas dubbelsäng så vi hade med två bamsestora säckar med kuddar för att kunna “bulla upp” så hon kunde slappna av och få sova, då hennes avlastningsmadrass och elstyrda säng inte kunde tas med. Döm av min förvåning när jag halvslumrar efter några minuter och vaknar upp med en hysterisk värk i nacke och skuldror, jämte mig sover då Helena som en liten brunbjörn i sitt vinteride.. På morgonen så var det bara att starta med x antal morfintabletter för mig + massage av Susanna. Det var detta som hjälpte mig att överleva dagen. Minst sagt typiskt - Vi har planerat för hur Helena ska kunna sova lite granna och fixa hela denna sak med resa, många timmars bröllop osv - så är det jag som ballar ur..<br />
<br />
Hela hösten och vintern har varit en väntan på hur dagsläget för Helena är. För bara 14-dagar sedan hade vi kunnat vara med men antagligen bara på bröllopsakten och ev någon liten del av middagen/mottagningen. Nu kunde vi börja med att vara med på fotograferingen på förmiddagen, Jag och Helenas mellandotter Susanna hann göra ett kort rep i kyrkan och sen var det dags för bröllop. Det var ett underbart och fint bröllop med snöflingor som inramade alltsammans. Linda har varit noga med att hon ville ha det vitt. - Vit brudklänning och vitt landskap. Hon fick sin vilja igenom. En ganska så lössläppt och avslappnad präst gjorde bröllopet till ett härligt minne. Jag och Susanna sjöng och spelade Christina Perri´s “A thousand years” från “Twilight Saga”. Alltid nervöst att köra live på en närståendes bröllop men det funkade ok - inte lika bra som när vi repat hemma men klart godkänt. När det var dags för Välsignelsen så stegade Helena (med mig som stöd) och Lindas pappa fram och gav lite extra välsignelse. När de vackert ljusklädda Herr och fru Nilsson trädde ut ur kyrkan så kom några snöflingor singlandes ner från ovan, - bra beställt Linda!<br />
<br />
Efter bröllopet så åkte vi hem till de nygiftas palats, (eller som det också kallas villa) för att släppa ut och rasta av hundarna. Inte bara Stefan å Lindas två vildar utan våra 5 chinese crested var också med i Falkenberg. Sedan begav vi oss mot festlokalen där jag fixade ljudet med vår rigg. Vi väntade in brudparet som anlände i vit limousine. Ingång på en röd matta till festlokalen i ljusskenet av marschaller. Brudparet hade pyntat med hjälp av Lindas systrar och Susanna, så lokalen var superfin. Efter förrätten skulle vi ut och ta lite luft. Det hade då börjat tillta lite med snöfallet. Då händer det som inte får hända. Jag halkar på rampen när jag kör Helena i rullstolen. Tippskydden som ska förhindra att man välter är uppfällda då trösklarna inte gick att passera med dessa nere. På en millisekund så fattar jag att det går åt h-e så jag kastar mig in under rullstolen så Helena i rullstolen landar på mig så hennes rygg och huvud når aldrig marken. De tankar som hinner passera när man fattar att det är illa tills dess att det smäller är otäcka. Det vore väl typiskt om jag skulle vara orsak till att förvärra för Helena. Som väl var så gick det ganska så väl då hon endast fick “lättare blessyrer” vad vi vet än. Tilläggas bör kanske att jag var 100% nykter hela kvällen då vi hade hundjour och inte visste hur länge Helena skulle orka. Så nu har vi testat att välta med rullstol.. Det blir INTE fler gånger! Vi kunde vara kvar till brudvalsen med endast några korta rundor hem till hundarna för att se till dom. Så från fotograferingen 12.00 till nästan 23.00 då fyrverkerierna och brudvalsen klarades av, måste ses som en enorm prestation av planering men inte minst en grym vilja och kämpainsats av Helena. <br />
<br />
På söndagen så var det dags för hemresa. Vi hämtade upp Susanna hos hennes pappa och styrde mot Småland igen. Det var ett bedrövligt väglag med + 15 cm drivsnö på vägen som inte var plogad. Så tacksam och glad att vi fick låna en ny, fin och underbar bil med 4-hjulsdrift som tog oss hem säkert och stabilt. Helena hade tilltagande smärta i främst käken på hemvägen. Hennes MS sätter sig ofta i käkleden när hon kört över sin gräns. Nu några dagar senare så har hon fortfarande svårt att prata och en hög värknivå i främst käken men även en tand har börjat strula. Ev så bet hon av en bit på en tand när jag kastade omkull henne i rullstolen. Imorgon så ska vi ringa tandläkaren, så får tiden utvisa hur illa det blev. <br />
<br />
Som sammanfattning kan man säga att jag har tvekat om vi skulle kunna vara med på bröllopet eller ej MÅNGA gånger. Inte minst när hennes bäcken inte ville stödja henne längre. Kanske är det tack vare att hon nu ofta åker rullstol som gör att hon inte blir lika utmattad. Jag ville göra allt i min makt att få Helena till bröllopet och döm av min förvåning att det trots allt gick förvånansvärt lätt och smidigt - även om kostnaderna efteråt är ganska så stora.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdczYhyphenhyphenLWA1udDp8o4Z6WCRGSNJ6xpuDC3hbCj1Rzb8cnJbGfafKCkloAVzK6isqnHL053krQTwUrDOIRHSL_RqSk88lysBn2AnRqG1PCnLW1Ym_LkZlKQiD03E_pa65IH41YAfKZam0gS/s1600/sl+helena+stranden.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1528" data-original-width="1261" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdczYhyphenhyphenLWA1udDp8o4Z6WCRGSNJ6xpuDC3hbCj1Rzb8cnJbGfafKCkloAVzK6isqnHL053krQTwUrDOIRHSL_RqSk88lysBn2AnRqG1PCnLW1Ym_LkZlKQiD03E_pa65IH41YAfKZam0gS/s400/sl+helena+stranden.JPG" width="330" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Jag tvingade ner en trött Helena en snabbsväng till havet när vi </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
bara var 1½ km ifrån. Mörkt och blåsigt men havet är ändå havet..</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVi0n5o9ByOgHj6YjJOxa9zopHQCGw1dMaipCFQey0tlwZXWCBIieH2mgq4BxcnWAx8RwqbhsJvdfb1ncH9L1S4QozLq4t4O5At6jMYZyX2I-WL7O8oBlbcv0bxUjl3T806GjHCftnls3U/s1600/stef+%25C3%25A5+linda+m+Nellie+%25C3%25A5+Salman.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="427" data-original-width="640" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVi0n5o9ByOgHj6YjJOxa9zopHQCGw1dMaipCFQey0tlwZXWCBIieH2mgq4BxcnWAx8RwqbhsJvdfb1ncH9L1S4QozLq4t4O5At6jMYZyX2I-WL7O8oBlbcv0bxUjl3T806GjHCftnls3U/s400/stef+%25C3%25A5+linda+m+Nellie+%25C3%25A5+Salman.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Stulet foto från "lejda fotografen" saknar tyvärr namnet.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS1fzleMp_LOJHy4_dmuWefcxSviNDZp_2AN3v_FKuhdOS3grZufyEf-C1l2w6E-1qPtm_XLJlOPkt57cHIJrk5o2TiC_bi2Gkk6_VKVAA9Hrbhg8VvxLV1JayD13hvVr6GiP6lNaWYf_x/s1600/sl+foto.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="494" data-original-width="301" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS1fzleMp_LOJHy4_dmuWefcxSviNDZp_2AN3v_FKuhdOS3grZufyEf-C1l2w6E-1qPtm_XLJlOPkt57cHIJrk5o2TiC_bi2Gkk6_VKVAA9Hrbhg8VvxLV1JayD13hvVr6GiP6lNaWYf_x/s400/sl+foto.JPG" width="242" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Mot framtiden tillsammans</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBRQz-HlV7Pzr9kR-_gB8q0uO0AwYkii-1_eRrgeaxzshVgRZ48BF5Xzx2qFLoOMsz8Q8WfMXaYEL6MNUif6Kk88Sfawln2ouHhLC0fPc1zzLF1gESuJKL6hzVbwR10Ox6CCSdpv61jhqt/s1600/sl+dans.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="998" data-original-width="806" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBRQz-HlV7Pzr9kR-_gB8q0uO0AwYkii-1_eRrgeaxzshVgRZ48BF5Xzx2qFLoOMsz8Q8WfMXaYEL6MNUif6Kk88Sfawln2ouHhLC0fPc1zzLF1gESuJKL6hzVbwR10Ox6CCSdpv61jhqt/s320/sl+dans.JPG" width="258" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDQhnxTI04fZ3RenQuTMQMxnmDCUxNAChDTrtZDUraRf4r-Ka2MagiiKm8o3mNPRhIwc62Dk8QH2yHULeyoX8vky-pnAgjnkftJPBxtlFwrbLvaOeIx1RqieYPicyz_YX6d3Om7A5xJNxp/s1600/sl+nilssons2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1336" data-original-width="806" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDQhnxTI04fZ3RenQuTMQMxnmDCUxNAChDTrtZDUraRf4r-Ka2MagiiKm8o3mNPRhIwc62Dk8QH2yHULeyoX8vky-pnAgjnkftJPBxtlFwrbLvaOeIx1RqieYPicyz_YX6d3Om7A5xJNxp/s320/sl+nilssons2.JPG" width="193" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Herr och fru Nilsson ser lyckliga ut</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp3ZO0d6N7jjUvZ-SvO4CCGrUo7RERo-dV1uRDD30fxK7cuRArhyphenhyphenNvuhwth4azlvjg5RfIBNb_-TQSOxHbdBLmnT_oFuhURc6tXSjbZiEb4qoRydeV1w8OhuJ8KSNvdKEUUNm1W1XflBSj/s1600/sl+Nilssons.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1348" data-original-width="1600" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp3ZO0d6N7jjUvZ-SvO4CCGrUo7RERo-dV1uRDD30fxK7cuRArhyphenhyphenNvuhwth4azlvjg5RfIBNb_-TQSOxHbdBLmnT_oFuhURc6tXSjbZiEb4qoRydeV1w8OhuJ8KSNvdKEUUNm1W1XflBSj/s320/sl+Nilssons.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Bröllopsparet</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO2JxsCsvrJn6PVuCZ5VxhRoOuBuIACXy2uozSFcnuW2E0Uk3dCux9yGVirFoR_UUAu58KMJq9UCpmjdY8ZUeptuRybXuN_BIwkiL2n1bL8_K9PcHLN6b2yu77z9xoxqwHjD6otvavxfrW/s1600/sl+helena2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1302" data-original-width="868" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO2JxsCsvrJn6PVuCZ5VxhRoOuBuIACXy2uozSFcnuW2E0Uk3dCux9yGVirFoR_UUAu58KMJq9UCpmjdY8ZUeptuRybXuN_BIwkiL2n1bL8_K9PcHLN6b2yu77z9xoxqwHjD6otvavxfrW/s400/sl+helena2.JPG" width="266" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Madam De Lux på sonens bröllop. Stolt moder </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
som uppfostrat en stabil ung man som precis gift sig.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi16_6UKdFCpCA0iSnOTW3fg5eMeZSPZJzoOL03y0EWErrLSbAOhOQ6zPh7XWFvASX5_EoyKT4SIVaP1ooJFuWInpqkuvOULdk7aW9o2Hmo3TkRZPTfuVyQc4zLF4OvTLxqJQCxdePZNpvh/s1600/sl+p+sanna.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1411" data-original-width="1416" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi16_6UKdFCpCA0iSnOTW3fg5eMeZSPZJzoOL03y0EWErrLSbAOhOQ6zPh7XWFvASX5_EoyKT4SIVaP1ooJFuWInpqkuvOULdk7aW9o2Hmo3TkRZPTfuVyQc4zLF4OvTLxqJQCxdePZNpvh/s320/sl+p+sanna.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Undertecknad och dottern Susanna.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSIvKjKsD_lXP74gHWMkSaDWrMXIwY4AiiNPLOA4-6OSaJBd5FKSKTt0654Uj8ZA8iI0_qOaKnYtVs6lyhyphenhyphenaTNZUcyr8CEY7Tda1R7qNJkM-3KBM13eFSNMWVrrC85aWFqg3jkljVMuTDm/s1600/sl+helena+sanna.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1176" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSIvKjKsD_lXP74gHWMkSaDWrMXIwY4AiiNPLOA4-6OSaJBd5FKSKTt0654Uj8ZA8iI0_qOaKnYtVs6lyhyphenhyphenaTNZUcyr8CEY7Tda1R7qNJkM-3KBM13eFSNMWVrrC85aWFqg3jkljVMuTDm/s400/sl+helena+sanna.JPG" width="293" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Dotter Susanna och Helena i samspråk.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQaw0MVP3FeVJNuR1bsQDVio0eq5rLimpkRe1fSr3tQfh5qJKAK_1gY6rVwl_dU5HOZJy_yVnU7r6QQdHBY2LNBrp9CHdHMtBOyDeN3qVaxu0765Htdlp-DhpIs4mw49Cxrk1SxnqEvfDp/s1600/sl+bina+Jonas.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1228" data-original-width="1470" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQaw0MVP3FeVJNuR1bsQDVio0eq5rLimpkRe1fSr3tQfh5qJKAK_1gY6rVwl_dU5HOZJy_yVnU7r6QQdHBY2LNBrp9CHdHMtBOyDeN3qVaxu0765Htdlp-DhpIs4mw49Cxrk1SxnqEvfDp/s320/sl+bina+Jonas.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Dotter Sabina med Jonas.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIEanCA3Oec59FkLAAGvRpLWcgjRio3oq9fd0V9iQkT02A6g-bYMyoZ6mJpKjSzf5096v9XdlMipNJT6u-PabNrJl_GttnTmLLycEotJazvW2b-44WIwkCrQHCGTYVlfjo9x7KS1DUD_gz/s1600/sl+bina+helena.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1447" data-original-width="1257" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIEanCA3Oec59FkLAAGvRpLWcgjRio3oq9fd0V9iQkT02A6g-bYMyoZ6mJpKjSzf5096v9XdlMipNJT6u-PabNrJl_GttnTmLLycEotJazvW2b-44WIwkCrQHCGTYVlfjo9x7KS1DUD_gz/s400/sl+bina+helena.JPG" width="346" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Sabina på kramhumör med den ömma modern.</div>
<div>
<br /></div>
Peter Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/00268633876137208816noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-72532016124966062002019-01-25T06:19:00.000+01:002019-01-25T06:19:46.714+01:00Dagen B<span data-offset-key="38l6k-0-0" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;">I morgon är den stora dagen B - som i Bröllop - då min "lille" son ska lova att älska sin Linda i nöd och lust. SÅ roligt! Och ganska ofattbart. Tyckte han nyss var en punkig tonåring med gitarr och tuppkam! </span></span><span class="_3gl1 _5zz4" data-offset-key="38l6k-1-0" style="background-color: white; background-image: url("https://z-p3-static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/tb0/1.5/16/1f609.png"); background-position: center center; background-repeat: no-repeat; background-size: 16px 16px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: #1d2129; display: inline-block; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; height: 16px; margin: 0px 1px; text-align: center; vertical-align: middle; white-space: pre-wrap; width: 16px;"><span class="_ncl" style="color: transparent; display: inline-block; font-family: inherit; transform: translateY(-3px); z-index: -1;">😉</span></span><span data-offset-key="38l6k-2-0" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"> </span></span><br />
<span data-offset-key="38l6k-2-0" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpFizVqTgYYS4j6FkCC732Gacv0KcdRiX1TMgykslvSG5C5jkgIvRE7YP8VdkPZs24FTk8hK83O64jZ7iP3XvH3ohW05VE5mTi1tSTR9t1LLKaCGM5nYSN9OZaex_5rQWScHmM-TRIqJsn/s1600/167150_1826136531091_1170606312_2203671_3137985_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="540" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpFizVqTgYYS4j6FkCC732Gacv0KcdRiX1TMgykslvSG5C5jkgIvRE7YP8VdkPZs24FTk8hK83O64jZ7iP3XvH3ohW05VE5mTi1tSTR9t1LLKaCGM5nYSN9OZaex_5rQWScHmM-TRIqJsn/s400/167150_1826136531091_1170606312_2203671_3137985_n.jpg" width="300" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span data-offset-key="38l6k-2-0" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<span data-offset-key="38l6k-2-0" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span data-offset-key="38l6k-2-0" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;">Som vanligt har jag väntat med alla nödvändiga förberedelser in i det sista så att jag fått slita som en djur de senaste dagarna för att bli färdig i tid. Tänk att man aldrig lär sig! Men nu ska vi "bara" packa in oss i bilen och styra kosan mot Falkenberg. Kommer säkert få kämpa för att orka med allt men är så glad att jag överhuvudtaget kan vara med. I somras när cancern spreds med galen hastighet var det inte alls självklart. Men nu har jag nått mitt första mål. Underbart tacksamt! </span></span><span class="_3gl1 _5zz4" style="background-color: #f2f3f5; background-image: url("https://z-p3-static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/tf3/1.5/16/2764.png"); background-position: center center; background-repeat: no-repeat; background-size: 16px 16px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: #8d949e; display: inline-block; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; height: 16px; margin: 0px 1px; text-align: center; vertical-align: middle; white-space: pre-wrap; width: 16px;"><span class="_ncl" style="color: transparent; display: inline-block; font-family: inherit; transform: translateY(-3px); z-index: -1;"><span data-offset-key="435j9-0-0" style="font-family: inherit;"> </span></span></span><span data-offset-key="435j9-1-0" style="background-color: #f2f3f5; color: #8d949e; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"> </span></span><span class="_3gl1 _5zz4" style="background-color: #f2f3f5; background-image: url("https://z-p3-static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/tf3/1.5/16/2764.png"); background-position: center center; background-repeat: no-repeat; background-size: 16px 16px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: #8d949e; display: inline-block; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; height: 16px; margin: 0px 1px; text-align: center; vertical-align: middle; white-space: pre-wrap; width: 16px;"><span class="_ncl" style="color: transparent; display: inline-block; font-family: inherit; transform: translateY(-3px); z-index: -1;"><span data-offset-key="435j9-0-0" style="font-family: inherit;"> </span></span></span><span data-offset-key="435j9-1-0" style="background-color: #f2f3f5; color: #8d949e; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"> </span></span><span class="_3gl1 _5zz4" style="background-color: #f2f3f5; background-image: url("https://z-p3-static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/tf3/1.5/16/2764.png"); background-position: center center; background-repeat: no-repeat; background-size: 16px 16px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: #8d949e; display: inline-block; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; height: 16px; margin: 0px 1px; text-align: center; vertical-align: middle; white-space: pre-wrap; width: 16px;"><span class="_ncl" style="color: transparent; display: inline-block; font-family: inherit; transform: translateY(-3px); z-index: -1;"><span data-offset-key="435j9-0-0" style="font-family: inherit;"> </span></span></span><span data-offset-key="435j9-1-0" style="background-color: #f2f3f5; color: #8d949e; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"> </span></span><br />
<span data-offset-key="435j9-1-0" style="background-color: #f2f3f5; color: #8d949e; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span data-offset-key="435j9-1-0" style="background-color: #f2f3f5; color: #8d949e; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; font-size: 13px; white-space: pre-wrap;"><span data-text="true" style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguOzbapMgGPPN0yAc3LUyQkLSo8h98chrkoblAhrH-AX0rkhCmQO4fb1yjx2XWOPU8nrop7nNp-b0bHUX3kHeKgjMcw5whOQliY-gia5EqIiqZfwTapx-5kZsrbXt5R6N1qgKtHn_FIpaW/s1600/StefoLinda.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguOzbapMgGPPN0yAc3LUyQkLSo8h98chrkoblAhrH-AX0rkhCmQO4fb1yjx2XWOPU8nrop7nNp-b0bHUX3kHeKgjMcw5whOQliY-gia5EqIiqZfwTapx-5kZsrbXt5R6N1qgKtHn_FIpaW/s400/StefoLinda.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="background-color: white; font-family: system-ui, -apple-system, system-ui, ".SFNSText-Regular", sans-serif; text-align: start; white-space: pre-wrap;"><b><span style="color: #cc0000; font-size: large;"> Ha en trevlig helg alla!</span></b></span></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-961408000877400752019-01-16T20:08:00.000+01:002019-01-16T20:13:39.788+01:00Ett gott skratt! 😂<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuv5ITI8p42AqqTIcSoSLQh_Id2OPwmsQ6kRz2KjllisHPCWcUUQ73DiiU0fAUAgaitUHsuP2GKuhROHr3a-qRgCgxJjnMdQro8AhmVCjhBylx7HLYTI17oQH3z0Q2xRrl7cCv9QCo3W6l/s1600/2409WULFF_jpg_1310442n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="329" data-original-width="952" height="221" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuv5ITI8p42AqqTIcSoSLQh_Id2OPwmsQ6kRz2KjllisHPCWcUUQ73DiiU0fAUAgaitUHsuP2GKuhROHr3a-qRgCgxJjnMdQro8AhmVCjhBylx7HLYTI17oQH3z0Q2xRrl7cCv9QCo3W6l/s640/2409WULFF_jpg_1310442n.jpg" width="640" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;">Nu är det snart 5 år och 76000 besökare sedan jag startade upp Tant de Lux-bloggen. Då skulle jag snart fylla 50 och ville ironisera lite över min egen åldersnoja. I 50-årsåldern förändras ofta livet ganska mycket för de flesta och livet hamnar i en ny fas. Barnen har blivit vuxna och flyttat hemifrån, fysiska ålderstecken börjar synas på allvar. Grånande hår och rynkor som är betydligt tydligare än några charmiga skrattrynkor. För att inte tala om hur kroppen förändras... Och kanske störst och mest omtumlande för oss kvinnor: Klimakteriet inträder på allvar - Vare sig vi vill eller inte! Jag skulle tro att de flesta kvinnor har åtminstone en släng av åldersnoja i 50-årsåldern. Även om man inte anser sig vara särskilt fåfäng. Och även om man <i>egentligen</i> tycker att det är viktigt att åldras med värdighet. Det gällde även mig. Men nu har allt förändrats. Och så även innehållet i bloggen, av förklarliga skäl. För nu är är det ju så här att den åldersnoja jag hade inför min 50-årsdag inte längre är relevant. Varför? Jo, för jag kommer ju förmodligen inte bli så särskilt mycket äldre. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; clear: both; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<div style="margin: 0px;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH5dbYpsDjGk70Q3m0X8UxFmNCqJ1aohlsHIFzAkd7yD6rDn_UC5QVwuMjWyod-Wtgmqtn3QoWejAc0GYxCevGKV73Z7wV8chtjdj-eVdQYEanXA9oEyPir83ioDVR4W1R4fTQMZWKf4cw/s1600/Varav-hja%25CC%2588rtat-a%25CC%2588r-fullt-talar-munnen.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="207" data-original-width="245" height="168" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH5dbYpsDjGk70Q3m0X8UxFmNCqJ1aohlsHIFzAkd7yD6rDn_UC5QVwuMjWyod-Wtgmqtn3QoWejAc0GYxCevGKV73Z7wV8chtjdj-eVdQYEanXA9oEyPir83ioDVR4W1R4fTQMZWKf4cw/s200/Varav-hja%25CC%2588rtat-a%25CC%2588r-fullt-talar-munnen.jpg" width="200" /></a><span style="font-family: inherit;">Från att ha varit en lite lättsam tantblogg med tankar och funderingar kring livet efter 50, så har Tant de Lux nu blivit betydligt djupare, svartare och och mina tantfunderingarna rör sig nu mycket runt sjukdom, liv och död. Orsaken är naturligtvis att mitt liv förändrats totalt. (Läs<span style="font-style: normal;"> </span><a href="http://tantdelux.blogspot.com/p/det-visar-sig-att-jag-har-en-autoimmun.html" style="font-style: normal;" target="_blank">Min krigszon!</a>) Det är som de säger: "Varav hjärtat är fullt - Talar munnen". Eller som i detta fallet; Bloggen. Då kan man ju undra varför i hela friden jag fortsätter att driva denna blogg? Varför "vika ut sig" och låta andra ta del av ens privata elände? Det är inte för att få "tyck-synd-om" - Det kan jag lova! Nej, det finns helt andra orsaker. En orsak är att jag själv gärna läser om och lyssnar till andras livshistorier. Hur har deras resa sett ut? Hur har de (och deras nära) hanterat alla svårigheter? Vad är det som ger dem glädje i livet, trots att oddsen för överlevnad är låga?</span><br />
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="font-family: inherit;">När jag fick min cancerdiagnos i somras sökte jag efter bloggar med personliga berättelser om spridd bröstcancer. Det var en skrämmande upplevelse! För nästan alla bloggar om spridd cancer hade ett sista inlägg som i korta drag sa: R.I.P. Nu är ju inte jag dummare än att jag inser att min blogg kommer avslutas på ett liknande sätt. MEN jag tänker leva tills jag dör. Om någon har glädje och nytta av min livsberättelse - Fine! Annars skriver jag för min egen skull. För att sortera mina tankar och upplevelser. För att få någon slags utlopp för alla känslor i kaoset. För att mitt liv är oerhört begränsat och skriva är en av de få sakerna jag kan göra. Och mest av allt: För att jag älskar att skriva!</span></div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div style="margin: 0px;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ8huUH8WhqRE4MPF-7C64EP3CD3hvR8SXWM9Rd0PsFNGnm1FltSDe9ex_bJKIRgo2RI95GSf4_gdr4vBqniNov_PZySwq3FZJS3wrbEROFyhUYgyILg8YpALwLq_FmMVndgneRVcvvtTT/s1600/svart-humor.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="300" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ8huUH8WhqRE4MPF-7C64EP3CD3hvR8SXWM9Rd0PsFNGnm1FltSDe9ex_bJKIRgo2RI95GSf4_gdr4vBqniNov_PZySwq3FZJS3wrbEROFyhUYgyILg8YpALwLq_FmMVndgneRVcvvtTT/s200/svart-humor.jpg" width="200" /></a></div>
<span style="font-family: inherit;">Jag gillar att ironisera över saker och ting! Men detta har jag lärt mig den hårda vägen nu: Det är okej att skämta om döden. Det vill säga så länge den är avlägsen och opersonlig. Man får absolut <i>inte</i> skämta om sin egen sjukdom eller sin egen, nära förestående, bortgång! Det kan göra folk väldigt obekväma eller i värsta fall till och med få dem att börja störtlipa. Oooops - Förlåt, förlåt!!! Tydligen så förväntas en dödsdom (även om verkställandet förhoppningsvis ligger en bit in i framtiden) plötsligt förvandla mig till en allvarsam, ångestfylld, vemodig och djupt seriös individ. Och visst, jag är väl allt det där... också. Men inte hela tiden. Jag är ju fortfarande jag. Ibland kan jag definitivt se galgen dingla där borta vid horisonten. Men när jag kan välja mellan att gråta eller skratta åt eländet så väljer jag det sistnämnda. Kanske inte alltid - men så ofta jag kan. Ett gott skratt förlänger livet! </span><span style="font-family: inherit;"><br /></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDymMncZG0CvDu3-w6r62xpn4X_ExeRmjx_GbN_zQVC1F-oB0MH7MD4fqUiRc2F6xr-YmAokMrehMq3mMQ_z9zPI09FpYhep2HhxGeXui4rJteIi1Fqqrii8i8uhVJVt13RrHy347Epj3V/s1600/CwwNNA2XcAAAZn2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="409" data-original-width="707" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDymMncZG0CvDu3-w6r62xpn4X_ExeRmjx_GbN_zQVC1F-oB0MH7MD4fqUiRc2F6xr-YmAokMrehMq3mMQ_z9zPI09FpYhep2HhxGeXui4rJteIi1Fqqrii8i8uhVJVt13RrHy347Epj3V/s400/CwwNNA2XcAAAZn2.jpg" width="400" /></a></div>
</div>
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2900717862325163059.post-74325324961928200652019-01-12T20:21:00.000+01:002019-01-12T20:24:04.636+01:00Inbillningsfrisk i nästan 20 år<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh10TeTI4ejC4gTkHzbxpxXl5F4ARB1FGn2Tp240PKp9AVp-As7T5FL3VAG6LMQ7QVQKMRGVbkrnZyw-0eGp8LAliQ2OYXfVSWJEuIju5ug3ojHXBHBnDcTpKWpMECYagUke5XyOTsXHKpQ/s1600/depositphotos_184878188-stock-illustration-multiple-sclerosis-word-cloud.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="445" data-original-width="450" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh10TeTI4ejC4gTkHzbxpxXl5F4ARB1FGn2Tp240PKp9AVp-As7T5FL3VAG6LMQ7QVQKMRGVbkrnZyw-0eGp8LAliQ2OYXfVSWJEuIju5ug3ojHXBHBnDcTpKWpMECYagUke5XyOTsXHKpQ/s400/depositphotos_184878188-stock-illustration-multiple-sclerosis-word-cloud.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>De som följt bloggen vet att jag gjorde en MR-röntgen i somras med misstanke om MS och då hittades ett 40-tal plack i hjärnan. Samtidigt hittade de tyvärr en hel massa metastaser i ryggraden och cancerkarusellen drog i gång. MS-utredningen fick vänta tills strax före jul. Nu har jag gjort en hel del neurologiska tester och igår var jag på återbesök hos neurologen. Denna gång var jag inte särskilt nervös, eftersom jag redan vid <a href="http://tantdelux.blogspot.com/2018/12/upprattelse.html" target="_blank">första besöket hos denna neurolog </a>fick ett stort förtroende för henne.</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Inte helt oväntat fick jag bekräftat att jag <i>har</i> <a href="https://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Multipel-skleros--MS/" target="_blank">MS</a> och att jag har haft det under många år. Förmodligen ända sedan jag fick mitt första allvarliga skov i april 2000. Utredningen de gjorde då kunde inte säkerställa MS, som ju står för Multipel Skleros = flertal ärrbildningar. Men istället för att tala om för mig att komma igen om/när jag blev dålig igen, hävdade de bestämt att jag var utbränd och att mina fysiska problem var rent psykiska. I och med att jag var hemarbetande med tre små barn, varav två hade särskilda behov, tyckte de att det var en given diagnos när de inte säkert kunde fastställa någon neurologisk sjukdom helt säkert. Det var <i>inte</i> sant! Jag var varken deprimerad eller utbränd. Jag bodde i mitt drömhus, hade tre underbara ungar och två härliga fosterflickor i tonåren, var engagerad i föräldragrupper och flera intresseföreningar, frilansade med musik- och teaterprojekt och hade precis debuterat som författare. Jag älskade mitt liv! Ok, det låter kanske låter som om det var många bollar i luften. Men det är skillnad mellan att ha fullt upp och trivas med det - och att leva med negativ stress som definitivt gör att du riskerar att gå i väggen. Mina symptom var väldigt fysiska! </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Alla kränkningar från sjukvården, under ett och halvt år, när jag var som sjukast, påverkade mig dock psykiskt. Att hela mitt liv föll samman på alla tänkbara sätt och att alla omkring mig svek, likaså. Mitt äktenskap kraschade. Liksom min ekonomi, vilket resulterade i stora skulder som jag aldrig någonsin kommer att bli fri från. Trots allt detta var jag fortfarande inte deprimerad, utan fortsatte kämpa för mig och mina barn. När de ville förtidspensionera mig vid 38 års ålder, trots att de fortfarande hävdade att mina problem var inbillade, blev det droppen - Jag blev helt enkelt <i>skitförbannad</i>! Jag bad alla läkare att flyga och fara och bestämde mig för att <i>aldrig mer </i>söka mig till sjukvården för dessa sk. "psykiska problem". I stället anpassade jag livet. Så gott det nu gick med tanke på att jag sedan dess haft ungefär ett skov (av olika svårighetsgrad) varje eller vartannat år. Och med allt större restsymptom efter varje skov. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
En annan sak jag bestämde mig för tidigt var att aldrig bli bitter, utan alltid försöka att leva mitt liv med en positiv inställning. Att aldrig se bakåt eller planera alltför långt framåt. Och det är kanske därför dagens skrivövning känns extra jobbig. För just idag ser jag bakåt med lite andra ögon och tillåter mig att känna en viss bitterhet, trots allt. Men kanske känner jag mest av sorg över alla konsekvenser sjukdomen haft i mitt liv. Å' andra sidan tog det närmare 20 år och en massa elaka metastaser i skelettet innan jag hamnade i rullstol. För det är jag oerhört tacksam! Kanske hade det varit bättre att få diagnosen för många år sedan. Kanske hade bromsmediciner kunnat göra nytta? Men eftersom jag inte haft diagnos, har jag alltid <i>vägrat</i> att planera för nya skov. Jag undrar hur många spännande och kreativa projekt jag vågat starta upp om jag haft en MS-diagnos? Eller hur många livsval som skulle ha påverkats negativt av vetskapen om sjukdomen? </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Obehandlad MS med skov/remission går ofta över till sekundär progressiv MS med tiden. Det är där jag verkar vara nu, menar neurologen. Det innebär att de återkommande skoven avtar och istället ersätts av en gradvis ökning av besvären. Och i denna fas är det inte ovanligt att det innebär bl.a. gångproblem och tyvärr funkar inte längre bromsmedicinerna. För mig spelar det ingen större roll för de skulle ändå inte ha funkat ihop med cancerbehandlingen. Det är ändå viktigt att ha en diagnos eftersom det kan påverka val av framtida cancerbehandlingar. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
En annan dag ska jag berätta mer om symptom, hur sjukdomen påverkat mig och vilka konsekvenser de fått i mitt liv. Men inte idag. På ett vis är denna diagnos, som är den fjärde allvarliga på drygt två år, (läs mer under <a href="http://tantdelux.blogspot.com/p/det-visar-sig-att-jag-har-en-autoimmun.html" target="_blank">Min krigszon</a>) kanske ändå den allra viktigaste för mig eftersom den påverkat under så lång tid. Idag borde jag försöka glädjas en smula över att ha fått upprättelse till sist: Jag hade rätt hela tiden - Jag är inte och har <i>aldrig </i>varit inbillningssjuk! Istället har jag varit inbillningsfrisk i nästan två decennier. Livet är ironiskt! 😏</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit8XuG4NiJ04sxoebmYpOGHzqS3Zs-KkXXMyA3t_sLKM4eMSjEfavsQ__n_yFoHz7IAXVXa-xZdCx0MP6Vm23dY2CjhCC4yA0riJNX_mlV6TyCJ6KnAg1bEwVClqAisGMtXlSgG-AymnQv/s1600/49668492_1356617501146658_1745373343571247104_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit8XuG4NiJ04sxoebmYpOGHzqS3Zs-KkXXMyA3t_sLKM4eMSjEfavsQ__n_yFoHz7IAXVXa-xZdCx0MP6Vm23dY2CjhCC4yA0riJNX_mlV6TyCJ6KnAg1bEwVClqAisGMtXlSgG-AymnQv/s400/49668492_1356617501146658_1745373343571247104_n.jpg" width="400" /></a></div>
Helena Dahlstrandhttp://www.blogger.com/profile/06262681687276426804noreply@blogger.com4